Partiledarna Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson möttes i en kram efter beskedet att Liberalerna slopar sina röda linjer mot Sverigedemokraterna. För L väntar ett extrainsatt landsmöte för att rösta om partistyrelsens beslut. Vinner ja-sidan blir man först ut i Tidösamarbetet att öppna regeringsdörren för SD.

Även regeringens största parti tycks åtminstone ha kommit närmare en sådan dörr. Några av statsminister Ulf Kristerssons invändningar mot att släppa in SD i regeringen vid förra valet har försvunnit.

Med dagens opinionsläge ser L inte ut att klara riksdagsspärren. I ett läge där Tidöpartierna trots allt samlar tillräckligt med stöd för att bli större än oppositionen – och dessutom enas om att bilda regering tillsammans – lär SD bli största parti, tror Erik Wångmar, lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

Då har partiet god grund för att kräva flera ministerposter.

– Om vi har 24 ministrar skulle man kunna tänka sig någonting i stil med tio ministrar från Sverigedemokraterna, åtta från Moderaterna och cirka tre var från Liberalerna och Kristdemokraterna. Men det mesta talar för att L inte kommer in, säger Erik Wångmar.

Även de tyngsta ministerrollerna skulle delas upp. Där tror statsvetaren att Moderaterna skulle behålla posterna som statsminister och finansminister, men släppa ifrån sig justitieminister och utrikesminister. Därtill kan migrationsminister och nomineringen till talman gå till SD, tror han.

– Justitieministerposten är ett problem med tanke på Gunnar Strömmer. Han ses av många som väldigt viktig för Moderaterna, så det kan bli en hård dragkamp om den stolen.

För Moderaterna lär det vara viktigare att behålla rollen som finansminister än utrikesminister, resonerar Erik Wångmar.

– Min tes i detta fall beror på att statsministern sysslar med utrikesfrågor. Då skulle statsministern kunna ta mer plats i de frågorna, om man hade en utrikesminister som representerade ett annat parti, säger han.

– Det är min teori, men här kan man bara ha antaganden.

Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, håller med om att M nog skulle hålla kvar posterna som statsminister och finansminister och att det skulle bli en kamp om rollen som justitieminister, som SD i slutändan kan vinna.

I tankeleken om en regering med SD, M, KD och L lär de mindre partierna, precis som nu, få fler ministerposter än vad som är proportionerligt utifrån deras storlek. Och alla kommer att ha sina egna agendor.

– Man får tänka på vad de andra partierna vill sätta sin prägel på under nästa mandatperiod. För Moderaternas del kommer det att vara ekonomisk politik. I KD:s fall tror jag inte att man kommer att vilja släppa sjukvårdsministerposten, det är deras fråga. Och i Liberalernas fall vill man behålla skolan och utbildningsfrågorna, säger Jenny Madestam.

SD är det minst erfarna regeringspartiet av de fyra, men kan få flera mindre tunga poster, resonerar statsvetaren. Migrationsminister, integrationsminister, kulturminister, biståndsminister och socialförsäkringsminister är några förslag som nämns. Det gör också KD-ledaren Ebba Buschs roll som energiminister.

– Jag skulle kunna tänka mig att Busch vill bli utrikesminister. Det vore ett steg i hennes internationella karriär.

Att Moderaterna skulle släppa utrikesministerposten till SD tror hon däremot inte. I den frågan skiljer sig M, KD och L för mycket från SD.

– Det är ofta där som man säger att man har olika inriktning. SD har en mycket mer nationalistisk hållning än vad M och L och delvis även KD har.

Share.
Exit mobile version