I senaste valet 2019 var London närmast ett ödslig röd fläck i ett annars blått Storbritannien. Denna gång verkar Londonborna få med sig stora delar av övriga landet i att rösta bort den sittande, konservativa regeringen.
– Egentligen hade jag velat rösta på det Gröna partiet, men jag tänkte taktiskt. Absolut inga fler år med Tories, så det fick bli Labour, säger Giulio Di Paola utanför en vallokal i stadsdelen Camden i det distrikt som Labourledaren Keir Starmer representerar.
Giulio Di Paola är ursprungligen från Australien och gillar inte brittiska valsystemet, där det bara finns en vinnare i varje valkrets. En röst på de Gröna riskerar att vara bortkastad och det begränsar valmöjligheterna, anser han.
– Jag hoppas att en ny regering kan sprida mer medkänsla i samhället, något som Tories aldrig visar, liksom att ekonomin förbättras, säger Giulio Di Paola.
Jim Foley och Mary Foley bor i en liten lägenhet i stadsdelen.
– Jag är besviken på att partierna inte varit runt och knackat dörr. Det var bara liberaldemokraten som kom förbi. Han spelar förövrigt i ett lokalt rockband. Vi stod nog och prata i 15-20 minuter. Det måste vara rekord, säger Jim Foley.
Trots det har Labour fått både hans och Mary Foleys röst. Det brukar partiet få. Paret tycker det är hög tid för förändring i makttoppen.
– Jag hoppas regeringen kan göra något som förbättrar för de hemlösa. De blir allt fler runtomkring här och det är fler tält längs med gatan, säger Mary Foley.
Maria, som precis lämnat sin valsedel, arbetar med sociala frågor och märker hur många som kämpar för att få ekonomin att gå ihop.
– Det är inte bara de som lever på bidrag eller är lågavlönade. Även de som arbetar inom skolan, sjukvården och polisen har svårt att få pengarna att räcka till. Levnadsomkostnaderna har ökat jättemycket, säger hon.
För henne är bostadsfrågan också viktig. Hon har röstat för en politisk förändring, alltså inte Tories, men berättar inte vilket parti det blev.
Camden är ett säkert Labourfäste, därför lägger inte de stora partierna så mycket kraft i stadsdelen.
På riksnivå siktar huvudmotståndarna, Labour och konservativa, in sig på platser där valutgången är osäker. Vinner Labour valkretsarna där det står och väger kan partiet maximera sitt inflytande. På motsvarande sätt vill Tories minimera sin förlust.
De sista dagarna har budskapet från premiärminister Rishi Sunak varit: rösta på oss, så att landet får en livskraftig opposition och Labour inte får supermajoritet.
Det sista är rent konstitutionellt helt betydelselöst. I Storbritannien räcker det med vanlig, enkel majoritet över 50 procent för att få igenom lagar.
Den som främst påpekar att valet inte är klart, bara för att opinionsmätningarna säger så, är Keir Starmer. Från Labours sida är man orolig för att väljare inte ska gå till vallokalen i tron att Labours seger redan är given.
Fakta.Valet i Storbritannien.
● I valet den 4 juli till brittiska parlamentets underhus står 650 mandat på spel. Majoriteten i underhuset utser landets regering.
● Det brittiska valsystemet är majoritetsval i enmansvalkretsar – den kandidat som får flest röster i en enskild valkrets tar hem valkretsens enda mandat. Han eller hon behöver inte ha en majoritet av rösterna i valkretsen, högst antal röster räcker.
● På grund av systemet är det svårt att förutse hur parlamentet kommer att se ut. Ett parti som får 30 procent av rösterna på nationell nivå kan få 55 procent av mandaten. Ett som får 20 procent kan bli helt utan mandat.
● 326 mandat behövs för egen majoritet i parlamentet. Opinionsmätningar tyder på att Labour uppnår detta med god marginal, med mellan 400 och 480 mandat.
Läs mer:
”Vi har haft karismatiska politiker – men det gick inte så bra”
Flyttkarusell på 10 Downing Street – premiärministrar avverkas i snabb takt efter brexit
