Efter den omtalade julstressen infaller i bästa fall julfriden. Den infaller nu, i tiden mellan jul och nyår, ja, den kan hålla i sig ända fram till trettondagen. Om man inte flänger runt på svettiga reor vill säga, sitter i en insnöad bilkö med fem-sex timmars körning framför sig eller har en stressig jour.
Julfrid skulle kunna vara en vanlig sketen ledighet, men är det inte. Under en vanlig ledighet passar man oftast på att göra en massa saker som inte hunnits med tidigare. Ingen frid med andra ord. Fördelen med julfrid är att det mesta redan är gjort. Ingen mat behöver lagas, man äter julbordets rester, städningen är avklarad och släktingarna är återbördade till sina egna basläger.
Så hur julfridar vi? Tja, vi tar promenader i gråvädret, läser julklappsböcker, spelar spel, umgås, går och ser någon utställning eller teater, lyssnar på radio, sitter och glor, tar ett parti schack och ännu en promenad i gråvädret.
Bara ligga och dröna är också ett alternativ. Kanske ta en tupplur och sedan se nya säsongen av ”Wolf Hall” på SVT Play, en serie baserad på Hilary Mantels förträffliga trilogi.
Att julfrid har ålderdomliga anor kan man nästan förstå av själva ordet. Julfrid ingick i den svenska medeltida fridlagstiftningen och innebar bland annat att vissa våldsbrott – och jakt – straffades med ”tveböter”, alltså dubbla böter, under julhelgen/friden. I städerna blåstes julfriden till och med in vid en offentlig ceremoni. Allt enligt NE, som jag lutar min fridsamma näsa över.
Den strävhårige taxen som oftast lystrar till namnet Douglas har emellertid åsikter om julfriden. Han anser till exempel inte att kåseriskrivande ingår däri. Då kommer han omedelbart och lägger sitt avlånga huvud över tangentbordet. Hans öronlappar omöjliggör användandet av såväl frågetecken som mellanslag.
Tar jag upp mobilen lägger han bestämt sin haka över min handled, låser min rörelse, och hindrar skrivande och skrollande.
– Ja, ja! Så vad är din uppfattning om julfrid då, frågar jag honom en smula irriterat.
Han svarar med att hämta sin skrikboll. Det är en gul boll som utstöter ett förfärligt skri när han biter i den. Det gör han gång efter annan och rusar runt, in och ut ur rum, i vad som närmast kan beskrivas som glädjetaxfnatt.
Julfrid var ordet sa Bill. Julfrid, sa Bull.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om december månads alla dofter.
