Sebastian Samuelssons nya liv: ”Måste kunna vara både förälder och skidskytt”

Han hade redan hus och hund.

Den 11 maj kom också Elsa Sofia Luna Samuelsson.

– Det är klart att det blir lite vuxenpoäng, säger Sebastian Samuelsson och skrattar.

Det har funnits föräldrar i skidskyttelandslaget förr. Men från den generation som slog igenom under OS i Pyeongchang 2018 är 27-åringen den svenska truppens första pappa.

Har det varit som du trott?

Vi ses i hemmet i Ås strax utanför Östersund.

Med vid köksbordet är även sambon Linnéa Karlsson, snart fem månader gamla Elsa och hunden Albus.

– Ja, jag tror det. Många saker har varit som jag trott. Men det är också många saker som man tror att man är förberedd på men inte är det, säger skidskytten som i vintras ledde de blågula stafettherrarna till ett historiskt VM-guld.

– Bara det här med att byta en blöja … första gången man gjorde det, på BB … man vet inte vad som är upp och ner och i början tog det jättelång tid bara att få på henne kläder. Men det får man liksom bara lära sig.

– Och sen blir det ju roligare och roligare ju mer hon uppfattar saker.

Vad har varit mest överraskande?

– Oj. Det är nog att man känner sig så fånig när man får ett leende, att man blir så glad. Att den känslan är så pass stark.

Som på beställning drar Elsa på smilbanden från sin plats i bebisstolen.

– Så där, exakt! Det är ju något extra.

Om en månad inleds årets världscupsäsong i finländska Kontiolax och i februari väntar ett nytt VM, i Schweiz.

Karriärens stora mål är och har länge varit att vinna totala världscupen. Men årets försäsong har av förklarliga skäl blivit annorlunda.

Skidskyttestjärnan har tränat mer hemma och missade de två inledande landslagslägren i maj och juni. Men det har inte nödvändigtvis påverkat träningsmängd, testvärden och känslan inför vintern till det sämre.

I sitt nybyggda garage har Sebastian Samuelsson skapat vad han med glimten i ögat kallar ”Sveriges bästa träningsanläggning”.

– För en person.

Redan tidigare har han använt prispengarna från bland annat 13 OS- och VM-medaljer till att investera i sin egen utveckling.

Inför OS-säsongen 2022 skaffade Sveriges på herrsidan främste skidskytt ett avancerat och privat skejtrullband, värt 1,3 miljoner kronor och med en åkyta på 3,5 meter gånger 2,7 meter.

På bandet, som tidigare stått i en hyrd lokal i Östersund, har han kunnat programmera in olika tävlingsbanor.

Nu har det fått flytta in i det nya garaget, där Samuelsson även har ett komplett gym – bara några meter från grillplatsen på träaltanen.

– Vi visste att vi ville ha barn när vi planerade garaget, så det är en stor del i det. Att kunna vara hemma, jag tränar ju väldigt mycket därinne, berättar han.

Landslagskompisarna kör rullskidor utomhus eller behöver åka in till stan för att gymma.

– Men nu har jag superförutsättningar precis utanför dörren.

– Linnéa har så klart tagit ett stort ansvar för att jag ska kunna träna men garaget har kunnat göra det mer effektivt.

– Även om jag bara har två timmar kan jag få ett superbra pass, och sen är jag alltid hemma i fall det händer något. Första tiden var det också saker som dök upp som man kanske inte hade tänkt på. Och då var jag hemma, fast jag tränade.

När de nyblivna föräldrarna den här dagen visar upp garaget för DN får Elsa lägga sig på mage på golvet och titta på.

Här har hon varit förut.

– På ett sätt blir man lite föregångare i hur man kan få det här att fungera, kanske visa att det funkar. Det gör kanske att fler känner att det är möjligt, säger Sebastian Samuelsson om att vara både pappa och elitidrottare.

Han spänner på sig rullskidorna och en sele som ska stoppa honom från att flyga av bandet.

– För det är klart att det var en oro jag hade innan, liksom ”hur mycket påverkar det skidskyttet och så vidare?”. Men samtidigt tycker jag inte att det ska få vara ett problem. Man måste kunna vara förälder och samtidigt hålla på med skidskytte.

Vad har varit tuffast?

– Det är väl att jag vill att det ska fungera på ett bra sätt. Det blir ju kompromisser åt båda hållen.

– Jag känner mig så klart inte som världens bästa pappa när jag åker iväg tre veckor på läger, när man inte kan vara här och underlätta eller vara delaktig. Men samtidigt får jag inte tumma på det andra heller, så det gäller att hitta den balansen.

Han planerar att köra alla tävlingar i vinter. Men tanken är att familjen ska vara med en sväng i Idre – dit landslaget åker på ett längre snöläger med start den här helgen – och senare även i Italien.

– Med tanke på hur bra jag har kunnat träna och tiderna jag gör på bandet ser jag ingen anledning till varför jag skulle vara sämre i år, säger Samuelsson.

Inspiration finns dessutom rakt framför näsan.

På väggarna i garaget hänger nummerlappar från minnesvärda lopp. Men just väggarna ska man kanske inte titta alltför noga på, säger landslagsloket.

– Det vi gjorde själva var att spackla och måla invändigt, måla utvändigt.

