AFM – ”Anger fucking management” syftar på den obligatoriska vredeshanteringskurs som vissa rollfigurer tvingas gå för att undvika rättsliga följder efter att ha trampat i klaveret. I fjärde säsongen, baserad på boken ”Spook Street”, nämns kursen när Shirley (spelad av Aimee-Ffion Edwards) undviker åtal genom att anmäla sig till AFM två gånger i veckan i Shoreditch. Det är en satirisk kommentar till MI5:s hr-policy – byråkratiska snabbfixar på personliga problem.
BEPPE’S CAFE – klassiskt ”greasy spoon”-ställe i Smithfield, bara ett stenkast från Slough Houses bakgårdsentré. Den typen av enkelt brittiskt hak där snabbmatsälskande spioner som chefen Jackson Lamb (Gary Oldman) kan beställa in en fet och stadig frukost med bacon, ägg, korv och pommes frites – och samtidigt ha personalsnack med sina underhuggare i en miljö som doftar stekos och anonymitet.
CARTWRIGHT – Anrikt agentnamn i serien. Den numera dementa MI5-legenden David Cartwright (Jonathan Pryce) är symbol för den gamla skolans spioneri samt mentor åt sitt barnbarn och nepobaby River (Jack Lowden). River har förpassats till frysboxen efter ett misslyckat övningsuppdrag på Stansted som utlöser en kaotisk insats mot en falsk bomb – ett pinsamt och kostsamt fiasko för MI5.
DESTABILISERINGSPLAN – I den nya säsongen avslöjas en grupp libyska terrorister som försöker underminera Storbritanniens säkerhet genom att tillämpa MI5:s egen femstegsplan för hur man destabiliserar länder i tredje världen. ”The watering hole paper” är detaljerad och skrämmande i sin precision, och visar hur insikter från underrättelsetjänsten kan vändas mot staten själv.
ETTAN – ”First desk” är smeknamnet på MI5:s högsta chef som är besatt av att överlista politikerna ”down the corridor” och sina mellanchefer på de fem underavdelningarna, ”second desk”. I början av femte säsongen är Claude Whelan (James Callis) högsta hönset i ”The Park” som är det inofficiella smeknamnet för underrättelsetjänstens högkvarter i Regent’s park – en modern, steril och strikt miljö med blanka ytor som signalerar kontroll, makt och prestige – i kontrast till det smutsiga och kaotiska Slough House (se S).
FALSTAFF – Gary Oldmans spionslusk är den moderna spionvärldens Falstaff-figur. En ständigt småfisande, småätande och svärande skrävlare till mellanchef över MI5:s elefantkyrkogård som älskar cigaretter, whisky och skräpmat. Men trots sin burleska och oborstade stil och förolämpande attityd är han briljant och knipslug underrättelseofficer som överlistar sina överordnade på huvudkontoret: ”Jackson Lamb är en av mina absoluta favoritkaraktärer någonsin!”, sa Gary Oldman i en DN-intervju.
GRÅ BÖCKER – MI5:s interna, informella regelverk: officiellt obefintliga, men i praktiken organisationens osynliga ryggrad. De dolda bestämmelserna i ”grey books” rör sig i en juridisk gråzon och ger chefer och agenter en rättfärdighet för beslut och metoder som inte alltid står i någon formell handbok – från smutsiga knep till tveksamma taktiker.
HONUNGSFÄLLA – Romantik och sexuell attraktion är ett av spionvärldens mest effektiva vapen – så även i femte säsongen av ”Slow horses”. Att den knepiga Roddy ”Rodzilla” Ho (Christopher Chung), den incelaktiga technörden och hackaren, plötsligt får en überglamorös flickvän och befinner sig i en drogliknande kärleksrus, möts av höjda ögonbryn bland kollegorna på Slough House.
INKOMPETENS – ”Slow horses” är rena uppvisningen i social och professionell inkompetens. Till Slough House förvisas agenter som klantat sig i fält, tappat dokument eller hamnat i skandaler med fylla, sex eller svek. Författaren Herron visar med svart humor hur byråkratin dömer ut dem som inte lever upp till MI5:s krav – en miljö som officiellt hyllar perfektion men i praktiken är fylld av mänskliga misslyckanden.
