Härom veckan lanserades en nyhet om att hundar och deras ägare liknar varandra i personlighet och utseende. Föga förvånade tänkte jag, men någon nyhet var det egentligen inte. Redan för tio år sedan testade en psykolog vid University of California tesen och kom fram till att den stämde. Särskilt när det gäller utseende.
Jag sneglar på den strävhårige sambon, taxen Douglas och famlar efter, ja liksom måttar min näsa. Liten och kort är den inte, så där finns absolut en likhet och väderkornet är bra.
Men öronen? Nja, visserligen kan även jag spetsa mina lappar men det sker osynligt vilket är tacksamt för en kåsör. Skaka på dem kan jag däremot inte, inte ens vifta med dem, vilket annars kunde ha renderat en extra inkomst.
Vi uttrycker också glädje på lite olika vis, kan jag tycka. Svansviftning har aldrig legat för mig men att gläfsa av upprymdhet känns däremot som en självklarhet.
– Envisa är vi ju också båda två, säger jag till Douglas, och intresset för natur, konst och arkitektur har vi gemensamt. Även om ditt engagemang är mer inriktat på materialbestämning och de interna meddelanden som har lämnats vid granitsocklar och trädstammar.
Den strävhårige lyssnar inte, han har tagit en tupplur men flyger plötsligt upp med ett ryck. Och ett skall. Och ett till. Glassbilens olidliga signatur ljuder utanför huset och den trudelutten ogillas av Douglas – och av mig. Han skäller, jag morrar. Frågan är vem som har påverkat vem.
Då och då ser man hundar som utseendemässigt verkligen liknar sin ägare eller för all del någon känd person. Man kan också se en människa och genast komma att tänka på en speciell hundras. Eller något annat djur: en curlande höna, en vaggande pingvin, en listig räv eller en vårtbeklädd marulk. Det räcker med en promenad på stan så har man hela galleriet.
Hundar och människor kan också vara lik något helt annat än varandra. Jag ser då och då en svart liten hund som ser ut som en tuschteckning och när den muskulöse franske bulldoggen går förbi kvarterets boxningsskola undrar jag alltid varför han inte genast söker medlemskap.
Att vi i viss mån präglar våra husdjur och vice versa tror jag på. Ta bara detta med en kort energigivande tupplur. Det har Douglas fått mig att förstå fördelen av. Sådan hund, sådan matte.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om risken med att boka ett bord med utsikt.
