Eftersom många har undrat så: Jo men visst. Den strävhårige som understundom lystrar till namnet Douglas gick i taxparaden. Eller gick och gick. Dammade på är mer sanningsenligt. De som stod hukande utmed Strandvägen för att ta bild på den armada av promenadlimpor (över trehundra) som hade siktet inställt på Djurgården, fick knappast några skarpa bilder.
Och de stackars turister som kom från motsatt håll, intet ont anande lojt flanerade utmed kajen in mot stan, fick snabbt väja undan.
Taxparaden ägde rum i Stockholm för några veckor sedan, samling en solig söndag i Berzelii park. Douglas fann det hela en smula märkligt. Varför denna samling av gelikar? Vad var vitsen tycktes han grunna och spanade efter variation, andra sorters vovvar. Som en ointresserad kungspudel som gick förbi med högburet huvud.
Vi var omringade av taxar, gladlynta åsiktsgivande slät-, lång- och strävhåriga. Många i de mindre varianterna kanin- och dvärgtaxar.
– Det där var en bjässe! utropade en husse när han fick syn på Douglas som är en normalstor tax.
– Bara muskler, svarade jag.
Mannen visade sig vara lika envis som sin tax:
– Är det verkligen en tax?
Douglas och jag utbytte trötta blickar.
– Nää, sa jag, det är en labrador.
Nöjd tog Douglas täten i paraden. Det vill säga han småsprang långt före damen som bar en skylt med den onödiga texten ”Taxparad”. Bakom henne ringlade den smågläfsande och skällande karavanen.
– Du får väl för farao vara lite social, viskade jag till Douglas och bromsade in. Han inväntade lydigt min nästa rekommendation. Trodde jag. Det som fått honom att stanna var intresset för en fransk bulldogg som hade förirrat sig in i tåget.
– Det är onekligen ett vackert drag att du inte enbart håller på din egen ras, medgav jag.
På Djurgårdsbron blev det taxstockning. Allt tycktes avstanna utom taxarna. Väl framme vid målet, en av taxarna uppskattad stor gräsmatta, utbredde sig efter en stund en viss nu-kan-vi-det-här-stämning hos de fyrbenta. Utom hos några Tindertaxar som fick ny energi.
Douglas stretade längtansfullt mot bron. Ville hem. Eller? En bit framför oss gick en rytmiskt svanssvängande cockerspaniel.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om att stryka gammalt linne med broderade monogram.
