När innehållet i det nya kollektivavtalet offentliggjordes i slutet av juni väckte det starkt missnöje bland Vårdförbundets medlemmar, som ansåg att facket gett upp för lätt, då någon bred arbetstidsförkortning med ”en kvart om dagen” aldrig kom till stånd.
För en liten del av vårdpersonalen – de som jobbar natt – blir arbetsveckorna kortare. En majoritet av medlemmarna har fått betala för arbetstidsförkortningen med ett mindre lönepåslag, då arbetstidsförkortningen räknats av från det så kallade industrimärket på 3,3 procent.
Flera av Vårdförbundets styrelsemedlemmar, som DN har pratat med, säger att Sveriges kommuner och regioner, SKR, ställde ett ultimatum och att ”hotet” att stå helt utan kollektivavtal till slut blev för starkt. Det var förklaringen till att Vårdförbundet, efter en övertidsblockad och tre veckor av strejk, till slut sa ja till ett bud snarlikt det förbundet avvisat bara två veckor tidigare.
Det finns ett mått av självkritik bland styrelsemedlemmarna.
– Vi var naiva, säger en förtroendevald med god insyn i förhandlingarna.
– Nu vet vi redan från början att vi har en motpart som inte är intresserad av att komma överens.
I förbundets mötesrum var frustrationen stor och diskussionerna heta och när styrelsen till slut valde att acceptera budet var det initialt med en känsla av besvikelse, enligt flera personer ur styrelsen.
Strejken blev symbolisk och lyfte vårdpersonalens villkor och frågan om arbetstidsförkortning, men i förhandlingarna fick den ingen märkvärd effekt, säger en av dem.
– Arbetsgivarna kom med i princip samma förslag tre gånger. Till slut såg vi att vi var tvungna att tacka ja, för att säkerställa våra medlemmars villkor och undvika försämringar, säger Camilla Gustafsson, avdelningsordförande i Värmland och ledamot i Vårdförbundets styrelse.
Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg bekräftar att slutbudet skilde sig marginellt från det förbundet först sagt nej till. Omkring 10 procent av förbundets medlemmar omfattas nu av det nya avtalets arbetstidsförkortningar – i stället för 30 procent som var fackets mål. Men att fortsätta utan kollektivavtal var inget alternativ.
– Att öppna den dörren är inte möjligt. Utan avtal hade vi inte kunnat företräda våra medlemmar, säger Annelie Söderberg.
Det nya kollektivavtalet är samtidigt bättre än det gamla från 2022, påpekar hon.
Christer Thörnqvist, docent vid högskolan i Skövde som forskat om arbetsmarknadens konflikter, säger att Vårdförbundet rent teoretiskt hade kunnat bli avtalslöst.
– Men jag har svårt att tro att SKR skulle ha något att vinna på det. De måste få verksamheten inom vården att fungera, säger Christer Thörnqvist.
Han pekar på att SKR upprepat att man inte kunde förhandla om arbetstidsförkortning, med hänvisning till att det är politiska beslut och att SKR saknade mandat. Till slut gick man ändå med på det.
– SKR uppvisar tendenser att vägra förhandla tills dess att det funnits ett avtal som man kan acceptera. Det riskerar att låsa hela den svenska modellen om den ena parten vägrar att ens diskutera motpartens krav, säger Christer Thörnqvist.
Fakta.Vårdkonflikten
Den 25 april tog Vårdförbundet ut närmare 70 000 medlemmar i en övertidsblockad efter att förhandlingar med motparten Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och arbetsgivarorganisationen Sobona varit resultatlösa. Det var första gången sedan 2008 som det blev konflikt i kommuner och regioner.
Trots blockaden nådde parterna inte fram till något avtal och fackförbundet tog till ytterligare stridsåtgärder. Den 4 juni gick 2 000 av vårdförbundets medlemmar ut i strejk.
Under konflikten har flera regioner använt sig av skyddsarbete, vilket innebär att strejken och övertidsblockaden kringgås i de fall detta anses utgöra en samhällsfara. Vårdförbundet hävdade att regionerna utnyttjade den möjligheten i flera fall än då det varit ytterst nödvändigt.
Den 11 juni togs ytterligare 1 300 av Vårdförbundets medlemmar ut i strejk.
Efter flera nekade bud kom parterna överens om ett nytt kollektivavtal den 28 juni.
Avtalet gäller till och med 31 mars 2025 och innebär att de som jobbar på rotationstjänstgöring eller ständig natt får arbetstidsförkortningar på mellan 1 timme och 55 minuter och 5 timmar och 40 minuter i veckan. Löneökningen blir i snitt 3,05 procent.
Ulf Olsson, ordförande i SKR:s förhandlingsdelegation och Sobonas styrelse, säger att han inte känner igen bilden av att arbetsgivaren varit oresonlig.
– Vi har hela tiden velat ha ett nytt avtal. Men SKR ser det inte som möjligt att lösa vårdens bemanningsproblem med en generell arbetstidsförkortning, säger Ulf Olsson.
Han tillbakavisar att SKR ska ha ställt ett ultimatum, och hänvisar till att förhandlingarna vid midsommartid leddes av medlare, som lade bud parterna fick ta ställning till.
Att SKR gick med på en arbetstidsförkortning för nattarbete, förklarar han med att det var nödvändigt att få slut på konflikten.
– Nattpassen är de som är tuffast att bemanna, och det var ett kompromissförslag från medlarna som vi till slut accepterade. Det kommer att öka påfrestningen i vården.
Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro säger att arbetstidsförkortningen för nattarbetarna aldrig blivit verklighet utan stridsåtgärderna och att det trots allt var värt att gå i konflikt.
Var du också förvånad över det hårda motstånd ni mötte?
– Jag var inte förvånad, men jag tror inte regionerna inser vad som håller på att hända i den offentliga sjukvården. Personalen lämnar dåliga villkor, och 37-timmarsvecka finns redan i alla våra privata avtal. Jag tror inte att de kommer kunna stoppa det framöver, säger Sineva Ribeiro.
