Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
De konserter som Anna Rosén riktar kritik mot i sin debattartikel (DN, 12/1) är två av ett femtiotal produktioner under Berwaldhallens konsertsäsong. Alla konserter sänds i Sveriges Radio P2, oftast direkt på fredagarna. Påståendet att det ”nationella utrymme som ges konstmusik i svensk public service i dag” skulle vara så litet, rentav begränsat till den aktuella trettondagskonserten (en samproduktion med SVT), är direkt felaktigt. Det är beklagligt att konstatera att ordföranden i föreningen Sveriges Körledare inte känner till det stora musikutbudet i Berwaldhallen och i public service.
På samma sätt krävde det mod, självkänsla och övertygelse att engagera Jonatan Unge, en av Sveriges mest omtalade och uppskattade komiker
Anna Rosén efterlyser självkänsla och konstnärligt mod. Två exempel av många: under hösten har vi presenterat bland annat György Ligetis ”Requiem”, kanske det svåraste som kör och orkester kan framföra på en scen, med mikrotonalitet, skira klanger och brutala utbrott. 2390 personer satt i andäktig tystnad hänförda av musiken. Eller varför inte det helt nyskrivna verket av Mikael Karlsson och Anna von Hausswolff som Berwaldhallen beställde till Östersjöfestivalen 2025 – ett i vårt tycke modigt beslut och en konsert som berörde många och kommer finnas kvar länge i publikens medvetande.
På samma sätt krävde det mod, självkänsla och övertygelse att engagera Jonatan Unge, en av Sveriges mest omtalade och uppskattade komiker, känd för sin impulsiva och lätt sarkastiska humor som presentatör till trettondagskonserterna. I julkonserterna var Niklas Riesbeck ett självklart val som presentatör, då han i vanliga fall väcker barns nyfikenhet till den klassiska musiken på ett unikt sätt, i föreställningarna med Niklas och Radioapan.
Berwaldhallen tillsammans med Sveriges Radio P2 är förmodligen den musikinstitution i Sverige som beställer mest ny musik. 2025 blev ett rekordår för Berwaldhallen och den stora publikökningen ser vi just på de klassiska konserterna.
Som avslutning frågar jag mig: Vem bestämmer hur den klassiska musiken ska presenteras? Jag tycker att det ska vara öppet och i ständig utveckling, med fokus på att välkomna en bred publik.
Staffan Becker
Konserthuschef i Berwaldhallen
Anna Rosén svarar direkt:
Jag kan lugna Staffan Becker och alla andra med att jag känner till Berwaldhallens stora musikutbud. Hade han läst mitt inlägg ordentligt skulle han också ha sett att jag framhåller husets höga musikaliska kvalitet. Kan vi dock inte vara överens om att jul- och trettondagskonserterna, som sänds i nationell radio och tv, når en bredare publik och att det därför, vid just dessa tillfällen, är desto viktigare att fundera över vad man vill kommunicera ut till den?
Självkänsla och konstnärligt mod ska väl inte bara vara förunnat dem som redan har en etablerad relation till Berwaldhallen?
Beckers uppräkning av komplexa verk som ett svar på mitt ifrågasättande av inramningen av två publika festkonserter förstärker bara min spaning om en utmanad självkänsla.
Låt mig förtydliga att humor och skratt har sin givna plats på en trettondagskonsert. Men man behöver erkänna den som den egna konstform den är, så att den blir ett tillskott och inte en belastning. Och sedan när är det humor att hänga ut en hel musikergrupp och göra sig lustig över deras instrument i direktsändning?
Öppet och i ständig utveckling, med fokus på att välkomna en bred publik, skriver Staffan Becker. Amen! säger jag. Det går alldeles utmärkt att förena med både humor, stil och kvalitet.
Anna Rosén
Kördirigent och ordförande i föreningen Sveriges Körledare
Läs mer: Anna Rosén: Något i mig går sönder när Jonatan Unge är utklädd till Beethoven
