Stilfullt boende i slott på vänliga Irland

Det sägs att det ska finnas över 30 000 slott på Irland. Många slott byggdes som befästningar, andra uppfördes som statusfyllda hem åt adelsfamiljer. Och tack vare deras rejäla konstruktioner med metertjocka murar står många av dem kvar än i dag. Lyckligtvis har några under årens lopp omvandlats till hotell, så i dag behöver man inte vara blåblodig för att njuta av dem.

Ett av de mest kända slotten ligger faktiskt i hjärtat av Dublin. Dublin Castle var i över 700 år säte för det engelska styret på Irland. I dag är det ett nav för stadens kulturevenemang. Men vi söker oss vidare ut på landsbygden för att finna det genuina irländska slottslivet.

Cabra Castle i grevskapet Cavan åtta mil norr om Dublin har förstörts och byggts upp så många gånger att ingen riktigt vet från vilken tid de olika delarna på slottet har sitt ursprung. Huvudbyggnaden förstördes under Cromwellska kriget (1649–1653), medan innergården förblev i gott skick. Slottets hotellrum är ljuvliga med stenväggar, grova bjälkar i taket, gott om utrymme och tassförsedda badkar mitt i rummet. För att ta sig från en del av slottet till en annan behöver man snirkla sig genom porträttförsedda korridorer, smala trappor och eldstadsförsedda och inbjudande sällskapsrum. Cabra Castle är ett av Irlands mest populära bröllopshotell. Givet­vis har Cabra Castle också ett eget spöke – gäster påstår att de har hört rop, sett en soldat i gammal uniform skrida fram i korridoren och hört en häst och vagn köra över borggården mitt i natten.

Vi kör söderut, förbi Dublin och vidare ner mot grevskapet Tipperary. En bilfärd genom Irland bjuder onekligen på sköna vyer. Vägarna kantas av röd vallmo och gul ärttörne runt stengärdsgårdarna, och det är omöjligt att köra mer än fem minuter utan att se en fårskock. De står på kullar, i hagar, ute på golfbanor och inte sällan mitt på vägen.

Men det finns även andra djur än får här. På nästan varje irländskt slottshotell pryds hallar och slottssalonger av tavlor med hästmotiv. Slottshotellet Cashel Palace i Tipperary excellerar i hästutsmyckning – på frukostrummets vägg finns en illustrerad instruktion som visar hur man rider dressyr, och på toaletterna ackompanjeras besöket med referat från hästkapplöpningstävlingar i högtalarna.

Cashel Palace ligger mitt inne i den lilla charmiga staden med samma namn, och samtidigt har man på baksidan utsikt över en av Europas mest imponerande ruiner, Rock of Cashel med byggnaderna från 1100- och 1200-talet. Genom en dörr i trädgårdens bakre del kommer man rakt på den enorma slottsruinen. Bland monumenten hittar man bland annat ett runt torn, ett romanskt kapell, en gotisk katedral och ett kloster.

Men det bästa med Cashel är den varma stämningen. Oavsett om man bara vill sitta och läsa vid brasan i en fluffig soffa i ett sällskapsrum, besöka spat eller ta en promenad i staden känner man sig alltid väldigt välkommen. Cashel har förutom en utmärkt whiskeybar också två restauranger, finkrogen The Bishop’s Buttery i källaren och den lite mer avslappnade gastropuben Mikey Ryan’s med skön atmosfär och innovativa uppdateringar av klassiker som hamburgare och pasta.

Medvetet eller omedvetet influerade av Cashels genomgående hästtema beger vi oss en dag till Tipperary Mountain Trekking Centre, en familjedriven hästgård med ett tjugotal hästar som erbjuder turridningar och ridläger för vuxna i de vackra omgivningarna. Vi rider uppåt över de grönskande kullarnas toppar som bjuder på en svindlande vacker utsikt. Frodiga ginstbuskar och knotiga enar kämpar sig kvar uppe på kullarna, där nötdjur strövar fritt hela somrarna. När ett lätt regn börjar falla blir det om möjligt ännu grönare runtomkring oss.

