Politiker i skräddarsydda kostymer och dräkter sitter och talar med låga röster på ett brasserie mitt emot nationalförsamlingen i Paris. Det är tidig morgon. Förre premiärministern Michel Barnier har just avslutat sin kopp kaffe, när en man med ett lite pojkaktigt utseende och en cykelhjälm i handen kommer fram till hans bord.
– Jag är ekonom och heter Gabriel Zucman. Om du har tid att prata lite om mitt förslag om minimiskatt för de superrika, så säg bara till.
Barnier höjer förvånat på ögonbrynen. Han har hört talas om den där Zucman. Han är ju i tidningarna hela tiden.
– Kommer du inte bara att ta pengar från företagen då?
– Nej, nej… Jag ses gärna och förklarar mer.
Barnier sneglar mot oss.
– Och vilka är ni? CNN? Jag var premiärminister i det här landet, men numera är jag bara vanlig ledamot, säger han leende.
Många svenskar minns säkert Michel Barnier som brexitförhandlaren som lyckades säkra ett avtal med Storbritannien. Men när han sedan försökte sig på att bli premiärminister i Frankrike gick det sämre. I december förra året fälldes han i en misstroendeomröstning.
Ytterligare två regeringar har tvingats bort sedan dess. Och landet har dragits in i ett politiskt kaos som hotar att övergå i ekonomisk kris.
– Jag kommer gärna och berättar mer, säger Zucman innan han sätter sig med DN vid ett annat bord.
Han beställer in en kaffe och slänger en blick på klockan. Den 38-årige ekonomen är ständigt på språng. Han har hamnat i den politiska krisens centrum – för han påstår sig sitta på nyckeln som kan låsa upp Frankrikes lamslagna parlament.
Zucmans förslag om en ny förmögenhetsskatt för de rikaste – ”zucmanskatten” – diskuteras sedan flera veckor i vartenda debattprogram i fransk radio och tv.
En del hävdar att förslaget kan lägga grunden för en kompromiss mellan mittenregeringen och vänstern. Andra varnar för kommunism.
– Det jag föreslår är väldigt enkelt: en ny minimiskatt på 2 procent per år för superrika individer som har förmögenheter på minst 100 miljoner euro – eller en miljard kronor, säger Zucman, och fortsätter:
– I grunden är det en rättvisefråga. De superrikas förmögenheter har vuxit i raketfart på senare år och de 500 rikaste familjerna i Frankrike äger nu motsvarande 42 procent av BNP. Samtidigt betalar de mindre skatt än andra grupper i förhållande till inkomst. Det strider mot principen om jämlikhet i vår författning. De superrika måste betala skatt som alla andra.
Om Zucman får som han vill ska miljardärer ha betalat motsvarande minst 2 procent av sin förmögenhet när alla årets skatter är inbetalda. Annars blir de tvungna att komplettera.
I Frankrike berörs 1 800 hushåll. Skatten kan dra in mellan 15 och 25 miljarder euro, enligt Zucman. En del ekonomer tror att det är väl optimistiskt räknat. Men förslaget är mäkta populärt bland fransmännen: omkring 80 procent stöder zucmanskatten.
Även bland högerväljare är en klar majoritet för.
Det är det som gör att zucmanskattens anhängare tror att det går att bygga en kompromiss kring den.
Frankrike har EU:s högsta budgetunderskott (5,4 procent av BNP) – och alla vet att det krävs uppoffringar. Men om besparingarna i nästa budget ska gå igenom i parlamentet behöver premiärminister Sebastien Lecornu stöd av Socialistpartiet.
Och socialisterna kräver att de rika ska bidra mer. Med en zucmanskatt.
Högerpartiet Republikanerna – som Michel Barnier tillhör – är däremot djupt skeptiskt. De pekar på att skattetrycket i Frankrike redan är det högsta i Europa, och stoppade i somras ett första försök att rösta igenom lagen i senaten.
