Det var mitt i natten i London, men snart skulle morgonen gry i östra Ukraina den 24 februari 2022.
Samantha Job arbetade nattskift för tredje dygnet i rad. Den brittiska underrättelsetjänsten gjorde bedömningen att en rysk invasion på bred front var nära förestående, så chefen för utrikesdepartementets avdelning för försvar och internationell säkerhet fick ta kommandot på utrikesdepartementet när nästan alla andra hade gått hem.
– Kollegan som satt till höger om mig sa plötsligt: ’Samantha, jag tror att luftrummet har stängts.’ Han tittade på en webbplats som spårar flygtrafik och pekade på hur ett civilt flygplan just vänt om och lämnat luftrummet. ’Är det nu det händer?’ frågade vi oss. Kort därefter offentliggjorde Putin det och vi började ringa runt.
Samantha Job var glad att de hunnit beställa pizza innan helvetet bröt lös. De fick börja med att väcka utrikesministern och premiärministerns sekreterare och därefter ringa in sina medarbetare till krismöte.
– Jag var tvungen att ställa mig upp och säga att det hemska som vi alla hade arbetat så hårt för att förhindra, nu hade hänt, säger Samantha Job.
Klockan nio på morgonen den 24 februari 2022, efter en tretton timmar lång arbetsdag, gick hon till Waterloo station för att ta tåget hem.
– Jag tittade på alla människor omkring mig och tänkte att världen har förändrats, men alla andra fortsätter som vanligt.
Funderade du på då om Nato skulle bli inblandat i detta krig?
– Vi hade många samtal om det. Nato ville skicka två mycket tydliga budskap. För det första att vi kommer att stödja Ukraina. Och för det andra att vi inte vill ha ett tredje världskrig, som amerikanerna uttryckte det då. Besluten togs ganska snabbt efter att vi fört samtal om riskerna med en eskalering och vad som skulle kunna hända av misstag. Vi svarade lugnt. Och jag tror faktiskt att det har fungerat. Vi har haft provokationer från rysk sida, men inget tyder på att de vill slåss med Nato i sig.
Nato har sedan dess gått allt längre i sitt stöd till Ukrainas försvarskrig, genom att skicka stridsflyg och vapen med längre räckvidd.
– Vi svarar på den ryska eskaleringen. När Ryssland gör något markant värre och mer våldsamt, som till exempel att förstöra energiinfrastruktur eller rikta in sig på hamnar, då reagerar vi på det.
Det som hände den där natten har sedan dess format både Sveriges och Storbritanniens utrikespolitik och samarbetet länderna emellan.
Försvars- och säkerhetspolitiken spelade en viktig roll i att just Samantha Job och hennes familj fick flytta in i det palatsliknande huset i diplomatstaden. Hon har ägnat en stor del av sin 32-åriga diplomatiska karriär åt frågor om krig, fred och försvarssamarbeten.
Fakta.Samantha Job
Föddes på Malta och bodde utomlands en stor del av sin barndom. Båda föräldrarna tjänstgjorde i flygvapnet. Studerade senare på universitetet i Oxford.
Samantha Job har arbetat på det brittiska utrikesdepartementet sedan 1992, och har varit stationerad i Bangkok, Washington och på FN-representationen i New York.
Senast var hon chef för avdelningen för försvar och internationell säkerhet på utrikesdepartementet i London.
Hon är gift och har två barn. Familjen flyttade in i det brittiska residenset i Diplomatstaden i början av augusti, för att hinna gå i Prideparaden: ”Det var en fantastisk första sak att göra och en bra introduktion till Stockholm”
Den allt närmare relationen mellan Sverige och Storbritannien märktes när britternas nye utrikesminister David Lammy i juli valde att besöka Stockholm under sin första resa.
– Det var ingen slump. Det var ett tecken på denna regions betydelse för vår säkerhet och för europeisk säkerhet. Den nya brittiska regeringen har varit väldigt tydlig med att dess första plikt är försvar och säkerhet för brittiska medborgare. Och försvaret av Storbritannien börjar i vårt geografiska område, säger Samantha Job.
Hon beskriver relationen mellan Sverige och Storbritannien när det gäller försvar och säkerhet som djup och bred och pekar på Natosamarbetet, militärövningar, försvarsindustrin, civilförsvaret och framför allt snabbinsatsstyrkan JEF, Joint Expeditionary Force.
Den leds av Storbritannien och inkluderar alla de nordiska och baltiska länderna samt Nederländerna.
– Sverige och Storbritannien har en fantastisk relation genom Joint Expeditionary Force. Vi övar tillsammans och analyserar regionala hot krig Östersjön och i Arktis, berättar Samantha Job.
Hon tar som exempel hur JEF-länderna samarbetar för att spåra fartyg som rör sig misstänkt omkring undervattenskablar och vindkraftsparker.
– Det ger oss en bra bild av vad som händer och gör att vi kan låta dessa fartyg veta att vi övervakar dem.
JEF är formellt fristående från Nato och har en egen ledningscentral i Storbritannien. Ett av skälen till det är att JEF ska kunna agera snabbt.
– Ibland kan vi som en grupp länder komma till beslut väldigt snabbt, medan alla Nato-allierade fortfarande sitter runt bordet i Bryssel och kan behöva lite längre tid. JEF stöder Nato, men den styrs inte på samma sätt.
Snart är det val i USA och många Natomedlemmar frågar sig vad som ska hända med samarbetet om Donald Trump blir president.
– Alla som har suttit i Vita huset de senaste 15–20 åren har sagt att Europa måste göra mer för sin egen säkerhet. Det vill jag fokusera på. Sverige och Storbritannien är båda på väg mot att lägga 2,5 procent av sin bruttonationalprodukt på försvaret. Det sänder ett riktigt starkt budskap över Atlanten, oavsett vem som vinner valet.