– Och det syns ju, haha, om man kollar spacklingen, att det är jag som har gjort det!

OS- och VM-medaljören som slog igenom som ”Silver-Sebbe” har alltid varit mer än ”bara” en skidskytt.

Nu är han pappa och pluggar ekonomi på halvtid. Sedan tidigare i år är han dessutom ny ordförande i de aktivas kommitté i det internationella skidskytteförbundet (IBU).

Ibland känns det som om dygnets timmar inte räcker till. Men det finns få, om ens någon, fråga som Sebastian Samuelsson duckat genom åren.

Sedan genombrottet 2018 har han svingat mot dopning, orättvisor och korrupta pampar inom idrotten.

Att IBU till skillnad från flera andra idrottsförbund fortsatt håller dörren stängd mot Ryssland på grund av kriget i Ukraina är viktigt, säger Samuelsson när samtalet – som så många gånger förr – glider in på idrottspolitik.

I sommar-OS i Paris fick ”neutrala” ryssar och belarusiska idrottare delta individuellt.

Det är inte ett system som Samuelsson vill se i skidskyttet.

– Nej, jag tycker inte det. Det sänder helt fel signaler. Det är så svårt att dra gränser kring vilka som är neutrala. Då tycker jag att det är enklare och mer effektfullt att bara säga att ”ni får inte vara med”.

– Det kan så klart vara synd om de som drabbas, men om man tänker på kriget i Ukraina är det inte främst de ryska idrottarna jag tänker på.

Just den här dagen har han plöjt senaste sändningen av SVT:s Agenda under sitt förmiddagspass på skejtbandet.

Andra gånger är det skidskytte på tv-skärmen i garaget.

VM-stafetten från i vintras, där debutanten Viktor Brandt och veterantrion Jesper Nelin, Martin Ponsiluoma och Sebastian Samuelsson spöade Norge har han sett ”många gånger”, säger Samuelsson och flinar till.

– Det är ett av de häftigaste loppen jag har varit med om. Det bidrar ju till motivationen att man ser att det är möjligt, man använder det till att peppa sig själv.

Annat vill han däremot inte se alls. Varken Samuelsson eller någon av de andra svenskarna tog individuella medaljer i tjeckiska Nove Mesto i vintras. Samuelsson var nära men gav sig själv icke godkänt, och kollektivt fick VM-truppen uppleva en ny situation med mycket kritik.

Hur har ni pratat om det efteråt?

Samuelsson tänker på frågan ett par sekunder.

– Jag tror inte att jag tänker så mycket i de banorna, säger han sedan.

– Det är klart att man man märker att man är ifrågasatt men för mig är det så mycket en del av spelet. Det är nog också därför som jag är ganska bra på att studsa tillbaka, för jag tar egentligen inte åt mig. Det är klart att jag är besviken och att man i perioder mår sämre, är man på ett VM vill man vinna medaljer. Men de här yttre faktorerna har inte så stor påverkan.

Men var det ett roligt VM?

Det blir återigen tyst en stund. Sedan ett kort skratt.

– Jag har inte kollat på något lopp från Nove Mesto, bortsett från stafetten då. Det är kanske ett svar.

– Jag skulle inte vilja se något lopp från Peking-OS 2022 heller (där svensken blev medaljlös). Det är liksom… nä. Det gör lite för ont att kolla på det.

Fjolårssäsongen kan summeras som en vinter med många ansikten. Först var han i sitt livs åkform och tog karriärens fjärde världscupseger under premiärveckan i Östersund. Sedan blev han sjuk och gjorde ett av karriärens sämsta lopp i januari. Därefter kom stafettbragden i VM, men också fortsatta individuella pallmissar fram till avslutningen i mars.

Han kände ett ansvar för hela laget, sade Samuelsson till DN när det gick som tyngst.

– Det är väldigt mycket så att om inte jag eller Martin (Ponsiluoma) är på pallen så spelar det egentligen ingen roll om Viktor Brandt är 15:e. I media är det fortfarande en dålig dag, utvecklar han nu.

Är det ett ansvar du gillar?

– Jag mår absolut inte dåligt av det. Jag förstår det. Men det är klart att i perioder, när det går tyngre och om det då dessutom inte är någon annan som visar framfötterna… då faller ju mycket tillbaka på en sådan som mig.

”Lagkaptensrollen” fick honom kvällen före VM-stafetten att hålla vad som beskrivits som ett brandtal för lagkamraterna. Han tar gärna det kommandot. Det är ofta han som bestämmer när det är dags att åka till träning och som ”gillar att styra upp”.

I nästa sekund skrattar han åt sig själv hemma i Ås.

– Men sen är jag alltid den som kommer lite sent.

Sedan i våras har han dock något att ”skylla” på. En viss Elsa Samuelsson har ibland en förmåga att röra till schemat.

Har du använt den ursäkten?

– Jadå, haha, säger Sebastian Samuelsson och får Elsa att nyfiket fästa blicken på pappa.

Tror de andra dig, då?

– Nej, det är det ingen som gör.

Läs mer:

Mona Brorsson blir ny expert: ”Slipper det jobbiga”

Nytt namn men samma ovisshet för skidskytten: ”Har varit rädd att det ska gå sönder igen”