Fjolårssäsongen i österrikiska Klagenfurt blev något av en besvikelse.
Aleksandra Omelaniuk började snegla mot hyllan där skorna en dag kommer stationeras.
Men något gnagde inombords: ett sista driv.
– Jag funderade på att skaffa ett jobb. Då såg jag att EVS hade stora problem förra säsongen. Jag ber om ursäkt, men att sluta femma var en skam för klubben, säger 27-åringen.
I stället för att sluta, knappade Engelholms VS tidigare guldhjälte in ett bekant telefonnummer, till sportchefen Fredrik Tågsjö.
Aleksandra Omelaniuk är tillbaka där hon bärgade SM-titeln våren 2023. Denna gång delar hon lägenhet med brasilianska Maria Eduardo Oliveira och ”barnet” Thea Andersson, 19 år.
– Det känns fantastiskt. Det här är som hemma. Jag har vunnit allt man kan i Sverige med detta lag och det är bara goda minnen.
Jag måste ju leva och ha råd med mat och tågbiljetter. Sverige är landet där du alltid får pengarna i tid.
Du funderade på att sluta. Varför landade du i Ängelholm?
– Jag känner ligan, träningsstilen och har frihet att gymma. Klubben litar på mig och jag litar på att få lönen i tid. I Europa har de flesta klubbarna problem med pengar. I Polen betalar få klubbar i tid.
Dessutom står EVS för daglig lunch på restaurangen Torstens.
– Jag måste ju leva och ha råd med mat och tågbiljetter. Sverige är landet där du alltid får pengarna i tid.
Här försörjer hon sig enbart på volleybollen utan andra gig vid sidan av. Fokuset är odelat.
Efter detta kontrakt kan karriären komma att avslutas.
– Men jag har ett mål. Jag ska vinna den här ligan. Vi kommer jobba så hårt i träning och jag ser redan att tjejerna strider för det. Jag vill bara avsluta min spelarkarriär med en medalj.
Är det något du och klubben pratade om för att du skulle skriva på?
– De sa inte rakt ut att vi skulle vinna. Men alla vill ju det. Det är uppenbarligen målet att bli etta eller åtminstone nå final. Jag vill bli nummer ett!
Visionerna för framtiden är tydliga. Det har alltid funnits en plan B utifall att skador skulle grusa volleybollmaskinen.
Varifrån kom tankarna på att sluta nu?
– Jag tänkte på mitt liv. Mina föräldrar. Min partner. Jag måste återvända till Polen någon gång och då bygga ett liv från början.
Jag har genomgått utbildningar. Just nu är jag officer. Det är en bra start inför livet efter idrotten.
Volleybollproffsets plan B består i att göra militär karriär.
– Jag har genomgått utbildningar. Just nu är jag officer. Det är en bra start inför livet efter idrotten. Varför inte? Det blir kul!
Redan nu ser hon arbetstillfällen vid en eventuell återkomst till hemlandet. Var hon skulle placeras är oklart, men förhoppningen är nära hemstaden Warszawa.
Berätta mer om din plan B.
– Jag kan inte säga någonting på grund av situationen just nu. Polen befinner sig i ett konstigt läge och jag behöver hålla vissa saker för mig själv.
– Jag genomgick denna sommar två och en halv månads kurser för att nå min grad. Jag kan inte säga mer för alla lyssnar överallt.
Hur fann du det här spåret?
– Min far är också militär. Jag var alltid omgiven av soldater. Det var som en familjegrej. I Polen är det också ett bra jobb eftersom du får många förmåner från staten.
– Det är ett tryggt jobb. Du vet att du alltid får lön i tid och en lägenhet att bo i. Du behöver aldrig oroa dig över att företaget ska gå i konkurs eftersom det är staten.
För Aleksandra Omelaniuk finns dessutom en plan C.
– Jag har också små drömmar om att starta en idrottsklinik för återhämtning, massage och behandling.
