Statsvetaren Dawn Brancati: ”En del unga är beredda att offra demokratin för en stark ledare”

I klassrummet går det att göra skillnad. När Dawn Brancati, som undervisar i statsvetenskap på Brown University i delstaten Rhode Island, ger studenterna i uppgift att argumentera för vitt skilda ståndpunkter har det effekt på deras egen mottaglighet för andras åsikter.

– Mina elever ska kunna hitta tio synsätt på en fråga. Deras resonemang måste vara komplexa, nyanserade, aldrig svartvita. Mycket av mitt arbete handlar om att få dem att våga, få dem att släppa oron för att någon tror att de själva står för en viss position, bara för att de intar den där och då.

I en studie, som Brancati gjorde i samarbete med ett av USA:s stora techbolag, sjönk polariseringen och konfliktnivån i sociala medier märkbart när studenterna konfronterades med skilda aspekter på en fråga.

– Jag bryr mig inte om vad mina studenter argumenterar för, så länge de argumenterar väl.

Dawn Brancatis forskning är inriktad på demokrati och fredsbyggande, vad som orsakar våldsamma konflikter och inbördeskrig.

Hon är väl medveten om att den universitetsmiljö hon verkar i inte är en där motsatta perspektiv per automatik bryts mot varandra – studenter och forskare vid amerikanska lärosäten står ideologiskt längre åt vänster än befolkningen.

– Jag måste konstruera en skiljelinje i gruppen, annars tycker alla likadant. Det blir förstås urtråkigt.

På institutionell nivå är polariseringen svår för gemene man att göra något åt, men i vardagen, och på det personliga planet, går det.

– Var och en kan se till att utsätta sig. Vara öppen för att lyssna till en mängd åsikter, inte bara de som liknar dina. Man behöver inte ändra sig, men man kan förstå dem. Kanske se någon annans poäng.

Och är det något, menar Dawn Brancati, som hotar demokratin i USA så är det just polariseringen, menar hon.

– Institutionerna klarade sig sist, också efter stormningen den 6 januari. Jag tror att de gör det den här gången också, även om vi får en stark centralisering av makten runt Trump. Men den stora sårbarheten ligger i polariseringen – den ideologiska, men än mer den affektiva, den som drivs av avskyn av motståndaren.

Men i en tid då det talas om demokratins kris vill Dawn Brancati tydliggöra vad demokrati faktiskt är, och vad den ibland tillskrivs:

– Det finns en haloeffekt, en kognitiv dissonans, runt demokratin både globalt och i USA. Demokrati är att välja sina ledare, men säger ingenting om vad de står för: dessa ledare kan vara demokratiska och stå för olika typer av rättigheter, eller odemokratiska och orsaka demokratisk erosion.

Ändå vill hon inte dra för stora växlar på vad Donald Trumps andra period kommer att innebära – för journalister, för rättsstaten, för konfliktnivåerna. Även förra gången attackerades nyhetsmedierna, men den djärva rapporteringen fortsatte och hon hoppas att det fortsätter så.

Och USA:s domstolar, fortsätter hon, har länge haft ideologisk slagsida åt det ena eller andra hållet.

– Nu lutar de konservativt, och det gäller inte bara Högsta domstolen, så vi kan vänta oss avgöranden där den ideologin märks. Då handlar det, tror jag, inte främst om att montera ned det demokratiska systemet utan om vilka rättigheter som utvidgas eller inskränks, de konservativa eller de liberala: vapen eller aborter? Finansbranschens rättigheter, eller de homosexuellas?

Hon är försiktig även med att dra för snabba slutsatser om riskerna för politiskt våld:

– De allra flesta amerikaner ser inte politiskt våld som ett alternativ. Och det är en sak att i sociala medier uttrycka sin sympati för Luigi Mangione (misstänkt för mordet på en försäkringsbolagschef på Manhattan, reds. anm), en annan sak att själv vara beredd att ta till det. Våld mot en person med andra politiska åsikter anses acceptabelt bara av en minoritet, 17 procent.

Jag säger att 17 procent låter mycket, men undrar om hon anser att hoten överskattas av sådana som jag.

– … av journalister? Om du är representativ, så ja, då tror jag de gör det, säger hon, skrattar till och fortsätter:

– Glöm inte att Mangiones fall kommer att avgöras av rättsväsendet, inte av människors ilska över sjukvårdssystemet. Han riskerar ett långt fängelsestraff.

Men Dawn Brancati ser också tunga orosmoln, som att öppenheten för en auktoritär, icke-demokratisk ledare växer särskilt bland unga amerikaner.

– Man måste skilja på stödet för demokratin som system, och deras syn på hur demokratin fungerar. En stor majoritet amerikaner är missnöjda med det senare, betydligt färre vill avskaffa demokratin som statsskick. Men att en del unga är beredda att offra demokratin för en stark ledare så länge staten då levererar samhälleliga funktioner – det är djupt oroande.

Hon jämför med de intervjusvar som forskare kan få i auktoritära länder, där de som svarar att ”demokratin är stark” där de bor, inte menar att deras ledare är folkvalda, utan att staten gör sådant en stat förväntas sköta, som infrastruktur, sjukvård, säkerhet.

Dawn Brancati tror inte att USA under de kommande åren kommer att bli en diktatur (eller falla in i ett blodigt inbördeskrig), men hon varnar för att allt fler amerikaner börjar tolerera inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter, om det är vad ens egen ledare och politiska sida påstår sig behöva för att nå ett visst mål.

Den risken ökar i ett polariserat samhälle, där få kan tänka sig att överge det egna laget, och där motståndaren betraktas som en uttalad fiende.

Globalt ser hon något liknande:

– Demokratier krigar sällan mot varandra, men det är inte risken för krig som är den stora faran med demokratins tillbakagång. I vår tid handlar demokratins förfall oftast om att rättigheter inskränks, men ett förbud mot abort leder knappast till internationell konflikt.

Läs mer:

Cynthia Miller-Idriss: ”Våldet vibrerar under ytan i USA”

Anne Applebaum: Guldläge för Europa när Trump hänger av sig demokratins ledartröja