– De är borta.
15-åringen sätter sig på stenmuren, han är irriterad men inte särskilt nedslagen.
Kvällen har ju bara börjat.
Han och kompisarna i ”Hea”, namnet på deras fyr som på påskafton ska brinna på bergsknallen på andra sidan skogsbrynet, har just tankat mopparna på macken. Nu har de bytt till snickarbyxor, gamla tröjor och grova skor.
Arbetskläder på. Det börjar dra ihop sig.
Bara två dygn kvar för att lyckas vinna över Öckerös olika påskfyrar. Men just de här de tre buntarna med gamla julgranar som de trodde sig ha ett bra gömsle till här på sydöstra Hönö…
– … de har dom tagit.
Tjuv- och rackarspelet kan bli mindre roligt. Som när ”granongarna” som DN träffar säger att de kan stoppas på vägarna av äldre killar som kör runt i stora bilar.
– Då spärrar de bara vägen och tar våra granar, det finns inte mycket att sätta emot, säger en av killarna, men lägger till:
– Ser vi andra med granar så följer vi efter dom.
Målet för aktiviteten är väl bekant för ö-kommunens invånare: Att samla flest granar, adderade med ”raketbränsle” som grön diesel och frityrolja i oljefat och plastdunkar – för att bygga den fyr som brinner häftigast.
Operationen kräver list och uthållighet från juldagen fram till klockan 06.00 på påskaftons morgon.
– Då är det stopp, ingen får sno av andra då, säger en rutinerad fyrmakare.
Visserligen har bruket att tillföra bildäck och brännolja till elden upphört. 2016 ledde ofoget till larm från miljömyndigheterna om att marken kring fyrplatserna kontaminerats med gifter som dioxiner, arsenik och bly.
Men detsamma gäller inte stöket och kriminaliteten veckorna före påsken, enligt polisen och upprörda röster i sociala medier.
– Vi har efter jul fått ett antal anmälningar om inbrott, olaga intrång och skadegörelse som vi antar har koppling till letandet efter granar, och det kan också finnas ett mörkertal där, liksom kring hot och våld, säger Anna Pettersson, kommunpolis på Öckerö där det förra påsken skrevs 15-20 brottsanmälningar på 48 timmar.
När DN frågar bland några av Öckerö kommuns 13 000 invånare – utsedd av SKR till Sveriges tryggaste kommun 2022 – är det få som öppet vill prata om ”granfejderna”.
På Facebook kan man läsa denna röst:
”Först letar man gärna hos oss. Två stugor har luckor under tak! De står öppna eller fallit ner. De gömmer granar i krypgrunden. 9 st vid ett tillfälle. Så finns 2 dörrar till krypgrunden under stora huset. De lämnades öppna efter att de inte hittat några där. Dörren till tvättutrymnet under verandan ”flög” upp, tyvärr inte låst. 10 grader kallt och vattenmätaren frös!”
En kvinna ger sig in i kommentarsfältet: ”När skall den här skiten ta slut? Uppvuxen här ute men blir ju fan galen på skit som fik utsätts för av granongar och grangubbar”.
En som tar debatten öppet är Ronald Caous, inflyttad för ett par decennier sedan och aktiv i Socialdemokraterna. Han berättar om hur en gammal man fått sin sjöbod ”utsatt för fullständigt meningslöst våld. Luckan och låset är förstört”.
– Att man eldar med skräp om vårarna och att barn i nedre tonåren håller på finns ju överallt, men det här… Jag kan väl känna att politiker lokalt har så pass stor respekt för traditionerna och har svårt att markera då en del själva varit granongar som små.
Men så lätt att balansera är det inte, det känner han själv.
– Min känsla är att när det pratas om det här dominerar de negativa sidorna, men det är ju också positivt att följa traditioner.
Även denna påsk väntas ett par tusen människor samlas nedanför Öckerös största eld, Norgårdsfyrn. Den står på privat mark och ägaren har länge krävt att kommunen ska ingripa.
