Måndag förmiddag och mina tvillingar, snart två år gamla, har blivit abrupt hemskickade från förskolan. De sitter förstelnade med snoret rinnande över napparna framför färgglada, hypnotiska Netflix-videor, omsorgsfullt utformade för att manipulera dem till maximal inlevelse. Du hör själv. En perfekt fond för att följa reaktionerna på de dagsfärska rekommendationerna för skärmtid.
En vanlig reaktion från oss småbarnsföräldrar när någon ska in och peta i vår barnuppfostran (eller brist därpå) är ilska, och jag ska väl erkänna att jag kan känna ett stygn själv. Vet de här experterna på Folkhälsomyndigheten vad de ber oss om?
Mina yngsta barn ska, enligt riktlinjerna, inte få en enda minut egen skärmtid. I värsta fall kan de få smygkolla när deras storasyskon tittar på film. Det, och det förstår till och med en expertmyndighet, är svårt att undvika. Fast då ska jag helst sitta bredvid och diskutera innehållet med mina barn. Vilket så klart förtar poängen med skärmen.
Samtidigt ser jag folk på nätet raljera över hur förskolebarn (över två år) ska kunna nöja sig med en timme skärm om dagen. Hur ska det gå ihop med att föräldrarna ska hinna laga mat, städa, göra läxor med storasyskon – och att själv ägna en inte oansenlig mängd tid åt att skriva arga tweets om överförmynderi. Ska vi gå ner i arbetstid? In this economy. Har ni ens sett hur höga räntorna är. Hur mycket en matkasse kostar.
Grejen är bara, tänker jag, att Folkhälsomyndighetens jobb inte är att lösa mitt livspussel. Det handlar kanske snarare om att peka ut vad som är bra och dåligt för barnen. Och det finns faktiskt indikationer på att all skärmtid inte är toppen. Därav rekommendationerna.
Det ska sägas att forskningsläget om hur barn och unga påverkas av skärmar är spretigt. Fenomenet att vi har ständig tillgång till obegränsat med spel och media i fickan är fortfarande nytt, och innehållet och vanorna skiljer sig åt och är i ständig förändring. Det är ganska självklart att det inte är samma sak att spela Minecraft en stund efter middagen, som att i smyg maniskt djupdyka i Tiktok-flödet tills långt efter läggdags.
Och att vetenskapligt visa hur vi och våra barn påverkas kan vara svårt. Studier har till exempel visat att barn med psykiska besvär tillbringar mer tid framför sin skärm. Det är sånt som går ganska enkelt att mäta. Men vad är orsak och vad är verkan?
Det är som scenen i High Fidelity (2000) där John Cusack tittar in i kameran och med allvarsam röst resonerar kring hur dagens ungdom påverkas av all ledsam musik om brustna hjärtan de lyssnar på; ”Lyssnar jag på popmusik för att jag är olycklig, eller är jag olycklig för att jag lyssnar på popmusik?”
Det går att ställa samma fråga om skärmtiden. Blir barnen deprimerade av sina skärmar, eller hamnar det framför skärmarna för att de är deprimerade? Förmodligen lite av varje, konstaterade Folkhälsomyndigheten i den sammanställning av forskning på området som presenterades i våras. Vår värld är sällan svartvit.
Nu är det inte mycket som pekar på att mina små ungar blir direkt psykiskt sjuka av att fastna framför Youtube Kids där ett gäng vuxna iförda randiga kläder och överdriven mimik framför Lilla snigel eller ryska barn leker med obehagliga mängder slajm. Ändå ska de inte få sin dagliga fix?
Inte för att skärmtiden i sig är ond. Men ordets andra led är ganska viktig. Skärmtiden tar tid i anspråk. Små barn ska lära sig oräkneliga färdigheter för att så småningom klara av skolan och livet i stort, och de är tyvärr usla på att lära sig något från skärmar (förutom, enligt mina empiriska studier, att dansa som Bolibompa-draken). Hur pedagogiska Babblarna än må vara på pappret är det inte någon stompalång tut pling sång utan interaktioner med föräldrarna som lär småttingarna att prata.
Om skärmarna stjäl för mycket tid från lek, samspel och sömn är det inte så bra för barnens utveckling och hälsa. Det är ett budskap som inte borde vara helt kontroversiellt, men som ändå retar gallfeber på vissa av oss när det kommer från Folkhälsomyndigheten.
Kanske för att det är lätt att känna sig hjälplös. Barnen älskar sina skärmar, och jag behöver distrahera dem ibland för att hinna och orka med vardagen. Det blir en cynisk undermedveten överslagsräkning. Hur många ord faller bort ur barnens ordförråd om Roblox hjälper mig att laga middag utan att de river halva köket – är det värt det?
Jag tror att de flesta av oss löst problemet genom att inte riktigt låtsas om att vi gör den här kalkylen, bara allmänt oja oss över att barnen faktiskt borde titta lite mindre på film. Då blir det så klart obehagligt när regeringen och en expertmyndighet pekar rakt på oss och säger: ni gör fel. Även om de kanske har rätt.
Fakta.Rekommendationer för skärmtid
Under 2 år: Barnet ska helst inte ha någon egen skärmtid. Om de tittar tillsammans med äldre syskon bör en vuxen sitta med. Kan ringa videosamtal eller kolla på bilder på skärmen tillsammans med en vuxen.
Barn 2-5 år: Max en timme skärmtid per dag. Använd inte skärmar som tröst eller distraktion, och se till att det är åldersanpassat innehåll.
Barn 6-12 år: Max 1-2 timmar skärmtid per dag. Följ åldersgränser för appar, spel och sociala nätverk. Prata med ditt barn om vad hen gör på nätet och hur man kan påverkas av digitala medier.
Barn 13-18 år: Max 2-3 timmar skärmtid per dag. Var schyst mot andra på nätet och sök stöd från någon vuxen om du till exempel blivit mobbad, blivit kontaktad av någon på ett sätt som inte känns bra eller sett något som är skrämmande eller obehagligt.
Generella rekommendationer: Skärmen bör stängas av 30-60 minuter innan läggdags och inte användas på natten.
Källa: Folkhälsomyndigheten.
Läs också:
Här är nya rekommendationerna om skärmtid – ålder för ålder
Barnen berättar: lemlästade kroppar, vikthets och självmord
Ny rapport visar faror med digitala medier
Så kan små barn påverkas av skärmtid
