Om den nyrenoverade fastigheten Oscar I:s minne hade legat i Paris hade man kallat det för ett ”hôtel particulier”, ett urbant minipalats insmuget i ett klassiskt Söderkvarter. En gång ett änkehus, eller ”hem för mindre bemedlade fruntimmer af ståndsklassen” som det hette, med kungliga anor på initiativ av änkedrottningen Josefina av Leuchtenberg. Numera heter det just Stockholm stadshotell, ett av stans mest ambitiösa hotell- och restaurangprojekt på länge med 32 avskalat stilfulla rum, bar och bistro med kontinentalt generösa öppettider från tidig morgon till sen kväll.
Läget vid den tidigare så risiga men numera uppsminkade Fatbursparken är knappast kungligt, men Stockholm stadshotell andas både stil och smak. Bakom satsningen står en grupp Stockholmskrögare med erfarenhet från bland annat Café Nizza. Olle T Cellton (Babette med mera) är kökschef, uppbackad av tunga finansiärer som H&M:s styrelseordförande Karl-Johan Persson.
Bistron ligger i entréplanet, har eget kök och en del inredd i saluhallsstil och ett större rum med loungemöbler. Menyn är Medelhavsinspirerad och råvarorna utmärkta, men här har hantverket och smakerna ännu inte riktigt fallit på plats.
Via en vackert svängd trappa kommer man till matsalen en våning upp, där man når mer himmelska höjder.
Det gamla kapellet med imponerande takhöjd, behagligt gröna toner, välvda fönster, gulddetaljer och vackra speglar, har förvandlats till en av landets allra vackraste matsalar och gör Krogkommissionen smått kollrig av glädje. Ståtlig men samtidigt varm och inbjudande med runda bord och pratvänlig ljudnivå.
Här erbjuds enbart en fast, säsongsbetonad meny för 1 800 kronor per person. Vårkänslan infinner sig redan vid den lilla symfonin av läckra, inledande snacks; bland annat ett delikat litet ostron med fintärnad glasrabarber, luftiga ostbollar, finskivad majrova med tät senapsröra och gulbeta med inlagd citron. Palourdemusslorna som kommer insimmande i sitt eget spad med en touch av fruktig olivolja är en imponerande smakrik och fräsch final på den inledande delen av menyn.
Första huvudserveringen är kammussla som samsas med kronärtskocka, spritärtor, potatis och distinkt körvel i lite väl salt buljong kokad på hälleflundra. En komposition inte helt olik äktsvensk ängamat men utan mjölkigheten. Kammusslorna är av bästa kvalitet, ändå känns det inte helt genomtänkt, lite kaka på kaka i förhållande till den föregående serveringen.
Krögarna på Stadshotellet har sin bakgrund i framför allt det franska köket, med inslag av nordiska smaker. Det märks på den konsekventa och sammanhållna menyn, passande tonsatt av bland annat Françoise Hardy-sånger som letar sig upp från den lite stimmigare undervåningen.
Kärleken till Frankrike märks också i ett generöst urval av champagne i olika prisklasser, bland annat prisvärda Platine från Nicolas Maillart (260 kr). Ett smakrikt och spännande bubbel. Vinlistan är annars inte så omfattande, men väl sammansatt. Väljer man vinpaket till maten (1 400 kr) får man ett ovanligt välmatchat urval, från en läcker chablis, Vocoret 2018, med en otypisk doft av vita liljor till 5 puttonyos-tokajern Domaine Zemplen, en söt smakbomb från 2013.
Det friska vårtemat går igen i stora delar av menyn. Årets första vita sparris serveras i smala stänglar tillsammans med krispig sallad, mild citronaioli, svenskproducerad coppa och flagor av vintertryffel. Även här sticker varje enskild råvara ut men bildar tillsammans en både fräsch och vacker komposition. Elegant i all sin enkelhet, och ack så gott.
Blodduva är inte särskilt vanligt förekommande på huvudstadens restauranger numera, men på Stadshotellet blir denna fågel till huvudrätt. Tillsammans med toppmurklor, bondbönor, morot och en tjusigt inbakad liten potatisgratäng på kycklingbuljong får den perfekt stekta duvan både karaktär och djup. Några blad nyskördad ramslök från Österlen piggar upp anrättningen ytterligare.
Ostserveringen som följer är elegant, en bit Bethmale chèvre med hemgjort flortunt knäcke samt en sallad på krispiga blad bittersallad.
Rustikt men lätt, tycks vara de allomfattande ledorden i köksregionerna. Stabila ingredienser som får träda fram på egna meriter snarare än pimpas med luxuösa tillbehör. Det leder i sin tur till att kökets prestationer snarare vilar på råvarornas kvalitet än på teknisk briljans. Någon molekylär gastronomi förekommer knappast och matlagningen är förhållandevis enkel för att vara en lyxkrog anno 2025. Riktigt innovativt är dock det alkoholfria dryckespaketet (800 kr) med trendigt osöta drycker gjorda på tebrygder, bär och frukt.
Matmässigt har Stockholm Stadshotell en bit kvar till högsta betyg. En lite väl stabbig pistaschpaj känns som en klumpig final, även den ljuvligt krispiga glasrabarbern återkommer tillsammans med en perfekt gräddig kula kardemummaglass.
Däremot är serveringen av allra högsta klass. Det var länge sedan vi blev så omsorgsfullt omhändertagna, och det utan att det känns krystat. I servicebranschen kommer man väldigt långt med genuin kompetens när det gäller mat och dryck, lyhördhet och vänlighet. Vi lämnar Stadshotellet mätta och glada men inte dästa, och med en upplevelse som inte bara sticker ut på Södermalm utan i hela krog-Sverige.
Läs mer:
Läs fler av Krogkommissionens tester
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
