– Det var en granska lång bana, men en jättebra sådan. Till det sista hindret var det en ganska kort distans något som ställde frågor till ryttarna, säger Malin Baryard Johnsson.
– En del av oss tänkte lite för mycket på frambommen så att vi inte skulle riva den, och någon annan för mycket på bakbommen. Och eftersom det som sagt var i slutet på banan fanns det så klart också en viss trötthet, fortsätter hon.
Det sista hindret var en så kallad oxer, vilket betyder att det var ett längdhinder som både var högt och brett. Hindrets bommar var klarvita, och dessutom låg en så kallad blå vattenmatta under det, vilket ibland kan göra att hästarna tittar lite extra på hindret.
– Redan när jag gick banan visste jag att den här distansen skulle bli svår för mig eftersom den var kort (gällande valet av antal galoppsprång). Peder (Fredricson) prövade till exempel att ta ett galoppsteg mindre. I och med att hans häst har större galopp än min, och han ändå inte klarade det utan rev visste jag att det var ingen idé att ens tänka tanken att göra detsamma, säger Malin Baryard Johnsson.
När Malin Baryard Johnsson kom in på banan som en av de sista startande hade det ena svenska hoppet efter det andra försvunnit från segerdiskussionen.
Petronella Andersson, som för två år sedan vann den prestigefyllda Grand Prix-klassen under tävlingarna på Strawberry arena, hade rivit det sista hindret tillsammans med sin häst Opaline.
Samma sak gjorde som sagt Peder Fredricson med Vroom de la Pomme, som vann GP-klassen förra året, och när det var dags för Malin Baryard Johnsson och hennes 17-åriga Indiana, som vid två tidigare tillfällen har kommit tvåa, var återigen det sista hindret för svårt.
– Egentligen spelar det för mig inte så stor roll att det var just sista hindret. Fyra fel är fyra fel var än på banan man får dem, säger Malin Baryard Johnsson.
Trots rivningen som kostade möjligheten till seger hyllar Baryard Johnsson sin häst.
– Hon hoppade så fint från början till slut, säger ryttaren.
På förhand hade Baryard Johnsson, Fredricson och Andersson sällskap av ytterligare en svensk ryttare i kategorin ”största svenska segerhoppen”.
Henrik von Eckermann har haft stolpe ut under veckans tävlingar i Strawberry arena. Nu skulle han ta revansch i den högsta klassen. Den planen sprack på ett oväntat sätt.
Han och Calizi klarade visserligen hela banan utan fel, men när de korsade mållinjen visade det sig att de hade varit för långsamma. Ekipaget hade missat maxtiden med 21 hundradelar. Han fick därmed ett tidsfel, tog sig därmed inte vidare till omhoppningen på tid, och blev bästa svensk på en åttonde plats.
Vann klassen gjorde Thomas Gilles från Belgien tillsammans med hästen Chuck Marienshof före Marlon Modolo Zanotelli och Charly Heart.
För Malin Baryard Johnsson – som utöver att vara en av ryttarna också är sportchef för Sweden International Horse Show – var veckans tävlingar årets sista för henne och hennes hästar.
– Det har varit ett långt år, så det ska bli skönt med lite lugn och ro. Jag får väl börja med att åka hem och julpynta, säger Malin Baryard Johnsson och ler.
– I januari kommer jag sedan åka till Spanien med de yngre hästarna.