Från Cashel är det inte långt till den medeltida staden Kilkenny. Stadens färgglada affärsfasader och granna blomkorgar som pryder husen gör att även den gråaste dag känns solig. Längs livliga High Street samsas bagerier och restauranger med bokhandlare och hantverksbutiker. Kilkenny har också en välbesökt marknad varje torsdagsmorgon, där man kan handla färska råvaror från de lokala bönderna.

Kilkenny Castle är väl värt ett besök, inte minst för de intressanta och egensinniga guidningarna. John Walsh har guidat här på slottet i över 40 år.

– Jag är som bonaderna på slottets väggar, färglös och fragil, men ännu inte arkiverad, ­säger han torrt.

Han är teatralisk, snabbpratande, rolig och näst intill oförskämd. När andra besökare stannar till i något rum och är i vägen för hans föreställning vinkar han dem snabbt vidare:

– Fortsätt framåt, här finns knappt något att se!

Det imponerande slottet bär på spännande historier om ond bråd död, spelmissbruk och inte minst Oliver Cromwells framfart genom merparten av den irländska landsbygden under 1600-talet, något som slottet bär synliga spår av i form av en helt utraderad långsida.

Efter att ha tittat igenom slottets enorma galleri med över 180 målningar upp mot det vikinga­inspirerade taket beger vi oss ut i staden igen och till Tynan’s Bridge House Bar. Det är ett av de ­äldsta etablissemangen i Kilkenny med över 300 år på nacken, och här är det mesta lite snett och vint.

Bara några minuter efter det att vi har slagit oss ner vid den sluttande bardisken slås dörren upp igen, och in kommer en ung kvinna i bröllopsklänning och en äldre man i frack som med stor sannolikhet är hennes pappa. Ingen av de övriga besökarna lyfter dock på ögonbrynen, så vi låtsas inte heller om att det skulle vara något ovanligt, och när följet har druckit var sin snabb pint försvinner de ut igen lika snabbt som de kom.

– Hon behövde nog bara lite holländskt mod, säger bartendern och refererar till de nederländska soldaternas bruk av genever för att klara av det åttioåriga kriget – utan att göra någon som helst jämförelse med äktenskap.

Mitt i Kilkenny ligger bryggeriet Smithwick’s som är ett av Irlands äldsta, etablerat 1710. Redan innan dess bryggde munkarna på klostret Saint Francis öl här på platsen. I Smithwick’s Experience, en oerhört påkostad guidad tur med 3D-munkar och talande porträtt, berättas ölets historia. Vi får också dofta oss fram genom ingredienserna, och besöket avslutas givetvis i bryggeriets egen pub för smakprov av slutprodukten.

Sedan är det dags att åka västerut mot Galway och Irlands vilda Atlantkust. Här ligger slottshotellet Glenlo Abbey Hotel and Estate mitt i en vacker park med böljande gräsmattor och cypresskantade vägar vart man än ser. Här erbjuds en av Irlands mest ovanliga middagsupplevelser – i tågmiljö. Pullman Restaurant utgörs av två originalvagnar från Orientexpressen som står placerade vid sidan av slottet. Vagnarna är tidsenligt inredda med ekpaneler, kristallglas och bekväma sammetsfåtöljer som gjorda för att sitta länge i – en resa med Orientexpressen mellan Paris och Istanbul kunde ta en vecka. I privata kupéer serveras middag till ljudet av tågrälsens rytmiska dunkande i de gamla högtalarna medan solen går ned över golfbanan utanför.

En morgon tar hotellets fiskeguide Jim med oss ut på den närbelägna sjön Lough Corrib som han känner som sin egen ficka. Här finns gott om lax, öring och gädda. Eventuell fisk lagas till lunch av hotellets kock, men Jim ger inga garantier om napp:

– Det är därför det kallas fiska och inte fånga, vännen, säger han lent.

Gästfrihet var en gång lagstadgad i det forntida Irland. Enligt The Brehon Laws kunde resande alltid räkna med att få en varm måltid, en ren bädd av halm och underhållning med musik och berättelser vid brasan på landsbygdens gårdar. Även om lagen om gästfrihet inte gäller i dag, verkar den onekligen ha satt sin prägel på det irländska folket.

Jag kan konstatera att överallt har vi mötts av ett genuint trevligt folk som är intresserade av besökare, och måna om att visa upp det bästa av vad Irland och dess många slott har att erbjuda. Och det vill inte säga lite.

Här hittar du våra resereportage.