Sjukvårdsministern: ”Väljarna vill se kortare köer”

En korsordstidning och en påse godis håller 72-åriga Inger Selarp upptagen mellan läkarbesöken. Hon bor på norra Gotland och är en heldag på sjukhuset i Visby. Hjärtat och reumatismen ställer till det.

När hon tittar upp från ordgåtorna ser hon sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson i mörkblå kostym. Framför mikrofoner och kameror svarar ministern på frågor om vårdkrisen på Gotland.

Kostnaderna rusar. Befolkningen blir äldre och mer vårdkrävande. Personalsituationen på sjukhuset är enligt en lokal sjukvårdspolitiker som ”grodspelet på Gröna Lund” – när en groda är undanröjd dyker det snabbt upp en ny.

– Vi överlever cancer. Vi lever längre. Sjukvårdens utveckling är fantastisk för mänskligheten. Men ekonomiskt går det inte längre, säger Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande på Gotland.

Inger Selarp lägger krysset och pennan åt sidan. Hon berättar att hon är ”oerhört nöjd” med vården på Visby lasarett. Viktigast för henne är vårdpersonalens bemötande. Hon brukar få uppmuntrande ord och frågan om hon behöver något från godisautomaten.

När hon blev akut hjärtopererad på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm var det annorlunda, berättar hon.

– Där har personalen inte tid att prata med en. Men det är inte deras fel. De är alldeles för jäktade.

I opinionsmätningar rankas sjukvården alltid högt av väljarna. För regeringen är vården en av de mest prioriterade frågorna, enligt sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

I Tidöavtalet, den politiska handlingsplan som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har tillsammans med Sverigedemokraterna, kommer vården som första punkt. Där skriver samarbetspartierna att de ska genomföra politiska reformer som kapar köer, gör vården mer jämlik, förbättrar arbetsmiljön och kompetensförsörjningen i vården. En storstädning av vårdens mest grundläggande och segdragna problem.

– Vi behöver fler vårdplatser. Ökad kapacitet i sjukvården. Då är personalens arbetsmiljö en av de allra viktigaste frågorna, säger Acko Ankarberg Johansson.

Nya krav på beredskap för kris och krig ökar också behovet av större marginaler i vården. Men halvvägs in i mandatperioden krockar regeringens budskap med verkligheten, konstaterar Gotlands regionråd Meit Fohlin.

– Regeringen pratar om förbättringar. Vi funderar på hur vi ska kunna skära ner.

Ekonomirapporten från Sveriges kommuner och regioner, SKR, visar att 2024 är ett extra tufft år för regionerna. I år och nästa år finns planer på att minska på personalen med cirka 5 700 anställda, enligt SKR.

I mars fick regionerna sex extra miljarder i statligt bidrag. Önskan från regeringen är att skydda vårdpersonal från varsel. Regeringen var överens, berättar Acko Ankarberg Johansson.

Hade du velat ge mer pengar till regionerna?

– Nej. Det är en rimlig nivå utifrån hur många som är varslade.

Vilket ansvar har regeringen för den nedmontering av vården som sker just nu?

– Inget alls eftersom regionerna är ansvariga för sjukvården. Det framgår av lag. Men regionerna kan inte lämnas i sticket. Det har varit nödvändigt med totalt nio miljarder i sektorsbidrag.

Nästa år blir ekonomin bättre i regionerna enligt SKR:s analys. Efter sommaren förväntar sig sjukvårdsministern krafttag med arbetsmiljön, vårdplatserna och köerna.

I april i år hade 37 procent av svenskarna som stod i kö för en operation eller en annan åtgärd inom specialistvården väntat för länge, enligt data från Väntetider i vården. Köerna är fortfarande längre än före pandemin. Skillnaden är stor mellan olika delar av landet. En patient i Jämtland riskerar att få vänta betydligt längre än en patient i Jönköping.

– Så kan vi inte ha det. Vård ska utgå från behov, inte var du bor. För en patient kan väntan innebära ett enormt lidande, säger Acko Ankarberg Johansson.

Inom hennes eget parti Kristdemokraterna finns en oro för att regeringens insatser inte ska nå tillräckligt långt tillräckligt snabbt.

Annicki Oscarsson (KD) är vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Östergötland.

– Jag hoppas verkligen att vi före nästa val ska kunna visa medborgarna att det går åt rätt håll med köerna. Samtidigt sitter jag i en region med tuff ekonomi och ser hur det går ut över tillgängligheten. Det är komplext, säger hon.

Under våren har regeringen tillsatt en utredning som ska föreslå en ny vårdgaranti med kortare väntetider, som också ska ta större hänsyn till vård efter behov.

Samma utredare ska föreslå hur staten kan bidra till att korta köerna med snabbare punktinsatser. Det förslaget ska vara klart redan i januari nästa år.

Branschorganisationen Vårdföretagarnas idé till lösning är att låta privata vårdföretag operera mer. På frågan om vad Acko Ankarberg Johansson tycker om det svarar hon att all kökapning måste ske med hänsyn till helheten. Annars finns risk för undanträningseffekter.

– Jag är glad över att den privata vården vill bidra. Men det är viktigt att man då har kapacitet i form av medarbetare så att personalen inte tas från den offentligt drivna vården.

Hon tror att kortare vårdköer är viktigt i väljarnas bedömning av regeringens sjukvårdspolitik inför nästa val.

Vad pekar mot att det lyckas?

– Människors skriande behov och att det nya världsläget kräver bättre beredskap. Den vårdkapacitet vi har räcker inte till. Vi klarar inte ens en jul med tre virus samtidigt.

Ökat statligt inflytande över vården är en annan fråga där regeringen behöver leverera, säger Acko Ankarberg Johansson. Innan mandatperiodens slut ska det finnas ett konkret förslag, lovar sjukvårdsministern.

Redan nu arbetar regeringen för ökad nationell samordning. Det viktigaste beslutet som regeringen fattat hittills under mandatperioden är enligt Acko Ankarberg Johansson att ta fram en nationell bild av Sveriges samlade vårdkapacitet.

Det pågår också arbete med en nationell vårdförmedling. Med kunskap om var i landet det finns ledig plats ska patienter kunna få vård snabbare, säger hon.

Är lösningen för en mer jämlik vård att patienter får resa över landet?

– På kort sikt, ja. Och så har det varit ganska länge. Det är inget konstigt i dag att patienter kan behöva åka lite längre för exempelvis en höftledsoperation. Jag har varit på möten med pensionärsorganisationer där de sitter och pratar om var de får bäst vård.