Men för att kunna bilda företag krävs startkapital. Det ska komma från militären.
– I livet har man alltid utmaningar och drömmar. Jag gillar det. Jag vill alltid kliva ur min comfort zone, ta steg och försöka nå mitt bästa jag.
Det är samma inom militären. Folk kommer från hela Polen. Vissa är känsliga, vissa bryr sig inte alls.
Vad har du lärt dig inom det militära?
– Tålamod med andra människor. I ett volleybollag är vi tolv spelare från tolv olika världar. Du måste hitta sätt att kommunicera med var och en. Ibland är det svårt. Vissa är unga 18-åringar. De är barn.
– Det är samma inom militären. Folk kommer från hela Polen. Vissa är känsliga, vissa bryr sig inte alls. Du måste vara tålmodig för att förstå var och en.
I september åberopade Polen Natoartikel fyra, vilket innebär att medlemsstaterna måste samlas för samråd om en medlem upplever sin territoriella integritet och säkerhet hotad.
Detta efter att Polen tvingats skjuta ner drönare i samband med ryska flyganfall mot Ukraina.
Trots att Aleksandra Omelaniuk uppvisar en ovilja att säga för mycket, måste vi fråga officeren om Polens säkerhetsläge. Känner hon någon oro?
Det märks att Aleksandra Omelaniuk är ytterst defensiv, förtegen och reserverad i ämnet.
– Ta allt du ser på TV med en nypa salt. Vi har en dålig situation i öst och vet inte vad som händer i framtiden. Men generellt sett är jag inte orolig.
Vad tänker du när drönare flyger över Polen?
– Vanligtvis är det du ser på TV förstorat. Folk överreagerar. Om det verkligen hände något skulle vi se officiella kommunikéer på regeringens hemsida. Men i tidningar reagerar folk. Jag är väldigt lugn.
Aleksandra Omelaniuk oroar sig inte alls för sitt hemland.
– Vi mår bra. Jag är ju här.
Hur är det att se vad som händer i grannlandet Ukraina?
– Jag kan inte kommentera det. Det är för kontroversiellt. Jag är här för att spela volleyboll. Efter volleybollen kan jag säga mer, men min värld kretsar kring volleyboll nu.
Gör Rysslands invasion det svårare att hålla fokuset?
– Jag har inga problem. När jag tränar är mitt privatliv utestängt. Både min familj och partner vet om när jag tränar. Jag har sagt till dem att detta är min sista säsong och att jag inte vill höra om något drama då. Om de vill prata med mig får det inte vara om dramatiska saker.
Skulle Polen hamna i ett riktigt allvarligt läge kallas i så fall Omelaniuk hem.
– Men det kommer inte att hända. Jag har en känsla för om något dåligt händer där hemma och just nu är allt perfekt.
Fokus på volleybollen. Bärgas bara den där SM-pokalen skulle hon kunna känna sig klar med sporten.
– Jag säger inte att volleybollen är över. Min hemstad har ett bra lag, men jag är definitivt färdig med att spela utomlands sedan.
Fjolårssäsongen, 2024/25, var turbulent för Engelholms VS. Den åttafaldiga mästarklubben meddelade i februari sin pausning av elitverksamheten. Anledning: ekonomi.
Kort därpå kom vändningen: En grupp finansiärer, till stor del från det lokala näringslivet, gick in med en blixtaktion.
– Jag känner inte till hela historien. Jag såg bara artiklar om att sponsorer säkrat ekonomin för fem år framåt. Klubben fungerar nu. Vi har utlänningar och yngre spelare som övertygats att vara här. Det är ett gott tecken. Jag är inte orolig.
Din målsättning är tydlig. Men hur starka är ni egentligen?
– Jag är överraskad. Jag ser potential. Även om många är unga springer vi inte runt som yra höns. Alla vet vad de ska göra på banan. Jag kände själv att jag behövde steppa upp efter mina första träningar, svarar Aleksandra Omelaniuk.
