Jonas Lerin älskar sitt jobb som taxichaufför. Det gör honom lycklig. Om dagarna kör han skolbarn och äldre.
– Det ger mig energi att hjälpa andra.
Hans fru Catrin säger att hon aldrig har träffat någon som sätter så stort värde på sitt arbete.
Därför rasade hela Jonas tillvaro när Transportstyrelsen 2018 meddelade att man beslutat att dra in hans taxiförarlegitimation. Som skäl angavs att Jonas har epilepsi med krampanfall som gör honom till en trafikfara. Beslutet grundade sig i ett utlåtande från en läkare som slagit larm när Jonas sökte vård efter ett ha drabbats av kramp hemma i bostaden.
Men bedömningen var fel. Jonas har inte epilepsi.
I själva verket hade han drabbats av lokala kramper i ena benet på grund av kalciumbrist kopplat till en diagnos med benämningen 22q11-deletionssyndromet. I dag behandlas Jonas med en väl avvägd mängd kalciumtillskott och har inte haft några kramper alls sedan episoderna för snart tio år sedan.
Den indragna taxiförarlegitimationen blev början på en lång och jobbig juridisk resa för Jonas. Han överklagade beslutet, men förlorade i förvaltningsrätten. Efter att ha anlitat en advokat fick han till slut rätt i kammarrätten och Transportstyrelsens beslut hävdes.
Efter ett och ett halvt år av processande fick han köra taxi igen, men notan blev saftig. Advokatkostnaderna drog iväg eftersom det krävdes mycket möda för att hitta medicinska experter som kunde motbevisa de läkare som Transportstyrelsen anlitat. Omkostnaderna landade på drygt 35 000 kronor.
Nu kom nästa motgång. När Jonas begärde ersättning för sina rättegångskostnader blev det nej. Med förhoppningen om att få kompensation har Jonas nu återigen inlett en rättsprocess, den här gången med hjälp av Centrum för rättvisa.
– Jag blev förstås glad över att jag fick tillbaka taxilegget, men det här har varit jobbigt för mig. Det är så konstigt att jag inte kan få tillbaka mina kostnader. Jag har ju vunnit, säger Jonas när DN träffar honom i Stockholms tingsrätt när han ska processa om ersättningen.
Hans motpart är staten som representeras av Justitiekanslern.
I mål mellan enskilda betalas kostnaderna av den förlorande parten, men i förvaltningsmål utgår man istället från något som kallas kvittningsprincipen. Den innebär att parterna i en process själva står för sina kostnader.
Utgångspunkten i förvaltningsmål är att den enskilde medborgaren ska föra sin egen talan, utan hjälp av ett ombud. Det är ett av statens tyngsta argument för att inte medge ersättning. Men för Jonas del blev ärendet snabbt väldigt snårigt. Han säger att han aldrig skulle ha klarat av att driva ärendet om han inte fått hjälp av en advokat.
– Absolut inte. Det är för invecklat för mig. Jag har svårt att återberätta saker. Dessutom har jag adhd. Men jag tror att det här skulle ha varit invecklat för dom flesta.
Leonard Garg på Centrum för rättvisa är Jonas ombud. Han påpekar att enskilda som överklagar ett myndighetsbeslut förlorar i fler än nio fall av tio. För den som anlitar ett ombud är chansen att få rätt upp till fem gånger högre, men då kommer en eventuell vinst med ett högt pris i form av en advokatkostnad.
– I praktiken är man chanslös utan ombud, säger Leonard Garg och understryker att det är en väsentlig skillnad mellan att ha rätt och att få rätt.
– För att få rätt måste man ha en sportslig chans när man utmanar ett myndighetsbeslut. Utan en jurist kan det bli väldigt svårt. Om beslutet inte står sig är det rimligt att staten står för kostnaden, särskilt i mål där mycket står på spel för den enskilde. För Jonas handlade det om hans försörjning.
Det är första gången som den här typen av talan prövas i en tingsrätt. Om domen, som kommer om några veckor, är till Jonas fördel kan det leda till att fler får ersättning för sina rättegångskostnader. Representanterna för Justitiekanslern säger att de inte vill kommentera ärendet innan dess att dom har meddelats.
När Jonas får frågan hur han har orkat kämpa i åtta år ler han förtjust.
– Jag är en oxe. När jag vet att jag har rätt så ger jag mig inte. Om jag förlorar nu så tänker jag överklaga.
För Jonas är 35 000 kronor väldigt mycket pengar. Men den ekonomiska ersättningen är egentligen inte det viktigaste för honom, påpekar han. Helst vill han ha en ursäkt från staten.
– Transportstyrelsen har gjort fel, jag är förbannad på dom.
Läs mer:
Okända skrev sig på Ulla-Lenas sommarstuga – nu stämmer hon Skatteverket
35-årige Jonathan dödförklarades: ”Jag är väldigt besviken på myndigheterna”




