Vi är nu inne i den tid då vi varken vet ut eller in. Hur vi ska klä oss menar jag. Plötsligt en morgon nyper det till i kinden. Nypet är kallt och stavas höst. Så handskar fram, ylletröja på. Redo för morgonpromenad. Vid lunch är det mildare, men på kvällen nyper hösten till igen.
Somliga går fortfarande i shorts (herrar) och flipflop-badskor. Man ser dem hasta till bagerier på helgmornar och hårstråna på deras underben står rakt ut i köldskräck. Men de kanske härdar sig, tänker jag, eller protesterar mot juleriet som startat. Jodå, adventsstjärnor och julgranskulor glimmar redan i varuhusen, och det är hög tid att boka julbord. Även julkonserter annonseras.
– Varför denna brådska, säger jag till den strävhårige taxen Douglas. Varför?
Han ser på mig med en blick av engagemang som emellertid även kan tolkas som ”finns det kanske en korvsnutt?”
Jag misstänker att Douglas inte har någonting emot julen, han låter sig i alla fall gladeligen behängas med ett rött blinkande ljushalsband för att synas i höstmörkret.
– Upplysningen är kanske också din favoritperiod, säger jag till honom när jag sitter med näsan i mina idéhistoriska böcker.
Han ogillar att jag sitter och läser. Då kommer han och lägger sitt avlånga huvud över boksidorna och blir liggande där som ett istadigt bokmärke. Andra gånger sätter han sig en meter ifrån mig och blänger. Det är värre än arga leken med Kristian Luuk.
– Vad är det, säger jag. Vad vill du?
Han fortsätter blänga med ett stoiskt lugn.
– Känner du till stoicismen Douglas? frågar jag.
Blängandet fortgår.
Jag ger upp, tar på mig ytterkläderna och hänger på honom det blinkande discohalsbandet. Ute möter vi en guldlockig tik. Lockiga tikar är Douglas favorittyp. Han viftar energiskt på svansen, tar på manligt vis sprallskutt för att visa sin virilitet och nosar den lockiga i örat. Viskar kanske något.
– Ja, någon epikuré är du inte heller säger jag när vi går hemåt. De förespråkar inte affekterad passion av det slag du just uppvisat.
Men som en sann stoiker bryr sig Douglas inte om mina åsikter. Han litar på sitt eget förnuft och självkontroll i skarpt läge.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om en sällsynt anhopning av hundratals taxar.
