I Khon Kaen, nordöstra Thailand, vandrar en svensk kvinna runt i natten och är förbannad. Hon är ilsken över att det inte är säsong för mangofrukt. Att kaffet är blaskigare här, än när hon brygger det hemma i Sverige. Hon passerar en marijuanabutik.
– Haschtomtar, utbrister hon om de som nyttjar drogen.
Förbi rader av barer som dånar ut omaka hits från 80-talet och äldre västerländska män med unga thailändskor som retar henne ännu mer, hon som tidigare har drivit många sexualrättsmål. Hoppet rinner ut för att hitta en mangosmoothie. Det är lika bra att gå och lägga sig. Och vad hon än ser ikväll – hon är mer rasande när hon arbetar.
Petra Götell, senior åklagare vid riksenheten mot organiserad och internationell brottslighet (RIO), kliver ilsket över torrsprucken jord långt ut på den thailändska landsbygden. Hon går mot ett litet grått stenmurat hus med plåttak, kikar in genom ett hål som ska föreställa fönster. Tre gånger tre meter i boyta. Tunna liggunderlag på golvet samsas med kläder, täcken, baljor, äggkartonger och kokkärl.
– Som en häktescell, associerar Petra Götell för sig själv.
Hon står framför hemmet till den före detta bärplockaren Chaiyasit Uyuta, som drömde om att bli rik i Sverige. Men efter att ha plockat 3 496 kilo bär fick han 300 kronor i handen innan sin hemresa.
– Jag blir så jäkla förbannad. Företagen riktar in sig på de svagaste och mest sårbara i Thailand och toklurar dem i de svenska bärskogarna. Det är så cyniskt, säger Petra Götell.
Sommaren 2023 vittnade 77 bärplockare från fem bärbolag i DN om hur de tvingades arbeta, ibland i pass upp emot 18 timmar per dag, varje dag i nästan tre månader. Med hjälp av bemanningsbolagens och bärplockarnas egen dokumentation kunde DN även visa hur många kilon bär de hade levererat, och att de trots flera tusen kilo plockade bär inte hade fått någon lön.
De vittnade om att de fick jobba när de var sjuka, ofta gick hungriga och blev fråntagna sina pass. Maten de serverades var ofta ett kycklinglår och två kokta ägg som skulle räcka till både frukost och lunch. Vissa pantade burkar för att äta sig mätta. Flera hade också skrivit på dubbla kontrakt, där ett följde svensk lag och erbjöd garantilön och det andra avskrev flera rättigheter.
Ett och ett halvt år senare är svenskt rättsväsende för första gången på plats i Thailand för att utreda bärbranschen. Under ledning av åklagare Petra Götell förhör svensk polis bärplockare från ett av de fem företag som DN tidigare granskat. Och hon kommer inte sluta där, fler företag kommer sannolikt att utredas, enligt åklagaren.
Fyra personer är i nuläget misstänkta för människohandel och 92 bärplockare står som målsäganden. Om utredningen leder till åtal blir det den största rättegången gällande människohandel i svensk historia. Tidigare anmälningar mot bärföretagen har nästan alltid lagts ner. Men den här gången hamnade ärendet hos en åklagare som ville annorlunda.
– Vi är här för att jag bestämde mig att driva ärendet. Tidigare har sådana här ärenden lagts ned för att bärplockarna åkt hem. Det har normaliserats att de thailändska bärplockarna utnyttjas i Sverige varje år och att ingen bryr sig, säger Petra Götell.
Höns yr runt och slåss om att picka upp ris. Magra hundvalpar flyr undan solljuset och vilar under stolar. Chaiyasit Uyuta gör sitt yttersta för att välkomna svenskarna. När han ser hur många som kliver ur den silvriga minibussen – en åklagare, två svenska poliser, en tolk och två thailändska utredare – skyndar han sig upp på moppen för att köpa mer dryck. Han försöker skänka en rissäck till svenskarna, dukar upp snabbkaffe och erbjuder dem att stanna för att äta kyckling. Men allt avböjs. Chaiyasit Uyuta och hans fru har uppgett att de tjänar 3 000 svenska kronor om året, tillsammans.
Utredarna från svenska polisen dokumenterar hemmet med mobilkameror. Deras fattigdom är på en nivå som inte finns i Sverige, konstaterar Petra Götell.
– De är oerhört sårbara och skyddslösa. För mig handlar den här utredningen om vad en människa är värd. Bara för att de är fattiga och kommer från Thailand får man inte behandla dem hur som helst.
