Sedan Simona Mohamsson i fredags presenterade sin överenskommelse med SD har missnöjet varit stort i delar av partiet. Partistyrelsen röstade 13 mot 8 för att släppa in SD-ministrar i en regering och nästa vecka är det upp till landsmötet att säga sitt.

Inför mötet mobiliserar nu nejsidan för att kunna utmana Mohamsson och hennes SD-linje.

Ett uppdrag som kan bli minst sagt svårt, menar Marie Demker.

– Om man tittar på det realistiskt är det så gott som uteslutet att det blir någonting annat än en uppslutning bakom Mohamsson, säger hon inför omröstningen.

Bland annat lyfts partiets ekonomisk-politiska talesperson Cecilia Rönn fram som en tänkbar kandidat. Andra namn som florerar är Stockholmspolitikern Jan Jönsson och regionrådet Malin Sjöberg-Högrell.

Men med ett knappt halvår till valet är det ytterst ont om tid, påpekar statsvetaren Sören Holmberg, professor emeritus på Göteborgs universitet.

– Om en partiledare ska kunna få någon effekt nu, så måste den vara någorlunda känd. Å andra sidan har Mohamsson haft väldigt svaga förtroendesiffror. Hon har inte varit stark, varken inom eller utanför det liberala partiet som en potentiell röstdragare, säger han.

Varken Sören Holmberg eller Marie Demker ser vilka väljare som skulle kunna tänka sig att stödrösta på Liberalerna.

– Ska Liberalerna både få 4 procent och bidra till att Tidösidan sluter gapet till oppositionen måste de ju dra röster från vänster. Om man då gör en högersväng, som detta kan tolkas som, är det svårt att tänka sig att man ska vinna röster från vänstersidan, säger Sören Holmberg.

SD-, KD- eller M-väljare är inte sannolika stödröstare.

– SD kan ju komma in i regeringen för första gången och då vill de ha maximalt inflytande. Moderaterna vill inte bli mindre än Sverigedemokraterna och KD ligger runt 4-procentspärren och kommer att behöva leva på taktikröster även denna gång, säger Demker.

Samtidigt menar hon att det finns en poäng för missnöjda liberaler att lyfta fram en motkandidat. Men eftersom många SD-kritiker redan lämnat partiet sedan tidigare har hon svårt att se att nejsidan skulle få övertag.

– Det handlar om att manifestera för partiet och för väljarna att man inte böjer sig, säger hon och fortsätter:

– Det är en grupp som har varit väldigt lojala och som har ett behov av att visa sig själva och omgivningen att man står för ett alternativ – även om de förmodligen kommer att förlora omröstningen, säger Marie Demker.

Share.
Exit mobile version