Alla dessa dagar som kom och gick. Ja, Nordiska museet efterlyser dem, eller närmare bestämt fem dagboksskrivare som under ett år kan plita ner sin vardag. Ju vardagligare desto bättre. Sopsortering, influensasnytningar, fredagsmys och söndagsleda står med andra ord högt i kurs.
Vardagar är ingenting att förakta. Ej heller den så kallade vardagslunken. Den som tar oss genom oxveckor, pendeltågförseningar och regniga midsomrar men med stadig kurs på framtiden.
Den litterära genren dagböcker är intressant, särskilt om dagboken egentligen inte var avsedd att publiceras. Annars bör man alltid fråga sig för vem och varför?
Den hemliga, ocensurerade dagboken är mer spännande. Som Karin Bergmans (mor till Ingmar Bergman) dagböcker. Hon skrev nämligen två: en vardaglig och en hemlig.
Årstafrun, Märta Helena Reenstierna (1753–1841), skrev också dagbok, om livet på landet, om snömol och tjuvhygge. Och författaren Virginia Woolf om hur bombvisslingarna 1940 lät ”som en leksaksgris som flyr” i sina mycket läsvärda dagböcker. Den engelske politikern Samuel Pepys (1633–1703) var extra hemlig och skrev sina dagböcker med chiffer. Men det knäcktes och avslöjade inte bara det politiska Londonlivet utan också hans egna snedsprång och svagheter.
Den mest berömda dagboken är tveklöst ”Anne Franks dagbok”, som skrevs 1942–44 av en tonårig Anne, gömd undan nazisterna i ett gårdshus i Amsterdam. Gömslet avslöjades och hon dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen vårvintern 1945.
De senaste decenniernas litterära dagböcker har fokuserat på vardagsbestyren. Som Ulf Lundells dagliga fågelobservationer på Österlen eller Lars Noréns exklusiva klädinköp.
Beppe Wolgers skrev en gång ”En kos dagbok”, om en ko som ständigt drömde sig bort.
– Hörde du det, säger jag till den strävhårige taxen Douglas som ligger och förmiddagsdrönar i soffan. Du kanske ska ge ut ”Douglas dagbok”?
Douglas kisar med ögonen.
– Jamen typ så här: ”22/3. Lördag. Trött på hennes kåseriskrivande. Äntligen ut – och i nytt koppel! Hög svansföring. Kloklippning i dag? Bävar.”
Men Douglas har somnat. Han snarkar ljudligt som en liten farbror. Också något att skriva om i en dagbok.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om vilken stor betydelse håret alltid har haft.
