Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det händer att jag läser runor över avlidna människor, skrivna av deras anhöriga, kollegor och vänner, och att jag då tänker: Undrar just vad den hädangångne skulle ha sagt om den runan? Kanske skulle personen haft invändningar, velat protestera. Lägga till ett utropstecken här och ett tankstreck där. Eller hade hen blivit tacksam, nöjd?
Det finns de som tagit saken i egna händer medan tid var, och skrivit sin egen runa eller gravinskription. Författaren Fritiof Nilsson Piraten var en, politikern Benjamin Franklin en annan. Franklin skrev redan som ung sitt eget efterord där han liknade sin kropp vid en åldrad bok vars innehåll skulle ges ut i en ny upplaga. Och på den irländske poeten och komikern Spike Milligans gravsten lär det stå: ”I told you I was ill”. Det handlar precis som med självbiografier om vilket eftermäle man vill ge.
Så långt i mina tankar dyker en badanka upp. En liten gul anka med mustasch och pipskägg och Restylane-svällande näbb.
Året var 2014 och jag var i England för att skriva om ett jubileum. Det var 450 år sedan William Shakespeare föddes. Jag flängde runt i London, intervjuade Shakespearekännare och uttolkare, satt på de enkla träbänkarna på teatern The Globe och blängde på statyn i marmor av honom i entrén till The British Library. Sedan tog jag tåget till Stratford-upon-Avon, Shakespeares födelseby.
Där rådde en livlig kommers intill det brunmurriga gamla hus där det sägs att han föddes. Allt går som bekant att sälja med mördande reklam och det enda som saknades här var konservad gröt. I butikerna trängdes William som kylskåpsmagnet, avbildad på musmattor, manschettknappar och handdukar med citat som ”To be or not to be” och ”porträtterad” i plast som – badanka. Ankan bar blå kavaj och tidsenligt pagehår. Jag stod länge med ankan i min hand och undrade vad William hade sagt om att återuppstå som flytande poet.
–Det du Douglas, säger jag till den strävhårige sambon, hur skulle du vilja bli ihågkommen? Som Vasastans charmör? Blodhundarnas skräck eller korvsnuttarnas gourmand?
Han ser på mig med stort intresse i blicken.
–Ja, ja, jag tror mig veta.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om vådan inför vårens första fönsterputs.