Det är dags att köra till nästa bärplockares hus. Innan svenskarna hoppar in i minibussen överlämnar de en nallebjörn i svensk polisuniform och en målarbok. De hoppas att gåvorna ska passa något av Chaiyasit Uyutas fyra barnbarn.
En vårdag 2024 året landar en polishelikopter i svenska fjällen. Åklagare Petra Götell har inlett en förundersökning och efterlyst flera misstänkta bärföretagare i sin utevaro. De är misstänkta för att ha varit involverade i Chaiyasit Uyutas och de andra målsägandenas öde i Sverige.
– Jag styr inte hur en misstänkt ska hämtas in till förhör, det gör polisen. Men det var väl lite som taget ur filmen Jägarna, berättar Petra Götell.
– De kunde bara ha ringt innan, jag har inget att dölja, säger personen som hämtades i helikoptern.
För Petra Götell var det viktigt att de efterlysta hämtades in snabbt så att de inte skulle gömma undan bevis. Hon höll just då på att väcka åtal mot andra bärföretagare. Det målet ledde hösten 2024 till fällande dom för grov människoexploatering.
Den här gången vill åklagaren Petra Götell slå fast att Chaiyasit Uyuta och hans kollegor varit utsatta för människohandel, vilket är ett grövre brott än människoexploatering. Dessa domar är ytterst ovanliga i Sverige. Åklagaren måste bland annat bevisa att någon rekryterar, transporterar, inhyser eller tar emot en person i syfte att exploatera personen för exempelvis tvångsarbete. Ofta jämförs människohandel med modernt slaveri.
De svenska bärföretagen anlitar sedan länge thailändska bemanningsbolag som förser dem med bärplockare och bär även det främsta arbetsgivaransvaret. När DN kontaktar en svensk bärföretagare som ingår i förundersökningen slår han ifrån sig alla anklagelser. Han påstår sig själv ha blivit lurad av en thailändsk kvinna, som under lång tid drivit olika bemanningsföretag som tagit bärplockare från Thailand till Sverige.
Hon är ökänd inom branschen, och har upprepade gånger drivit domstolsprocesser mot bärplockare som försökt hävda sin rätt. DN har i flera år försökt nå den thailändska kvinnan. I början av mars svarar hon till slut via mejl och meddelar att hon ska återkomma om kritiken som framförts, vilket hon inte gör. Hon lämnade Sverige efter gripandet med polishelikoptern, enligt uppgifter.
För Petra Götell råder det ingen tvekan om att det finns en koppling mellan de thailändska bemanningsbolagen och de svenska företagen.
– Det ser jag verkligen att det finns. Men jag kan inte berätta vad det är för koppling jag ser.
DN har granskat två bärplockares vittnesmål som kan bli avgörande för utredningen. En av dem, Wira Khunsimani, blev svårt sjuk och saknade försäkring, enligt de efterforskningar som DN har gjort. Och Ulaiphorn Saensriphon tvingades tillsammans med sex andra bärplockare jobba med något helt annat än de var kontrakterade för, att plocka blåbär.
Wira Khunsimani viftar undan de envisa kvällsmyggorna som inar runt bordet utanför sitt hem i byn. Han var 27 år när en rekryterare kom hit och sa att man kan bli rik på att plocka bär i Sverige. Inför det som skulle bli hans första resa utomlands lånade han pengar av sin mormor. Han drömde om att i framtiden driva ett jordbruk med kor och grönsaker och hoppades bygga ett startkapital.
Wira Khunsimani slet i bärskogen för sin dröm. När han var trött och ville vila fick han en utskällning. Om han hade plockat ”för lite bär”, likaså, berättar han.
Två månader in i bärplockningen kände han plötsligt att han inte kunde röra på sig, hela kroppen värkte. Men cheferna ska ha uppmanat Wira att fortsätta plocka bär. Efter flera dagars feber och magont togs han till sist akut till sjukhus. Då hade han hunnit plocka 1 619 kilo bär. Läkare antecknar i Wira Khunsimanis patientjournal:
27-årig man, tidigare frisk och läkemedelsfri. Från Thailand, kommit till Sverige för att plocka bär och pratar enbart thailändska. Inkom gående med kläder och inga andra tillhörigheter till sjukhuset i Sollefteå på grund av buksmärtor, kräkningar. Strax därefter medvetslös och omhändertagen. Överflytt till IVA visar njur- och leversvikt.
Själv har Wira Khunsimani minnesluckor från den här perioden.
– Det hakar upp sig i huvudet, säger han.