Arbetsgivarorganisationen Medef varnar för en ”fruktansvärd broms” för investeringar och hotar med demonstrationer.
Och Frankrikes rikaste man, Bernard Arnault – han är rasande.
Arnault kontrollerar LVMH, som äger kända lyxmärken som Louis Vuitton och Dior, och har en personlig förmögenhet på omkring 1 600 miljarder kronor. Han anklagar Zucman för att vara en ”vänsterextremist” som vill slå sönder den franska ekonomin.
Joseph Stiglitz, som vann Ekonomipriset till Nobels minne år 2001, ser det som talande:
– Reaktionen visar bara att de superrika betalar väldigt lite skatt i dag. Två procent är inte mycket! Om du är miljardär och inte har en avkastning på åtminstone sex procent per år, har du gjort dåliga investeringar, sade han vid ett seminarium i Paris.
Men en annan ekonom, fransmannen Philippe Aghion, som fick årets pris till Nobels minne, är emot en zucmanskatt:
– Jag tycker också att de med störst förmögenheter behöver bidra mer, men jag vill inte att man rör aktieposter eller de som står för innovation. Då är det bättre att slå mot det missbruk som finns av familjebolag.
Premiärminister Sebastien Lecornu har försökt gå Socialistpartiet till mötes med just en skatt på misstänkta personliga tillgångar i familjebolag – som lyxjakter och villor.
Men det kan bli svårt att föra i bevis vad som är en personlig tillgång. För Zucman är lösningen enkel: att räkna in alla tillgångar i förmögenheten och inte göra några undantag alls.
Och då blir det laddat.
De mycket förmögna – som Arnault i Frankrike – har huvuddelen av sin förmögenhet i holdingbolag eller stiftelser genom vilka de kontrollerar företag. Om det ägandet räknas in i förmögenheten riskerar de att bli tvungna att sälja aktier för att betala skatten, vilket i sin tur kommer att påverka bolagen, hävdar kritikerna. Ägare till start-ups, som det franska AI-bolaget Mistral, kanske rent av förlorar kontrollen över bolaget helt.
Är det verkligen syftet?
– Miljardärer har i dag en snittavkastning på sex procent per år. Normalt borde de därför inte ha några problem att betala två procent i skatt. Men i de få fall där de har lägre avkastning än så kan jag tänka mig att staten kan ta betalt in natura. Det kan vara aktier som går till en särskilt fond eller säljs vidare till arbetarna, så att de får mer inflytande över verksamheten, säger Zucman.
Kommer inte de rika att lämna Frankrike om en sådan skatt införs?
– Nej, skatteflykt är inte en naturlag. Man kan minska den med rätt politik. I det här fallet föreslår jag att Frankrike fortsätter beskatta rika människor som flyttar utomlands i fem eller tio år efter flytten.
Zucman har en global skatt i sikte. Han lade fram sitt förslag vid G20-mötet i Brasilien förra året, och väckte då stor uppmärksamhet.
I Sverige avskaffades förmögenhetsskatten 2008 med argumentet att den inte var effektiv nog och inte drog in särskilt stora belopp. Sedan dess har den varit närmast en ickefråga i svensk politik – trots att bland andra ekonomijournalisten Andreas Cervenka pekat på att antalet miljardärer mångdubblats.
– Det är sant att de förmögenhetsskatter som fanns i Sverige och andra europeiska länder inte fungerade bra, då de var fulla av undantag. Man försökte inte hindra skatteflykt och lyckades inte bekämpa skatteplanering. Men mitt förslag bygger på de lärdomarna och det jag föreslår är något helt annat. Först och främst: gör inga undantag, säger Zucman.
Kan en zucmanskatt införas även i Sverige? Gabriel Zucman svarar utan att blinka.
– Självklart. Den här skatten är konstruerad för att tillämpas i hela världen.
Läs mer: Erik de la Reguera: Fem blockerar Frankrike
