Drama
”Sex”
Regi & manus: Dag Johan Haugerud
I rollerna: Thorbjørn Harr, Jan Gunnar Røise, Siri Froberg, Birgitte Larsen m fl. Längd: 2 tim 5 min (barntillåten). Språk: norska. Biopremiär
Den norska filmskaparen Dag Johan Haugerud var nästan 50 år när han kom från ingenstans (det vill säga författarskrået) och levererade den smarta och psykologiskt insiktsfulla dramakomedin ”Som du ser mig” (2012). Amandapriserna (norska Guldbaggen) haglade, och så även över ”Barn” (2019) som katapulterade Haugerud till den norska filmens nobless, bredvid redan adlade kollegor som Joachim Trier och Eskil Vogt. Med ”Sex” visar han att han är där för att stanna.
”Barn” hade en myllrande ensemble och ett manus komplext som ett kopplingsschema, men den här gången tajtar norrmannen till det rejält. ”Sex” zoomar in på en minimalistisk historia om två arbetskamrater, sotare till yrket och grundmurat heterosexuella, som över en lunch yppar var sin hemlighet. Den ene berättar om en dröm där han möter David Bowie (han trodde först att det var Gud) som serverar honom tänkvärdheter om livet och ser på honom som ”om han vore en kvinna”.
Kamraten kontrar helt frankt med att han dagen innan hade sex med en man, mest för att mannen tittade på honom med en sådan uppenbar lust. Utifrån de här två små avstegen från den normativa manligheten drar Haugerud i väg på en stillsam exkursion genom den mellanmänskliga existensens snårskog. Och det är icke-dramatiskt på ett närmast våghalsigt vis. Här finns inga stormiga uppgörelser, hårda ord eller publikfriande dråpligheter. I stället en välformulerad dialog med ljus blick, där även männens fruar och barn dras in (indirekt även en läkare utan sociala gränser som är värd sin egen film). Belevat, civiliserat och med ett litet livgivande stråk av tillbakalutad humor.
Om de två första filmerna låg närmare Ruben Östlunds beteendevetenskapliga syn på människan, andas den här mer den franska samtalsterapeuten Éric Rohmers filmer, där orden inte bara är sammansatta bokstäver utan små betydelsebärande byggstenar som skapar världar. Det som sägs är väl inte direkt scoop – att vi skapar vår självbild utifrån andras blickar och egna förväntningar, vilket gör oss blinda för allt det vi skulle kunde vara –men det är snillrikt formulerat. I tal, handling och den detaljrika produktionsdesignen.
Författaren som bor i Haugerud verkar fortfarande regera, texten flödar som ur ett litterärt ymnighetshorn. I mindre begåvade regihänder – och utan en så briljant ensemble – hade detta kunnat bli outhärdligt pratigt, men trots att ”Sex” håller låda i drygt två timmar, och att dramat inte tar oss speciellt långt från utgångspunkten, lämnar jag den suktandes efter mer. Tur då att detta är den första delen i en trilogi vars andra film, ”Kärlek”, har premiär i dagarna på festivalen i Venedig och kommer på svensk biograf senare i höst.
Se mer: Tre andra norska toppfilmer: ”Zero Kelvin” (1995), ”Oslo 31 augusti” (2016), ”Utøya 22 juli” (2018).
Läs fler film- och tv-recensioner i DN och andra texter av Fredrik Sahlin