Men journalen och vittnesmål från flera människor bekräftar det största traumat i livet för hans mamma Thavee Armanskee.
– Läkaren sa att om han kommit in två timmar senare hade han varit död, säger hon.
Diagnos: Sorkfeber, akut njursvikt, akut leversvikt. Förs akut till Örnsköldsvik för kirurgisk bedömning.
Thavee Armanskee ringde upprepade gånger desperat till Wira Khunsimanis arbetsgivare, det thailändska bemanningsbolaget, för att få reda på vad som hade hänt med hennes son. Svaret hon fick varje gång var: han mår bra. Men Wira flyttades från Sollefteå sjukhus intensivvårdsavdelning i Örnsköldsvik. Där slog de fast att han måste till Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
”Tursamt nog förbättrades levern, och han behövde inte en ny lever”
Färskt blod i kräkning samt avföring. På grund av kraftigt sviktande lever transporterades han till Huddinge sjukhus för levertransplantation.
Efter tio dagar fick mamma Thavee Armanskee till sist tag på sin son över videosamtal. Det låg ett rött äpple, fint skuret, uppdukat vid sjukhussängen. Sjuksköterskor och läkare omgärdade honom och det första han sa var: ”nu är allting slut”. Sedan började han gråta. Efter sex dagar på Karolinska universitetssjukhuset skickades han tillbaka till Örnsköldsvik.
Tursamt nog förbättrades levern, och han behövde inte en ny lever.
Efter 28 dagar på tre olika intensivvårdsavdelningar blev Wira utskriven. I journalen finns ett namn och telefonnummer till en representant från det svenska bärbolaget men han fick inte något besök av dem på sjukhuset. Flygbiljetten hem till Thailand hjälpte IOM, FN:s migrationsorganisation, till att betala.
– Det som hände har lämnat ett sår i hjärtat. Jag vill säga till företaget att när du tar människor till utlandet och något händer dem, snälla ta ansvar, säger Wira Khunsimani.
Bärplockare och andra gästarbetare ska enligt lag omfattas av sjuk-, trygghets- och livförsäkring när de arbetar i Sverige. Men DN kan avslöja att det gemensamma försäkringsnummer som uppgetts till Migrationsverket leder till en semesterförsäkring för en privatperson. DN har ringt försäkringsbolaget, i både Sverige och Thailand, för att kontrollera försäkringsnumret flera gånger. De säger sig inte känna till bemanningsbolaget som kund alls.
Någon månad innan Wira Khunsimani blir förhörd av Petra Götell i Thailand får han två inkassokrav från Region Västernorrland: totalt 314 000 kronor efter ränta för vård och ambulans. I dag tjänar han under 3 000 kronor per månad.
Ulaiphorn Saensriphon sitter på sin veranda, under rotfrukten som hänger på tork i träbalkarna, och skalar sockerrör. På det tjänar hon 120 kronor om dagen.
– Jag har ännu inte kommit på fötter eftersom mina skulder fortsätter att öka.
Ulaiphorn Saensriphons väg till bärskogen var enkel, tillbaka till arbetslägret var den tung med alla bär hon och hennes arbetsgrupp hade plockat. Skåpbilen som skulle underlätta deras jobb var trasig.
Kalla arbetsdagar kunde vara upp emot arton timmar långa, och natten var ännu kyligare då täcken och filtar saknades. När hon blev matförgiftad och sjuk fick hon veta att om hon sökte vård, skulle hon få bekosta den själv. Så hon fortsatte jobba, uppger hon.
Efter några veckor fick Ulaiphorn Saensriphon och hennes grupp med fyra andra bärplockare en annan bil som ständigt gick sönder. Efter 1777 kg levererade bär till företaget lade bilen av helt.
Då skickades hennes grupp på fem personer och två andra bärplockare för att jobba med något helt annat än bär. De skulle rensa ogräs i flera större växthus. Arbetsorder ska ha kommit från en thailändsk chef på bemanningsbolaget. Bärplockarna uppger att de hade fått tydliga direktiv om att inte prata med några svenskar, berätta var de varit eller ta några foton. De skulle tjäna 6 000 kronor på nio dagars arbete.
Arbetet i växthusen var lättare än att plocka bär, och det doftade blom.
Trots chefernas påbud kunde inte en av bärplockarna låta bli att fotografera vackra trädgårdsnejlikor i rött, rosa och vitt. Fingertoppar håller upp blomman mot mobilkameran, och i bakgrunden syns krukor som tillhör bolaget som äger växthusen. Arbetet pågick i nio dagar. Men den utlovade lönen uteblev. Ulaiphorn Saensriphon och hennes kollegor fick samma slutgiltiga betalning som alla andra: 300 kronor för runt 80 arbetsdagar.
