Therese Nilsson tar emot oss på sin lediga dag. I tre år har hon arbetat på sjukhuset i Malmö. Redan efter första året började hon känna av olika utmattningssymptom.
– Jag blev aldrig riktigt utvilad. Jag hann bara jobba, laga mat och sova. Och det spelade ingen roll hur mycket jag sov, jag var trött ändå.
År två i tjänst, bestämde hon sig för att gå ner i tid. I dag arbetar hon fortsatt 80 procent, ett val hon har gjort för att orka vara en ”100 procent bra sjuksköterska”.
Hon är numera förtroendevald av sina kollegor och fackligt engagerad för att hon vill vara med och skapa den förändring som hon vill se i vården. Hon brinner för frågan om arbetstidsförkortning och vill att sjuksköterskerollen ska renodlas.
– Vi får många extrauppgifter som tar tid ifrån det vi egentligen borde syssla med. Att ta hand om våra patienter.
Den lilla lägenheten är ombonad. I köket hänger växter i taket, på väggarna hänger konst – mycket av den har hon själv skapat. Innan hon utbildade sig till sjuksköterska, pluggade hon konst på folkhögskola i två år och på konsthögskolan i Umeå i tre år.
Den dagen hon är ledig från jobb, åker hon till sin ateljé för att måla.
– Det ger mig så mycket energi.
Energi som behövs för att ”hämta hem sig själv” efter intensiva dagar på sjukhuset. Stressen hänger kvar långt efter att man kommit hem. Ett sätt att komma tillrätta med den, skulle vara att man får möjlighet att återhämta sig på jobbet, tänker Therese Nilsson.
– Men det finns ingen dötid, jag vet inte hur det är på andra jobb men på sjukhuset finns alltid mycket att göra.
Varför upplever vårdpersonal att det är svårare att få ihop livspusslet, än andra som jobbar heltid?
– Man jobbar alla dagar i veckan i skift och nästan varannan helg. Under en schemaperiod om tio veckor, då har man minst två veckor där man jobbar sex dagar på en vecka. Någon annan vecka jobbar man i gengäld bara fyra dagar. Men det blir ganska tufft under vissa perioder.
Nu jobbar Therese Nilsson två skift. Från kvart i sju till kvart över tre. Eller klockan ett till halv tio.
Det är ofta som ledigheten störs, när som helst kan det komma sms med frågan om man ändå kan tänka sig att komma in och fylla en vakans som plötsligt uppstått.
– Men vilan behövs för att man ska orka göra det som krävs när man väl är på jobbet.
Enligt Vårdförbundets rapport som släpptes i mitten av mars, uppger varannan medlem att det sker minst en ändring i sitt arbetsschema under pågående schemaperiod, som kan vara mellan sju till tio veckor.
På avdelningen där Therese Nilsson arbetar har en sköterska hand om åtta patienter.
– Man har mycket ansvar. Man tar många beslut varje dag. Man måste vara tillräckligt alert för att kunna se helheten kring varje patient. Får man inte de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb, upptäcker man inte allt. Då kan det bli fel.
Tills arbetsvillkoren har förändrats till det bättre har hon därför valt att arbeta deltid. Trots att det kostar henne ”tusenlappar varje månad”, trots att det påverkar hennes pension. Många av kollegorna som väljer att gå ner i tid gör det för att få familjelivet att gå ihop men själv har hon inga barn – ändå känner hon att hon behöver jobba mindre för att hålla.
– Jag älskar mitt jobb. Jag vill kunna fortsätta göra mitt jobb och göra det bra. Men med de här villkoren kan man ju bli tvungen att sluta.
Therese Nilsson har inga planer på att lämna vårdyrket, bara tanken gör att det tåras i ögonen på henne.
– Jag har hittat ett jobb som jag tycker om. Jag tycker om min arbetsplats och mina kollegor. Men vi måste få förutsättningarna att ge patienterna den vården de behöver.
Hon tror att en förändring är möjlig.
– Man måste börja med att erkänna att det finns ett problem. Jag tycker att att man ska lyssna mer på vårdpersonalen och att man ska till sig forskning. Inte tänka att man förlorar på att investera i personalen. Jag tror tvärtom att man vinner mer på det.
Läs mer:
Vårdanställda får ständigt nya scheman: ”Du är aldrig ledig”
Rapport: 13 000 sjuksköterskor har lämnat yrket
