Stilsäker svärta som nästan omformar verkligheten i ”Club Lonely”

Pelle Forsheds nya serieroman ”Club Lonely” handlar om en serietecknare som är misstänkt lik honom själv. Bure Bergström har flanellskjorta och hipsterskägg, bandtröjor långt bak i garderoben och, framför allt; han har skapat sig en nisch som Stockholmsskildrare.

Under hela tio år tecknade Pelle Forshed den skruvade samtidssatiren ”Stockholmsnatt”, efter manus av Stefan Thungren. Därefter har den 50-åriga tecknaren gett ut tre egna album, nya ”Club Lonely” inräknat. Men också den underbara barnserien om pojken Fjodor.

Även Bure – ett löst hållet alter ego ska sägas – stretar på som tecknare, och rör sig mellan målgrupperna. Allt i ett slags autofiktivt skimrande kulturarbetar-noir om att känna sig misslyckad och passé. Men inombords när han drömmar och fantasier som kan försätta berg. Med ett färskt seriealbum i ryggen (som också det heter ”Club Lonely”) hoppas Bure få sitt stora erkännande som serievärldens Hjalmar Söderberg. Men i stället talar alla om det nya stjärnskottet Boel Flood som gjort en trippig, färgstark serie om en haschrökande Katten Gustaf-figur som gör dagsutflykter till Försäkringskassan.

Pelle Forsheds Bure försöker hålla modet uppe. Han internaliserar motgångarna, köper en pulsmätare och flyr in i nya bokidéer. Förlaget är dock måttligt intresserade av hans förslag. De har fullt upp med Boel Floods succé. ”Jag vill nog ändå se hur ’Club Lonely’ går först”, säger förläggaren allvarsamt. ”Vi skulle behöva att någon skrev om den… en recension”.

Sagt och gjort. Den så försynta och lågmälda Bure tar saken i egna händer. Det ena leder till det andra och snart börjar han stalka en framstående, men depraverad, seriekritiker. Allt i en bok som, liksom Johanna Frids roman ”Nora eller Brinn Oslo brinn” (2018), låter besattheten och de icke uppbyggliga känslorna ta över så till den grad att de nästan omformar verkligheten. Det är roligt och hjärtskärande, pinsamt och absurt om vartannat. Med en stilsäker svärta, som tillåts kana i väg i underbara, drömska sekvenser, skapar Forshed ett febrigt drama som eldas på av ett skickligt och mångbottnat bildberättande. Det är riktigt snillrikt gjort.

Läs fler texter av Alexandra Sundqvist och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.