Förflyttningen av henne och de sex andra bärplockarna kan bli viktiga bevis i Petra Götells utredning om att det rör sig om just människohandel.
– De har inte arbetstillstånd att jobba där, arbetstillståndet avser bärplockning för ett specifikt företag. Det är verkligen en indikation på människohandel när man flyttar på människor utan deras önskemål och vilja. säger Petra Götell.
Första gången DN hör av sig till företaget som äger växthusen, 2024, förnekar de att det varit några thailändska bärplockare i deras växthus. Ett år senare ger vd:n för bolaget ett nytt svar. Han bekräftar att bärplockare har varit i växthusen. Men han förnekar att de ska ha jobbat för honom. Hans förklaring är att han har skänkt gurka, och lånat ut växthus till det thailändska bemanningsbolaget. Han gissar att de kanske skulle torka blåbär, men han såg inga blåbär där.
Du såg inte vad som hände och du såg inga blåbär alltså?
– Nej, det kanske blev dåligt väder.
Ulaiphorn Saensriphon är tydlig med att de blev beordrade att jobba i växthusen.
– Jag jobbade där för att jag blev tillsagd att göra det. Om någon förnekar att jag eller någon annan jobbade där får det mig att känna mig värdelös, säger hon.
Den svenska bärföretagaren som ingår i förundersökningen, som bland annat har ansvar för bärplockarnas kost och logi samt samarbetar nära bemanningsbolaget, säger sig inte känna till denna förflyttning av arbetare.
– Det är ju kraftigt olagligt. Det bryter ju mot arbetstillståndet, de är inte anställda för att göra något annat än bärplockning. Där har det brutits grovt mot lagen.
Petra Götell går med raska steg förbi cannabisaffären och barerna i staden Khon Kaen.
– Man måste ha klipp i steget, säger den före detta elitgymnasten från Örebro till DN:s utsända.
Det är kväll och hon är på väg mot stadens nattmarknad.
För Petra Götell råder ingen tvekan om vad som har förekommit i de svenska skogarna.
– Det här är människohandel, det här är modern slavhandel.
Hade det varit svenskar som behandlades på samma sätt är hon övertygad om att något hade gjorts åt villkoren för länge sedan. Hon hoppas att hennes arbete ska leda till att de som plockar bären får en dräglig betalning. Om det gör blåbären i butikerna dyrare är det något människor måste acceptera, menar hon.
– Är det så fel att betala för det du får? Eller så kan du åka ut i skogen och plocka dina egna blåbär, det är gratis. Det är ingen mänsklig rättighet att äta blåbär. Det är ingen mänsklig rättighet att ha blåbär i ansiktskrämen. Men det är en mänsklig rättighet att få äta mat, att få lön för det arbete du utför och det är en mänsklig rättighet att bli behandlad med värdighet.
Hon hoppas kunna väcka åtal till hösten och ser goda chanser till att bärplockarna får upprättelse.
– Det som målsägande har berättat för mig stärker mig ännu mer och ger mig hopp om att vi når en fällande dom som ger bärplockarna ersättning. De har blivit vilseledda om arbetsvillkoren i Sverige. Och det har nog aldrig funnits en avsikt från bemanningsbolaget att betala ut någon lön.
Hos Wira Khunsimani och Ulaiphorn Saensriphon har det svenska besöket tänt ett hopp.
– Jag hoppas att vi får betalt. Min skuld växer, med tio procents ränta per år, säger Ulaiphorn Saensriphon.
Wira Khunsimani är också glad att de svenska utredarna är på plats.
– Men jag vet inte om resultatet av deras utredning räcker, säger han och sneglar på sjukhusräkningen.
Till sist i myllret på marknaden får åklagaren sin mangosmoothie. Blåbär däremot var det länge sedan hon njöt av.
– När jag var på en marknad i Stockholm tänkte jag köpa blåbär. Men så såg jag att kom från företag som jag utreder så det blev inget. Det kanske låter präktigt, men jag kände nej, det går inte, säger Petra Götell.
Läs också: ”Bärplockningen i Sverige värsta tiden i mitt liv”
Läs också: Sliter 12-timmarsdagar i skogen – Ica och Coop fortsätter sälja bären
Läs också: Bärföretagare utnyttjade bärplockare – döms till fängelse
Här hittar du alla artiklar i DN:s granksning
