Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Dramakomedi
”Medelklassen”
Regi: Antony Cordier
Manus: Jean-Alain Laban, Steven Mitz. I rollerna: Laurent Lafitte, Élodie Bouchez, Ramzy Bedia, Laure Calamy, Sami Outalbali, Noée Abita, Mahia Zrouki m fl. Längd: 1 tim 35 min (från 11 år). Språk: franska. Biopremiär
De svinaktigt rika har fått sina fiskar varma i åtskilliga filmer och tv-serier på senare tid, från Ruben Östlunds ”Triangle of sadness” till fine dining-skräckisen ”The menu”, liksom ”The White Lotus” på HBO.
Satiriska franska ”Medelklassen” (”La classe moyenne”) skruvar ner förmögenhetsgraden en smula, samtidigt som klasskriget eldas på. En välbeställd advokatfamilj från Paris semestrar som vanligt i sitt flotta sommarhus i södra Frankrike tillsammans med dotterns nya pojkvän, juriststudenten Mehdi. Fadern, Philippe (Laurent Lafitte i högform) är en dryg jävel som lajvar gourmetkock och vinkännare samtidigt som han tar alla chanser att mobba den nya svärsonen för hans enkla ursprung och ödmjuka väsen.
Lika störigt gränslös och överlägsen är Philippe mot den lilla vaktmästarfamilj som är inhysta i en grindstuga och sköter om allt praktiskt kring huset. Han stövlar till exempel in mitt i ett kalas och kräver avloppsrensning med rejält äckligt resultat. Hustrun, en självupptagen före detta känd skådespelare (Élodie Bouchez), försöker uppföra sig aningen bättre, men lyckas dåligt.
En våldsam urladdning mellan herrskap och tjänstefolk i det lantliga soldränkta paradiset leder plötsligt till en öppen konflikt. Trotjänaren Tony (Ramzy Bedia) och hans ärtiga hustru (Laure Calamy från ”Ring min agent!”) vägrar dock frankt att acceptera att de blir uppsagda från tjänsten, och viftar förnöjt med insättningskvitton på alla den svarta betalning de fått genom åren.
”Medelklassen” (som har den mer drastiska engelska titeln ”The party’s over”) känns klart färgad av den sydkoreanska supersuccén ”Parasit” från 2019 som skapade ett nytt, våldsamt narrativ kring klasskildringar på film. Det är en stiliserad, ironisk och bitvis smått oemotståndlig europeiserad variant av Bong Joon-hos mörka drama, med en skarp blick för detaljer och beteenden som indikerar grupptillhörighet i den franska kontexten.
Regissören Antony Cordier kilar dock in klassresenären Mehdi som medlare mellan de stridande parterna, vilket gör dramat lite mjukare samtidigt som rollen accentuerar de övriga karaktärernas allt oskönare sidor.
Starkt skådespeleri, avundsvärda provençalska scenerier och fyndig dialog driver upp stämningen till maxtemperatur, vilket räcker en bra bit på vägen. Den barnsligt cyniska upplösningen gör satiren tandlös och sänker betyget, men resan dit har en hög och het underhållningsfaktor.
Se mer. Tre andra filmer med Laurent Lafitte: ”Elle” (2016), ”Greven av Monte Christo” (2024), ”The richest woman in the world” (2025).
Fler film- och tv-recensioner i DN
