”Jag är här för att döda din pappa.”
Persiennerna på kaféet är neddragna och längs stuckaturen klättrar registreringsskyltar från USA:s stater. Plötsligt flyger dörren upp och in kommer en kvinna i blond svinrygg, flankerad av två kostymklädda män.
I stället för att svara på servitrisens överdrivet påstridiga frågor, som ”Varför är du här?” och ”Är det för vår goda mat?”, mordhotar nu svinryggskvinnan servitrisens pappa, tillika kaféets ägare.
Där slutar första avsnittet av 83 i serien ”I’m her most dangerous obsession”.
Allt på en minut och sexton sekunder.
Serien är en i raden av så kallade mikrodramer. Under de senaste åren har titlar som ”Wrong sperm, right love” och ”How the maid sparked the blind CEO’s heart” duggat tätt på sociala medier och lockat hundratals miljoner tittare.
Formatet är tydligt mallat: filmat i vertikalt läge för att passa tittarnas avlånga mobilskärmar. Varje avsnitt ska vara mellan 30 sekunder och tre minuter och innehålla såväl överraskningsmoment som cliffhangers för att hålla kvar en dopaminstinnad publik.
Mikrodramer använder oftast Tiktok eller Instagram som kanal för att nå nya tittare och sedan locka dem att ladda ner en strömningsapp där serien finns i sin helhet.
I Kina har genren blivit en miljardindustri och förra året omsatte den mer än intäkterna från landets biografer. Omkring 800 miljoner kineser följer serierna dagligen.
Industrin har även attraherat några av Hollywoods storspelare. Fox Entertainment har nyligen skrivit under ett avtal om att producera 200 mikrodramer inom två år tillsammans med ett produktionsbolag i Ukraina.
Filmbolaget Miramax före detta chef Bill Block har fått in 14 miljoner dollar för att utveckla mikrodramer och enligt den amerikanska tidningen Variety kommer industrin generera 26 miljarder årligen fram till 2030.
Även i Sverige har genren blygsamt börjat slå rot.
Under Göteborgs filmfestival avhandlas den under ett par programpunkter, bland annat i ett samtal med titeln ”Mikrodrama – nästa steg för svenskt berättande?”.
På produktionsbolaget The Lines kontor i Stockholm sitter tio stycken A4-posters på den vitspacklade väggen. Där finns idéer till Sveriges – och Nordens – första produktion av mikrodramer.
Till helgen börjar inspelningen av ”Bella”, ett mikrodrama ska skildra en fjortonåring som får reda på att hennes pojkvän har varit otrogen under ett skollov.
Tillsammans med ett mikrodramahus i Malaysia utvecklar bolaget även serien ”Log in with love”. I den inleder en malaysisk influerare en relation med en svensk datatekniker.
– Alla regler du lärt dig om att skriva filmmanus ska du glömma. Allt ska sägas och vara övertydligt för att fånga in tittaren, säger Sara Lindblom som är exekutiv producent på The Line.
Innehållet i kinesiska och amerikanska mikrodramer kan beskrivas som apelsin-tv på steroider. Berättelsen är ofta övertydlig – elaka karaktärer är extremt elaka, snälla är överdrivet godhjärtade.
The Line har sett med fascination på mikrodramerna, ett format de själva beskriver som helt galet.
– Det är känslorna som får en att stanna kvar och berättandet är ett nytt konstspråk som vi hela tiden diskuterar, säger Emelie Hult, vd på produktionsbolaget.
Samtidigt såg de att formatet rönte enorm framgång i USA och utvecklade en idé om att översätta det till en nordisk publik.
– Vi gör inte amerikansk film i Sverige och vi kommer inte göra amerikanskt mikrodrama i Sverige heller, utan vi kommer göra det som går i linje med vad vi tror svenska folket vill ha. Det är formatet vi adapterar, inte storyn, säger Sara Lindblom.
Men vill man verkligen bidra till att folk fortsätter vara beroende av sina telefoner?
– Vi är ju ett underhållningsbolag och vi speglar ständigt publiken och vi ser att det här är ett av många sätt som publiken tar till sig tv och film just nu, säger Emelie Hult.
Redan 2020 lanserades den amerikanska strömningstjänsten Quibi, där serieavsnitt på tio minuter laddades upp. Men tiden verkade inte ha varit mogen för kortformatet då. Företaget lades ner drygt ett halvår senare.
Några år senare började allt fler filmer laddas upp på Tiktok. Den skrollberoende kunde se titlar som ”Shallow hal” och ”Pirates of the Carribean” på plattformen, men uppstyckat i 25 delar och skärmen avhyvlad för att passa mobilens smala format.
När ”Mean girls” fyllde 20 år valde produktionsbolaget Paramount pictures att släppa hela filmen på Tiktok – i 23 delar.
– Människor har länge vänt sig till kulturen under så kallade mikropauser, som när man är på resande fot eller har en lunchrast på jobbet, säger Stina Bengtsson som är professor i medie- och kommunikationsvetenskap på Södertörns högskola och bland annat har forskat på ungas medieanvändning i vardagen. Hon fortsätter:
– Fenomenet med mikrodramer blir ett sätt att harmonisera med det beteendet och samtidigt matcha de tekniska framstegen.
Åtta avsnitt och åtta minuter in i mikrodramat ”I’m her most dangerous obsession”. Den mordhotade pappan är skyldig svinryggskvinnan en miljon dollar – en skuld han inte kan betala. I stället har hans dotter, kaféets servitris, låtit sig tas som gisslan och förts till kvinnans hus, där hon tvingas bära spetsunderkläder.
När avsnitt åtta når klimax – ett avbrutet förspel – stoppas fortsättningen av en betalvägg. För att se vidare måste tittaren välja mellan olika betalmodeller: antingen låser man upp varje avsnitt för 99 bonuspoäng, som samlas i appen, eller så tecknar man en betalprenumeration per vecka, månad eller år.
Svenska The Line tror inte att den nordiska marknaden är mogen för de asiatiska och amerikanska betalningssystemen. De kommer använda sig av Tiktok och en egen hemsida för att lansera sina serier.
Visionen är dock tydlig: de menar att formatet kommer revolutionera den svenska filmbranschen.
– Vi är vanligtvis ganska låsta i att invänta stöd från bland annat Svenska filminstitutet. Men med mikrodramer kan vi producera själva och för första gången på väldigt länge känns det kul att vara i filmbranschen, säger Emelie Hult.
Tanken är att de ska producera dramer enligt det nya formatet och förhoppningsvis få ett ekonomiskt överskott som kan gå till andra satsningar, som långfilmer och tv-serier.
– Hela filmbranschen blöder pengar och det är extremt tufft. Här har vi ett format där vi kan engagera en bransch, anställa arbetslösa filmarbetare och förhoppningsvis få in pengar för att finansiera svensk film igen, säger Sara Lindblom.




