Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kissekatt, spinner när man klappar / Kissekatt, slickar sina tassar / Kissekatt, pälsen är så len / om du kommer hit i natt kan du få klappa kissekatt, mjau.
Textraderna kommer från låten ”Kissekatt” som redan blivit ett av årets mest omtalade svenska släpp. Bakom står Annabel Hammarström, 9 år, vars storasyster Klara Hammarström rönt framgångar i Melodifestivalen och enligt DN:s Hanna Fahl är en potentiell vinnare – om hon bara får rätt låt med sig.
För ”Kissekatt” lär det inte bli några priser – vare sig för text eller melodi. Men kanske kan den ta hem något för att ha skapat årets dummaste debatt?
”Det låter som en pedofils raggningsreplik” skriver Fanny Svärd i Expressen. I Aftonbladet tycker Irena Požar att alla som försvarar låten spelar dumma och måste ta sitt vuxenansvar.
I det andra, mer moraliskt lössläppta lägret: familjen Hammarström. ”Det mesta som sägs går att tolka på olika sätt beroende på hur det sägs och vem som säger det. I det här fallet tycker jag att det är uppenbart att det är ett barn som sjunger om sin katt”, säger mamma Anna Hammarström till Aftonbladet. Klara uppmanar kritikerna att ”chilla”.
Den egentliga frågan är väl: vem bryr sig?
Om man lyssnar lika misstänksamt som Svärd och Požar har ju Sverige en lång tradition av sexuella undertoner i barnvisor. Mig veterligen blev det inget drev mot Lennart Hellsing när han sjöng om den dansande ”Herr Gurka”, trots att det är uppenbart att den är en finurlig metafor för manlig onani.
Vi får heller inte glömma det geni som kilade in ett blanksteg mellan tre och kanter i ”Min hatt den har tre kanter”. Alla vet att ”min hatt” är en omskrivning för ni vet vad.
”Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma”?
Nej, nu ska jag sluta spela dum och ta mitt vuxenansvar. För det dummaste i allt det här är nog att engagera sig i nonsens.
Lyssna också:
Alla avsnitt av DN:s podd Kära dagbok




