Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Påsken är över för den här gången. Den var inte vad den varit, även om leden tunnas ut alltmer av sådana av oss som minns hur det var när påsk var påsk och allt var stängt som kunde locka till ett leende.
Inte blev det roligare när man släppte lite på strängheten och lät den svenska filmen ”Barabbas” visas i påskdagarna på biograferna.
Barabbas hette den rövare som frigavs i stället för Jesus och därmed dömdes till en ärelös överlevnad. Det låg så nära Bibelns påskevangelium att filmen gick fri.
Men liksom så ofta blev en bra bok (Bibeln) ingen bra film.
Dåliga böcker verkar däremot kunna bli hur bra filmer som helst.
För en biobegiven ungdom kunde filmen ”Barabbas” ingalunda motväga dysterheten kring påskris, ägg, salt lax med korintsås och lammstek. Enda som återstod var kiosken och korvståndet. Och Strindbergs ”Påsk” tralala.
När man senare också kunde se ”Det sjunde inseglet” verkade det lätta ännu mera, i alla fall de första åren. Men att påsk efter påsk gå på bio och se dessa två sinistra filmer – tv var inte mycket bättre – höll förstås inte.
I dag skådas inte en skymt av den torra frid och stillhet som var en (föga beaktad) biprodukt av påskförbuden. I stället briserar påsken liksom julen och alla andra dagar av tusen sinom tusen så kallade deals, erbjudanden, medlemsklipp, mega-reor och momsrelaterade lockpriser.
– I haven gjort det till en rövarkula, sa påskens huvudperson om sin tids månglare och krämare som störde bönen i templet.
Vad han skulle säga om vår tids nätbaserade köptempel är svårt att veta.
Läs fler av Sävermans kåserier, till exempel det om när han tvangs byta både mobil och operatör.