JUDD, PAUL – Populistisk politiker (spelad av Samuel West) som avancerar till inrikesminister. På ytan charmig, i grunden en självupptagen opportunist. Hans cyklande, rufsiga och tv-kåta persona gör honom till seriens egen Boris Johnson-parodi: ”PJ var precis min typ av högerextrema spökgubbe. Privatskoleutbildad, med en känsla av rättmätighet, självupptagenhet och ett fullständigt förakt för etik, moral och integritet”, säger Mick Herron om sin figur.
KENNELN – MI5:s kontor för internutredarna, kallade ”the dogs”. En fruktad enhet som håller ordning på personalen och sopar skandaler under mattan. Här arbetar även ”the dentists”, de brutala förhörsexperterna som får även de mest förhärdade agenterna att svettas i de ökända källarrummen.
LADY DI – Smeknamnet för Kristin Scott Thomas eleganta men diamanthårda Diana Taverner, en av MI5:s toppchefer. Som en mästare på intriger och maktspel är hon också känd som MI5:s järnnäve – utan sammetshandsken som normalt döljer den hårda sidan. Hon utmärker sig också med sin superchica, sofistikerade stil: årgångsviner, skräddarsydda powerplagg i neutrala toner och subtila accessoarer, inklusive en vintage Wedgwood Eagle-ring från Ferian.
MICK JAGGER – ”Surrounded by losers, misfit and boozers…” – Stones-sångaren har både skrivit och framfört titellåten ”Strange game”, som sätter tonen för hela serien – en mörk, ironisk och mänsklig skildring av spionvärlden fylld med misslyckade agenter, skam, skuld och utanförskap.
NATTARBETE – En självklar del av agenternas slitsamma vardag. Många av de mest avgörande och riskfyllda operationerna sker efter mörkrets inbrott: spaningar, övervakning, hemliga möten och ibland rena räddningsaktioner. Natten erbjuder anonymitet och skydd, men förstärker också känslan av isolering och utsatthet. För många av agenterna innebär nattpassen inte bara fysisk trötthet, utan också en mental påfrestning – ensamheten, tystnaden och de långa timmarna ger utrymme för tvivel och självreflektion.
OBEHAGLIGA ÖVERRASKNINGAR – Ett av Mick Herrons främsta berättargrepp. Plötsliga dödsfall, brutala svek och oväntade avslöjanden kan inträffa när som helst, och ingen karaktär går säker. Dessa chockerande vändningar speglar underrättelsevärldens oförutsägbarhet och håller både läsare och agenter på helspänn.
PÅSKÄGG – Serien kryllar av så kallade easter eggs: subtila eller mer öppna blinkningar till klassiska spionromaner, inte minst John le Carrés universum är den främsta inspirationskällan för Mick Herrons romansvit. Mästarens fingeravtryck finns också överallt i serien. MI6 kallas här ”Cirkusen” och referenser görs till den sovjetiska spionbossen Karla och förstås George Smiley. Gary Oldmans roll är en medveten blinkning till hans porträtt av Smiley i Tomas Alfredsons ”Tinker tailor soldier spy”. Underrubriken till postern är ”Drinker. Thinker. Rebel. Spy”.
QUEENS OF THE DATABASE – Smeknamnet på MI5:s specialister som bevakar all digital information. Grindvakter som styr tillgången till databaser, kommunikation och övervakning, och deras makt påverkar både säkerhet och intern balans. Värt att notera är att hackaren Roddy Ho ofta ligger hästlängder före de digitala drottningarna på högkvarteret.
REGLER – Femte säsongen bygger på romanen ”London rules” och syftar på de oskrivna reglerna för överlevnad inom underrättelsetjänsten. Däribland ”Cover your arse”, ”Force others to take you on your own terms” och ”Always be a fair distance from a fuck-up” speglar böckernas cyniska humor, men går också att tillämpa på vilken kontorsarbetsplats som helst – bara med fler spioner och färre fikapauser.
SLOUGH HOUSE – MI5:s elefantkyrkogård, inhyst i ett nedgånget ruckel ovanför den italienska restaurangen Vecchio Parioli vid Barbican station. Hit skickas ”slöhästarna” – agenter som klantar sig eller blivit obekväma, men som inte kan sparkas av byråkratiska skäl. Tanken är att de ska säga upp sig självmant på grund av tristess med hjälp av meningslösa kontorssysslor: ”Som att hamna i fängelse”, säger Sid. Namnet för tankarna till arbetsplatskomedin ”The office” som utspelar sig i Sloughs grå industrilandskap.
