Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Den gamla sanningen om begränsningens betydelse fick här en praktisk belysning.
Vi satt ett större sällskap på Konstnärsklubben vid Smålandsgatan och såg en två minuter lång film från 1934.
Den handlade mycket riktigt om en kväll på klubben.
Någon eller några hade filmat. Man ser idel karlar i kostym med cigarrer och glas. Några kända, några mindre kända, dåtidens styrelse, dåtidens medlemmar. De var väl hälften så gamla som vi som nu tittade men såg nästan äldre ut, som så ofta på film, i bild.
Evert Taube drack ur sitt glas, tog sin luta och sjöng en sång vilken det nu var. Omöjligt att veta eftersom det inte fanns något ljud, bara rörliga svartvita bilder. Och en manlig lucia.
Ett unikt dokument, för visningens skull överfört till modern teknik, annars hade den varit knepig att visa.
Här satt kanske hundra man med varsin mobilkamera i fickan, som det alltid gör, utan att någon någonsin får för sig att göra en film om en kväll på klubben – med ljud och allt.
När såg man sist någon sätta upp en duk och visa en film på två minuter för det sällskap den handlar om?
Var tid har sitt. Rörlig film var en begivenhet, inte på bio men i det här sammanhanget. Film skulle den gången köras i en smattrande projektor och gick ibland av eller ringlade i väg på golvet. Tekniskt begåvade gäster rusade fram och slog sina kloka huvuden ihop medan resten av sällskapet satt kvar vid sina groggar och väntade på fortsättningen. Det var en del av festen, av föreställningen.
Dödsstöten kom med videon som bara fortsatte och fortsatte. Man kunde få sitta i timmar och bliga på ändlösa upptagningar, filmade med en teknik som endast svårligen medgav klippning till ett uthärdligt format.
I efterhand ändå lite synd. I de miljoner videorullar som bränts upp fanns kanske en och annan tvåminuters film som eftervärlden kunde ha satt värde på.
I dag förtvinar allt som filmas i ett moln i sjunde himlen. Saknat som det verkar av ingen. Som att gråta över spilld mjölk.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om en kyrka som släkten gick till och den andra som nu är såld.




