Jag står på bussen och luktar herre. Eller ja, man. Det vill säga sandelträ, läder, tobak, tallbarr och kanske också en släng av kardemumma. Och även jord?

Vid det stora varuhusets parfymdisk hade jag en halvtimme tidigare sniffat mig igenom en arsenal av eau de toiletter som luktade citrus, ros, äpple, iris, lavendel, liljekonvalj och en gnutta vanilj. Jag hade nosat på de otaliga små lapparna varpå dofterna hade besprutats.

Man sprejar på lappar – och inte på sig själv – för att man inte ska gå omkring som ett doftpotpurri resten av dagen. Men till slut visste jag inte vilken doftlapp som hörde till vilken parfym.

Det var därför som jag i doftdimmorna tog tag i en parfymflaska som stod bland de ”kvinnliga” dofterna och sprejade en skvätt. På mig själv.

Och nu stod jag på bussen och luktade herre. Den ”kvinnliga” doften visade sig vara en herrparfym och den hade verkligen bitit sig fast. Mina medresenärer tittade en smula intresserat på mig. Jag försökte mig på ett blitt kvinnligt leende.

Förr sa man ”att här luktar det herre” när man kände lukten av cigarrök. I dag är associationerna annorlunda. Inrökta Havannacigarrtyper göre sig icke besvär.

Nej, nu lanseras kraftfulla herrdofter med bilder på inoljade muskulösa typer som kisar i motljus. Eller – och oftast – män i bländvita skjortor, lite slarvigt uppknäppta i halsen med slips, kostym eller smoking.

Förr i tiden var det antiseptiska rakvatten och endast rakvatten (dagens after shave) som gällde för män som ville lukta gott. Och i trängseln där på bussen började jag tänka på några män i mitt liv och hur de doftade. Exmaken gillade en kryddig, lite träig doft, västkustkärleken en pepprig limedoft, min pappa möjligen något klassiskt rakvatten, ena sonen en sportig, frisk doft, den andre en mer kryddig sort.

Män som luktar gott är att föredra. Kvinnor likaså förstås. Men en kvinna som står på en buss och doftar läder, tallbarr och tobak är tveksamt.

När jag kom hem fnös den strävhårige taxen två gånger vid välkomstovationerna. Några timmar senare, på väg ut på kvällspromenaden vädrade både taxen och jag i hissen. Låg där inte ännu kvar en doft av… sandelträ och tallbarr?

Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om hur mycket hundar och deras ägare egentligen liknar varandra.

Share.
Exit mobile version