TIGER TEAM – En privat säkerhetsgrupp som kallas in av ministern Peter Judd för att ”stresstesta” MI5. I stället leder operationen till en allvarlig läcka, utpressning och att en agent tas som gisslan. En sedelärande läxa om riskerna när politiska intressen och privata aktörer manipulerar underrättelsetjänsten för egen vinning.
UNDERCOVER – Precis som i andra serier innebär det att en agent antar en falsk identitet för att infiltrera en organisation eller miljö utan att avslöja sin verkliga roll. I ”Slow horses” är undercover-uppdrag ofta lika riskfyllda som misslyckade, och agenterna tvingas navigera mellan lögner, dubbelspel och byråkratiska fallgropar – ibland med katastrofala följder.
VILLOSPÅR – Ofta fungerar uppdragen samtidigt som villospår: de ser viktiga ut men syftar egentligen bara till att distrahera och skapa illusionen av aktivitet. I nya boken ”Clown town”, den nionde i ordningen, skickas agenter iväg för att hållas borta från verkliga problem – ett typiskt exempel på Herrons satiriska skildring av byråkrati och falsk handlingskraft inom MI5.
WET WORK – Hemliga, ofta våldsamma och olagliga operationer med skyhöga insatser – till skillnad från slow work, de mördande tråkiga administrativa pseudouppgifterna på Slough House. Likt förbannat hamnar de förpassade agenterna ofta i hetluften och tvingas hantera sovande ryska spionceller, högerextremistiska inhemska terrorister och kollegor som ibland är lika farliga som fienderna.
X – Bokstaven ”X” används ibland som markering för okända faktorer, som kodnamn eller för att anonymisera personer och platser i rapporter. I Herrons böcker kan X också symbolisera det okända, det som döljs bakom byråkratins fasad – eller en agent vars identitet måste hållas hemlig till varje pris.
YRKESKOD – MI5:s interna system som avgör vem som är viktig, vem som får veta vad – och vem som kan glömma både befordran och lunchrummet på Regent’s Park. Koden styr tillgång till hemligheter, uppdrag och kaffemaskinen. I ”Slow horses” är yrkeskoden lika mycket ett maktmedel som en säkerhetsklassning – en nedgradering kan förvandla framtidshopp till Slough House-fånge snabbare än Lamb hinner lägga av en brakfis.
ZEITGEIST – Terroristintriger, politiska attentat och konflikter mellan liberala och populistiska politiker (tänk Londons borgmästare Sadiq Khan och Reform UK-ledaren Nigel Farage). Den nya säsongen känns så aktuell att den hade kunnat skrivas häromveckan. Serien har alltid hamnat rätt i tiden och känts rykande aktuell: ”En kraftfull kommentar kring dagens Storbritannien och den politiska fars som utspelar sig under post-Brexit-eran”, som regissören Saul Metzstein sa i DN-intervju.
ÅTERFALL – Ett ständigt överhängande hot för flera karaktärer med beroendesjukdomar, särskilt Catherine Standish (Saskia Reeves). Som nykter alkoholist kämpar hon konstant mot risken att ta till flaskan. Choklad blir för henne ett viktigt substitut, tröstmat och en överlevnadsstrategi som hjälper henne att hantera både vardagen och kollegorna.
ÄRENDE – Ofta en eufemism för tråkiga och meningslösa uppdrag: granska gamla filer, bevaka oviktiga personer eller delta i byråkratiska möten. Att få ett ärende är sällan ett tecken på förtroende – snarare ett sätt att hålla någon sysselsatt och ur vägen.
ÖVERVAKNING – Favoritsysslan i den paranoida underrättelsevärlden. Här spanar man på allt som rör sig: misstänkta, kollegor, chefer – hellre en gång för mycket än en för lite. Övervakning är både arbetsredskap och maktmedel, och i Herrons värld är det ofta omöjligt att veta om du faktiskt skyddas eller bara hålls under lupp. På Slough House är ingen för obetydlig för att förföljas – och ingen fikapaus är privat nog för att undgå avlyssning.
Läs mer om ”Slow horses”:
Gary Oldman: ”Jag är inte längre det ensamma fyllot på hotellrummet”
Kristin Scott Thomas: ”Min spionchef är en tickande bomb”
Saul Metzstein: ”Gary Oldman kan göra svåra scener helt naturliga med perfekt tajmning”
