Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Nu fick vi som längtat efter snö så vi teg. Vi som gillar knarrandet under kängorna och den speciella tystnad som lägger sig över en storstad när snön faller en tidig morgon. Vi som äntligen får användning av våra hemstickade ylletröjor och halsdukar, och som fylls av en liten glädje när flingor börja falla.
Det vill säga vi som inte har drabbats av snökaoset och suttit strömlösa i dagar eller insnöade i timmar i en resignerad bilkö.
Möjligen finns det en snöpositiv gen nedärvd i mig. En hälsinge-gen från min mamma. Hon gillade snö och blev ja, lite sprallig vid snöfall. Min pappa däremot förhöll sig lugn, satte möjligen på sin hopplösa lilla pralin till persianpälsmössa och visslade på ”Här kommer Fritjof Andersson det snöar på hans hatt”.
Det är ju inte enbart dofter som kan förflytta en i tid och rum. Så även väderlekar och ljud. Raspet av skridskor på en nyplogad skridskobana kan till exempel ta dig bakåt i tiden. Vips är du tio år och lovikkavantarna är snöfuktiga, du fryser om fötterna och näsan snörvlar efter alla varv och lekar på den knaggliga skridskobanan. Mörkret har fallit, värmestugan är stängd och du tar på dig skridskoskydden och går hem. Hemma får bannor för att du inte bytte om utan vinglade hem med skridskorna på.
Eller ta ett plötsligt ösregn som väcker minnen av en segeltur då vinden slaknade och motorn strejkade. Kylan kröp på och hur du satt och höll i rodret medan färgen från dina roströda skinnhandskar sakta droppade ner i sittbrunnen. Hur sur han blev, kärleken då.
Den senaste veckans ymniga snöfall i Stockholm tog mig för en kort sekund tillbaka till en vinterpromenad då dialogen sakta glesnade. Den tystnad, det som inte sas och som Gunnar Ekelöf kallar ”mellan raderna”, var desto mer talande.
Hos den strävhårige sambon taxen Douglas tycks inte väderlekar väcka minnen. Han lever här och nu. Snö ska plöjas igenom, lekas i. Vitpudrad som efter ett framgångsrikt kokaintillslag pinnar han sedan hem. Sprallig som få.
Kanske har han en hälsinge-gen han med.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om snytningarnas konst och märkliga former.




