Det tog Peter Holmgren tio år att samla material och författa ”Gideon Ståhlberg. An epoch in Swedish chess”. Ändå har han bara kommit halvvägs. Det återstår en del två om den i dag okände schackmästaren som levde under åren 1908–1967.
I den första delen får läsaren följa den gyllene eran på 1930-talet, när ”de tre musketörerna” Gideon Ståhlberg, Gösta Stoltz och Erik Lundin satte svenskt schack på världskartan. Trion var med och tog brons vid schack-OS 1933 och till och med silver två år senare i Warszawa.
Under den här framgångsperioden gav Gideon Ståhlberg ut sin första, och kanske också bästa bok: ”Schack och schackmästare”. I förordet till den första upplagan citerar Ståhlberg en dikt av Harriet Löwenhjelm. Dikten kom att bli ett varsel om vad som väntade honom själv senare i livet.
”Vad skall den göra, som varit kung,
när han var ung,
men som mistat sitt konungarike?”
Gideon Ståhlberg och Erik Lundin ingick i svenska laget även i olympiaden i Buenos Aires 1939. Men mitt under turneringen förändrades allt. Hitlers tyska trupper gick in i Polen. Det andra världskriget bröt ut.
Schack-OS slutfördes ändå på andra sidan Atlanten, men inte utan speciella arrangemang. Vid till exempel mötet Tyskland–Polen avdömdes det 2–2 utan spel.
Vissa spelare lämnade dock turneringen direkt, bland dem engelsmännen som anslöt sig till Storbritanniens underrättelsetjänst, där de senare deltog i arbetet med att knäcka Enigma, tyska arméns kodmaskin. Det var tydligt att schackintellektet hade en betydande roll för att avslöja Enigmas hemligheter.
Efter OS-turneringen återvände de svenska spelarna hem – alla utom Gideon Ståhlberg. Han valde att stanna i Buenos Aires, vilket markerar början på en ny fas i hans liv. Det är också här den andra delen av biografin ska ta vid.
Peter Holmgren kommer i vinter att resa i spåren efter Gideon Ståhlbergs tid i Argentina.
Vad finns att gräva upp om hans nio år i landet?
– Det schackliga har jag god koll på efter hjälp från schackspelare där, säger Peter Holmgren.
Det var under åren på 1940-talet som Gideon Ståhlberg avancerade till yppersta världstoppen, men i turneringarna i Argentina fanns hela tiden en spelare som stod i vägen: Miguel Najdorf. Polacken som också stannat i Buenos Aires efter schack-OS kom att bli den av duellanterna som fick strålkastarljuset på sig långt in på 1900-talet. Än i dag är han vida känd i schackvärlden, då en av världens populäraste schacköppningar bär hans namn: Najdorfvarianten.
– Najdorf var lite, lite bättre än Ståhlberg – och vann de allra flesta tävlingarna knappt före svensken. Man kan säga att Ståhlberg var en halv poäng från evig berömmelse, säger Peter Holmgren.
En halv poäng är den minsta marginalen en spelare kan vinna en schackturnering med. Så jämnt var det alltså mellan schackvärldens två giganter.
I Argentina sökte Peter Holmgren svar på Ståhlbergs vardagsliv i Buenos Aires. Till exempel vet ingen var han bodde. Hade han någon fast adress? Eller bodde han på hotell?
Den sista tiden i Argentina blev tuff för Gideon Ståhlberg. Han fick problem med blindtarmen men undvek behandling in i det sista. Till slut fick han opereras akut och lades in på det tyska sjukhuset i Buenos Aires.
– Avgifterna var mycket höga, och det dränerade hans ekonomi. Det bidrog säkert till att han återvände 1948, berättar Peter Holmgren.
Hemma i Sverige och Europa hade Gideon Ståhlberg fortsatta turneringsframgångar, men de blev alltmer sporadiska. I den andra delen av biografin kommer vi att få följa Ståhlbergs sista tid med vacklande hälsa och för hög alkoholkonsumtion.
Skrivandet fortsatte i alla fall att ge honom inkomster. Gideon Ståhlberg skrev flitigt i dagstidningarnas schackspalter och han fortsatte att ge ut böcker. ”Schackspelarens läsebok” skapade han tillsammans med författaren Åke Wassing som han blivit vän med på krogen Tennstopet i Stockholm.
Hur blir det att ta sig igenom ditt skrivarbete om den mer dystra perioden under 1960-talet?
– Det är sant att Gideon Ståhlbergs hälsa hade försämrats jämfört med de första decennierna i schacktoppen då han var smärt och vältränad, säger Peter Holmgren och fortsätter:
– Men jag tänker ändå så här. Han fick dö på en plats där han var otroligt respekterad som schackspelare, och även som domare.
Gideon Ståhlberg var bara 59 år när han hastigt dog under sovjetiska Leningradturneringen 1967. Han hade fått en inbjudan dit, vilket var ett kvitto på att den ryska schackskolan förstod och uppskattade den svenske schackmästaren.