Nu skriver fyrbyggarna i sociala medier: ”Bevara Norgårdsfyrn och låt den brinna många år framöver!”
Uppe på Norgårdsfyrns bergsknalle, med vidunderlig utsikt mot Hönö i söder och Rörö i norr, ligger ett tiotal tomma oljefat redo att fyllas med bränsle. Där finns också den jättelika ”julgransfoten”, fastborrad i berget.
Det är i den som den så kallade resegranen – en fullstor gran som sågas ner, ibland med tillstånd, ibland utan, ska placeras. Men innan den reses av starka gubbar med staglinor, surras fast över tusen granar som från tidig morgon släpas dit. Sedan hängs fat och dunkar med brännbart på.
För att kora en vinnare utses en slags variant av notarius publicus, personer som anförtros att räkna antalet granar inför tändningen.
En tävling i tävlingen är att tända sist, därför använts så kallade narrefyrar för att lura de andra, och efteråt jämför granräknarna sina siffror och vinnaren kan koras.
Tar allt det där slut nu?
18 januari åkte en grupp poliser till kommunfullmäktiges sammanträde. Lokalpolisområdeschefen Daniel Norlander sa till politikerna att man samrått med rättsavdelningen där slutsatsen blivit ”att det generellt sett är att anse som en offentlig tillställning, även om vi för varje fyr behöver göra en enskild bedömning.”
Eldarna kräver från och med nu polistillstånd, och då följer en rad krav på bevakning och och säkerhet. Utan sådant tillstånd är eldarna att betrakta som brott mot ordningslagen.
En enda ansökan har kommit in, och den har beviljats: Fyren på ön Kalvsund. Kommunens säkerhetschef Andréas Alderblad har att hantera motstridiga viljor.
– Jag tror att både polisen och kommunen är medveten om att det här är en gammal tradition. Men tiderna förändras ju och nu tänker vi på annat sätt, och det här tror jag blir en förbättring men som kommer att ta ett antal år att tränga igenom.
– Men med det sagt, utan tillstånd är det olagligt.
Är det här en svår balansgång för kommunen, med så starka känslor åt båda håll?
– Jag tycker att det är väldigt skönt att polisen klarlagt vad som gäller.
Ordningsmakten företräds i dag närmast av kommunpolisen Anna Pettersson.
– Att elda bildäck och ha fyrar på annans mark utan tillstånd har varit brottligt förut också. Men nu gäller alltså också att eldarna är att betrakta som en offentlig tillställning, säger hon.
Flera som DN talar med säger att de tror att fyrarna kommer att brinna ändå i år, utan tillstånd.
– Det tror vi också, och då får vi göra en bedömning på plats om hur vi går vidare.
Det pratas om att ni kommer att spana med drönare?
– Det är upp till polisen på plats vilka verktyg de använder, så det går inte att svara på nu.
Ni ger er in i en stark kulturyttring på Öckerö. Vad tänker du?
– Traditionen att samlas för att fira något, det är ju roligt. Men här har man kommit så pass långt utanför ramarna för lagen. Det kan aldrig vara okej med sånt som stölder även om det är en tradition.
Vi kliver återigen upp för stegen till Norgårdsfyrn, den här gången tillsammans med Jan Utbult (KD) ordförande i kommunstyrelsen och född på ön där hans släkt hållit till sedan 1500-talet.
Solen bryter igenom när han visar och berättar om sin kommun.
– Det ska ha varit holländare som kom hit med den här traditionen, den är minst 250 år gammal, säger Utbult om påskfyrarna som pojke var med och samlade granar till.
– Och vad jag hör har det varit rätt lugnt inför den här påsken. Här kan det stå över tusen och samtidigt se fyrarna på de andra öarna. Vi hoppas att kunna hitta ett sätt att hålla traditionen vid liv, lagligt.
Men för den här fyren, där vi står nu, finns inget tillstånd ansökt?
– Den frågan får ställas till polisen, det är inte kommunens sak.
