Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Såg operan ”Carmen” på TV från London. Samma utsökta opera, samma utsökta musik. Men här utan romsk romantik; därtill för små Hennes och Mauritz-kläder. Snygg ljussättning, ful skåpbil. Ett attefallshus fick föreställa trist möblerad vaktkasern i första akten, bodega i andra akten, smugglarnäste i tredje och tjurfäktningsarena i fjärde. Billigare dekor gives ej.
Undrade vad min mamma och Mormor skulle tänkt. När jag var 11 tog jag med dem på Operan och såg den romantiska, dramatiska version som vi alla älskade då.
Inser att jag lever i forntiden. Dags att söka sig närmare nuet.
Städade ut gamla böcker, inte minst för att hitta något i fickformat att läsa på bussen. Fann en samling noveller, de flesta av kriminalkaraktär, enkla saker från England, däribland en berättelse i herrgårdsmiljö av författaren James Hilton, känd för ”Goodbye Mr Chips” om läraren som ser tillbaka på sin gärning bland eleverna vid en tedrickande internatskola.
I novellen dricks inte te. I biblioteket dricker protagonisterna i stället sloe gin.
Alltså slånbärslikör. Sällan hade ett ord dykt upp så lägligt.
I fjol fyllde jag en jätteburk med frostnupna slånbär, jämte socker och gin. Allt fick stå mörkt över vintern med strålande resultat.
Vår tomt omges av ilskna slånbärshäckar som blommar vackert om våren, sticks med långa taggar men som aldrig bjudit på några bär – förrän i fjol då buskarna tycktes digna av dem.
Det var de bären som nu blivit slånbärslikör. Äventyret att plocka dem beskrev jag här på sidan vid den här tiden förra hösten, liksom det där med internatskolenovellen och suget efter slånbärens likör.
Nu var sista slurken drucken. Och i år fanns bara ett enda bär i den taggbeväpnade häcken.
Dags att ta fram häcksaxen. Läste att man ska ha skyddsutrustning mot taggarna. Tusen taggar är ett billigt pris för mörkröd slånbärslikör. Ett enda bär lär dock inte bli mer än en enda slurk likör.
Och vad har det med Londonversionen av ”Carmen” att göra?
Möjligen att var tid har sitt. Sprit, sex och djungelromantik förgyllde min ungdom och lockade mig till kulturen vid Gustaf Adolfs torg. Vad som förgyller dagens kultur begriper jag inte, och varför skulle jag det?
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om mysteriet med de bakrutelösa taxibilarna i Danmark.
