Spaniens stjärnskott är en ovanlig spelare i en ovanlig klubb

Spanien har varit ett av lagen som imponerat allra mest under sommarens fotbolls-EM i Tyskland. Många minns förmodligen det gäng vars bolltrillande var så vägvinnande att det blev tre mästerskapssegrar i rad (EM 2008, VM 2010 och EM 2012). Nu är det åtminstone delvis annorlunda.

Visst finns fortfarande teknisk förmåga så det räcker och blir över, men förbundskapten Luis de la Fuente har också en stor nia att slänga in (Joselu), en mittfältare med fysiken på sin sida och förmågan att fylla på in i straffområdet (Fabián Ruiz) och så yttrarna som kan dribbla, utmana och dessutom löpa i djupled: Lamine Yamal, det 16-åriga fenomenet, men också Nico Williams.

Den som följt den spanska ligan de senaste åren är knappast förvånad över att den sistnämnda presterar på hög nivå – men så här hög nivå?

På fredagen ställs Spanien mot Tyskland i en kvartsfinal som mycket väl kunde varit en semifinal eller final. Skulle spanjorerna ta sig vidare, och kanske till och med gå hela vägen, har Nico Williams förmodligen goda chanser att bli uttagen i turneringens bästa lag.

Att prestera på mästerskap innebär vanligtvis att göra det inför potentiella intressenter på läktarna. Samtidigt är det inget nytt för Nico Williams, som sedan länge kopplats ihop med stora klubbar runt om i Europa.

Men han har blivit kvar i Athletic Club, den baskiska klubben från Bilbao i norra Spanien. Det är nämligen inte någon vanlig klubb i dagens fotboll, och vägen dit var inte någon vanlig väg.

Det är brodern Iñaki – med 421 matcher för samma klubb – som har berättat den.

Iñaki Williams hade redan nått seniortruppen i Athletic Club och var 20 år gammal när hans mamma för första gången berättade hur hon och fadern faktiskt tagit sig till Spanien en gång i tiden.

De hade lämnat Ghana, vandrat till fots genom Sahara. Hon var gravid med Iñaki när de klättrade över staketet och in i Melilla, den lilla spanska exklaven vid nordafrikanska Medelhavskusten. Men utan rätt papper skulle det inte gå.

Tack vare goda råd från en advokat på den katolska hjälporganisationen Caritas lyckades de dock ta sig vidare till Spanien, och hamnade i Bilbao. Familjen flyttade senare till Pamplona, några år senare föddes lillebror Nico.

I dag spelar bröderna alltså tillsammans i Athletic Club, och i våras firade de den spanska cuptiteln tillsammans – efter att klubben väntat i 40 års tid och förlorat sex finaler längs vägen.

Om det på senare år framstått som mer självskrivet att storebror Iñaki blir kvar i Athletic Club under lång tid framöver har intresset från annat håll för lillebror Nico varit stort.

Den spanska ligakonkurrenten Barcelona ska vara sugna på just en ny ytter till nästa säsong, och det finns gott om klubbar i engelska Premier League som kan betala stora pengar. Men till skillnad från många andra spelare som gör succé, där det nästan går att ta för givet att det därefter blir ett klubbyte, går det inte att dra samma slutsats om Nico Williams.

Athletic Club sticker nämligen ut i den moderna fotbollen, där spelare från en hel rad olika länder ofta återfinns i klubbarna i de europeiska toppligorna.

Policyn lyder att enbart spelare från Baskien – eller spelare som vuxit upp där – får representera klubben. Trots den inställningen har Athletic Club varit framgångsrika, och är en av tre klubbar, tillsammans med jättarna Real Madrid och Barcelona, som aldrig åkt ur den spanska högstaligan.

Det tycks också finnas en annan stolthet hos spelarna i Athletic Club. Ibland pratar supportrar och spelare om att klubben nästintill har funktionen som ett landslag för Baskien, och det är klart – det är inte lika lätt att bara lämna en sådan klubb för en annan. Dessutom ska Nico Williams, efter vinterns kontraktsförlängning, ha ett lönepaket som gör att han egentligen inte heller behöver en flytt av den anledningen.

Å andra sidan lär det inte bli några Champions League-titlar i Athletic Club, förmodligen inte heller några spanska ligatitlar. Visst har cupsegern gett hopp i Baskien, men ska Nico Williams prisskåp fyllas är det ett faktum att det finns andra klubbar som ger bättre förutsättningar.

Men det där beslutet får vänta till senare i sommar. Först ska 21-åringen försöka springa, dribbla och skjuta ett EM-guld till Spanien.