I Sverige tynade emellertid minnet av Gideon Ståhlberg snabbt bort. Det blev nya tider med amerikanen Bobby Fischer som världsmästare 1972 och en ny svensk stjärna på schackhimlen: Ulf Andersson.
– Det är så märkligt. När jag började spela schack vid de där åren pratades det om Gideon Ståhlberg som om han levt i en förhistorisk tid. Han blev synonym med svunna tider, säger Peter Holmgren.
Med biografin hoppas han att synen på Gideon Ståhlberg äntligen förändras.
– Jag vill att fler ska upptäcka vilken karismatisk och stark schackspelare han var. Det är dags att ge Gideon Ståhlberg den upprättelse han förtjänar.
Fakta.Tio starka schackspelare i kulturvärlden
1. Döden
I Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet” fick Max von Sydows karaktär Antonius Block lära sig att Döden är oövervinnlig i schack. På sajten IngmarBergman.se berättas att regissören lät sig inspireras av den medeltida målningen ”Döden spelar schack” i Täby kyrkas innertak, målad av Albertus Pictor. Målningen föreställer en riddare som spelar schack med Döden och arbetsnamnet för ”Det sjunde inseglet” var just ”Riddaren och Döden”.
2. Beth Harmon
Anya Taylor-Joys karaktär Beth Harmon i Netflixserien ”The queen’s gambit” slog knock på både schackmotståndare och tv-publik. Serien släpptes under pandemiåret 2020, och bidrog till en schackboom. Världens största schacksajt Chess.com har i dag över 100 miljoner medlemmar från hela världen. Före ”The queen’s gambit” var siffran 35 miljoner.
3. Dr. B
Österrikaren Dr. B hade spelat schack i sitt huvud i månader för att bevara sin psykiska hälsa när han fängslades av Gestapo. Nu har han landsförvisats och sitter på ett fartyg där också schackvärldsmästaren befinner sig. Ett möte mellan dem väntar. Kan den ömtålige Dr B hantera sina känslor när schackspelet åter nalkas? Den spännande berättelsen skildras i Stefan Zweigs novell ”Schack” från 1942.
4. Marcel Duchamp (1887–1968)
Konstnären och skulptören höll elitklass under sin tid, och representerade Frankrike i flera schackolympiader. I ett tal på en schackkongress i USA 1952 uttryckte Duchamp sin kärlek för spelet: ”Jag har kommit till den personliga slutsatsen att, även om inte alla konstnärer är schackspelare, så är alla schackspelare konstnärer.”
5. Julia Roberts
När Julia Roberts spelar schack mot Richard Gere i ”Pretty woman” kan scenen kännas lite väl konstlad. Inget kan vara mer fel. Julia Roberts är verkligen en stark schackspelare med en topprating på 2 057 – vilket betyder att hon är bättre än 99,9 procent av de 100 miljoner spelarna på Chess.com.
6. Frans G Bengtsson
Den karismatiske schackspelaren från Skåne försökte göra konstverk av varje parti. Frans G Bengtsson var en obotlig romantiker vid brädet och spelade vågat för att sätta schack matt på motståndaren. Ibland gick det bra, oftast inte. Senare bytte han karriär och blev författare med romanen ”Röde orm” som adelsmärke.
7. Ivan Koubek
Ivan är författaren Sally Rooneys romanfigur i hyllade romanen ”Intermezzo”. Han är en pank och introvert schackspelare, men på en tävling i en småstad vinner han det största av allt – kärleken.
8. Madonna
Redan för 20 år sedan hade sångerskan nått upp till 19 000 spelade schackpartier på nätet och skaffat sig en rating kring 2 000 på Internet Chess Club. Det är klart högre än en normal klubbspelare.
9. Sting
Artisten och tidigare frontmannen i The Police fick år 2000 möta dåvarande världsmästaren Garri Kasparov i en simultan, en schackform där mästaren spelar mot 30–40 amatörer samtidigt. Sting höll ut nästan längst av alla. Först efter 45 drag hissade han vit flagg. Partiet finns bevarat och har döpts till ”Every move you make”.
10. Arnold Schwarzenegger
Muskelberget har inte bara visat att han är stark på film, han har också visat sig vara stark vid schackbrädet.
Gideon Ståhlbergs böcker i urval
”Schack och schackmästare” (1937)
”Partidas clasicas de Capablanca (la perfeccion en ajedrez)” (1943) (spanska)
”Interzonala schackturneringen Stockholm–Saltsjöbaden” 1952, turneringsbok (1953)
”I kamp med världseliten” (1958)
”Schack från början” (1959)
”Strövtåg i schackvärlden” (1965)
”Schackspelarens läsebok”, tillsammans med Åke Wassing (1966)
”Hur man spelar schack” (1967)
