Kungliga Operans projekt ”Short stories” ska säkra operans framtid genom att locka både tonsättare och potentiella librettister till genren. Hittills har projektet genererat 15 svenska samtidsoperor av mindre erfarna operamakare. Det finns några regler att förhålla sig till: operan ska vara 20 minuter lång och skrivas för max fyra sångare och 16 musiker. Sångarna kommer från Operans kör och även regissören är novis i sammanhanget.
Novellerna framförs på Kungliga Operans lilla scen, Rotundan. Under introduktionen och i paus håller vi till i operahusets kantin. Vid bordet bredvid mig sitter några musiker från hovkapellet och äter brickmiddag. I skärmarna bakom skymtar slutscenerna ur Barberaren i Sevilla, som samtidigt framförs på Stora scenen. Konceptet är härligt opretentiöst, ett ord som annars inte brukar förknippas med Operan.
Inramningens intima stämning förstärks i kvällens första opera, ”Den ömma modern”, som är en diskbänksrealistisk skildring av en mamma som präglas av självtvivel. Till råga på allt har hon en kritisk mor och en oduglig man vid sin sida. ”Spot on, så där är det att vara kvinna”, hinner man tänka, tills man förstår att något faktiskt inte står rätt till. Sopranen Lisa Thor gör en lysande insats till musik som är melodisk men något spretig.
”Spot on, så där är det att vara kvinna”, hinner man tänka, tills man förstår att något faktiskt inte står rätt till.
”Repetitionen” skildrar en operarepetition där sångarna utvecklat en privat kärleksrelation. Tonsättaren och librettisten gör det därmed svårt för sig själva – idén innebär att de måste skriva en opera i operan. Jag uppskattar att de vågar och operan är rolig, även om de missar chansen att helt ta ut svängarna musikaliskt. Musiken är rytmisk och jazzig, ett grepp som ibland gör att sången inte får flyt. Det är en utmaning att få till operans många pusselbitar för den ovane. Även librettisten får kämpa – det finns knappast utrymme för babbel, mycket måste sägas med få ord. ”Som att springa i sirap”, uttrycker Alex Haridi saken, som tidigare främst skrivit musik till tv.
I ”Vildfågeln” har man valt en annan, mer traditionell väg. Operan är baserad på Loulou Forsells liv, som var it-girl på 1940-talet. När hon var fyra år slet en björn av hennes hand på Skansen, vilket satte tonen för hennes skandalomsusade liv. Stefan Klaverdal jobbar med större dramaturgiska bågar och lyckas knyta samman alla operans lager på ett imponerande sätt. Både musiken och sången känns genomarbetad, orkestreringen är skicklig – här finns potential för en helaftonsopera.
”Short stories V” spelas till den 10 juni i Rotundan, Kungliga Operan.
Läs fler texter om opera och alla texter om musik