Få hade velat vara i Viktor Orbáns kläder under torsdagens EU-toppmöte i Bryssel. Övriga stats- och regeringschefer turades om att vädra sitt missnöje och rikta sin ilska mot den ungerske premiärministern.
– Det var stenhård kritik, en massiv utskällning, säger statsminister Ulf Kristersson efter mötet.
En diplomat på plats beskriver stämningen i ännu hårdare ordalag:
– Det var en ren bashing.
Orsaken till den infekterade stämningen är att Ungern fortsätter att blockera ett nödlån på 90 miljarder euro till Ukraina. Det är ett stöd som samtliga EU-ledare – inklusive Orbán själv – enades om så sent som i december. Sedan dess har den ungerske premiärministern backat från löftet och ställer nu specifika krav för att godkänna utbetalningen.
– Att man inte kan lita på de beslut som vi gemensamt har fattat. Det har aldrig hänt förut, säger Ulf Kristersson.
Ungerns agerande har återigen riktat strålkastarljuset mot hur beslut fattas i Europeiska rådet. Inom den känsliga utrikes- och säkerhetspolitiken krävs i dag enhällighet, liksom när det handlar om EU:s budget. Det innebär att ett enda medlemsland kan skjuta ett beslut i sank och göra hela unionen handlingsförlamad.
– Man frågar sig var det här leder i längden. Det är en ohållbar situation att ett land kan blockera allting. Diskussionen om kvalificerad majoritet kommer att komma igång igen, säger Kristersson.
Tysklands förbundskansler Friedrich Merz ger den svenske statsministern rätt. Han säger till DN att Viktor Orbáns agerande är ”grovt illojalt” och undergräver EU:s anseende.
Är det då inte dags att slopa vetorätten och införa kvalificerad majoritet?
– Så enkelt är det inte att införa kvalificerad majoritet. Vi har fördrag som reglerar det. Men jag kommer att ta upp det här ämnet igen senast vid budgetförhandlingarna. Vi är eniga om att vi inte kan acceptera det som har hänt i Europeiska rådet i dag. Och det kommer att få konsekvenser som sträcker sig långt bortom denna enskilda händelse. Det kommer att sätta djupa spår, säger Merz som svar på DN:s fråga.
Syftet med vetorätten är att skydda medlemsstaternas nationella självbestämmande i vissa känsliga politiska frågor. Men Ungerns agerande de senaste åren har även fått EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att öppna för en förändring.
”Vi behöver fråga oss om det system vi byggt upp, med alla dess välmenande försök till samförstånd och kompromisser, snarare är en hjälp eller ett hinder för vår trovärdighet som geopolitisk aktör”, sade hon i ett uppmärksammat tal nyligen.
Inom Tidösamarbetet går dock åsikterna isär. Alla tre regeringspartier vill se att vetorätten avskaffas på fler områden, men Sverigedemokraterna är av motsatt uppfattning.
”Vi anser inte att Sverige ska ge upp vetorätten inom utrikes– och säkerhetspolitiken. Det handlar trots allt om nationalstatens kärnuppgifter”, skriver SD:s toppnamn i EU-parlamentet, Charlie Weimers, i ett sms till DN.
Han menar att maktbalansen skulle rubbas till Sveriges nackdel.
”De stora länderna och EU-kommissionens makt skulle öka medan mindre länder som Sverige skulle förlora inflytande”, skriver han.
SD ställer krav på ministerposter i en kommande regeringen – och i den måste partierna vara överens om utrikes- och EU-politiken.
På frågan om hur SD ser på att Ungern använder sitt veto för att blockera EU:s nödlån till Ukraina får vi ett kort svar.
”EU har visat förmåga att överkomma denna typ av hinder förut”.
Just nu saknar EU en plan B för nödlånet till Ukraina. Och trots att allt fler röster höjs för att ändra beslutsordningen sitter en förändring långt inne. Det största hindret är paradoxalt nog reglerna själva – det krävs nämligen enhällighet för att ändra i fördragen och avskaffa kravet på enhällighet.
– Jag skulle inte bedöma det som så rasande trovärdigt just nu, säger Kristersson.
Fakta.
Enhällighet i EU innebär att samtliga medlemsländer måste vara överens för att ett beslut ska kunna fattas i ministerrådet. En nedlagd röst förhindrar inte beslut, men en enda röst emot innebär veto.
Detta gäller främst inom känsliga politiska områden som utrikespolitik, skatter, medlemskapsansökningar och EU:s budget.
Kvalificerad majoritet är däremot den vanligaste beslutsmetoden i EU:s ministerråd. Det innebär att minst 55 % av medlemsstaterna (15 av 27 länder) röstar för ett förslag. Dessa länder måste dessutom företräda minst 65 % av EU:s totala befolkning.
