I slutet av förra året drog sig ukrainska styrkor tillbaka från staden Marinka. En tid därefter lämnade de Avdiivka och i veckan meddelade militären att de hade retirerat från Vuhledar ”för att rädda personal och militär utrustning” – då hade ukrainarna försvarat Vuhledar i över två år.
Befälhavaren Roman, som deltog i försvaret av Vuhledar med Ukrainas 72:a brigad, säger att ryssarna har förmåga att överväldiga ukrainarnas försvar när de koncentrerar sina ansträngningar i ett specifikt område. Under sensommaren hade ryssarna tio gånger så mycket artilleri.
– Hur kan ett av våra artillerisystem bekämpa tio av deras, frågar han sig enligt New York Times.
Enligt ukrainska befälhavare och militära experter pågår ett utmattningskrig i Donbass, där båda sidor försöker trötta ut varandra.
I ett tal i onsdags sade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att förhoppningen är att de ryska förlusterna ska göra det ohållbart för Kreml att fortsätta kriget innan de själva kroknar.
– Detta är det viktigaste – att trötta ut fienden, sade han.
Hittills har Ryssland skickat in våg efter våg av soldater på slagfältet, uppbackade av pansarfordon, drönare, granater och bomber. Ukraina har inte lika många soldater att sätta in och har successivt tvingats dra sig tillbaka från städer efter att ha tillfogat fienden maximal skada på soldater och krigsmateriel, menar militäranalytikern Mykola Bjeljeskov vid Ukrainas statliga Institut för strategiska studier.
Oleksandr Solonko, i Ukrainas 411:e drönarbataljon, säger att en del ukrainska befälhavare föredrar att överge en position eller ett samhälle om det leder till minskade förluster av manskap.
Ryssland har förlorat ungefär tre pansarstridsfordon för varje ukrainskt, enligt militäranalyssajten Oryx. Än så länge har ryssarna lyckats ersätta förlusterna genom att rekrytera nya soldater och trappa upp vapenproduktionen, men med nuvarande takt har de sannolikt tömt sina lager av pansarstridsfordon fram till 2026, enligt analytiker vid den brittiska försvarstankesmedjan Rusi.
Johan Norberg, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut, tycker att det finns en militär logik i att hålla ut så länge man kan och åsamka motståndaren stora förluster innan man drar sig tillbaka för att skydda sin egen trupp.
– Ukraina har ont om folk, varför ska de ödsla trupp för att behålla det som i praktiken är sönderskjutet? De ser till att ryssarna hela tiden betalar ett högt pris för sina vinster. De gör vad de kan med de resurser de har, säger han till DN.
Begreppet ”stridsekonomi” innebär att man måste hålla i gång kriget och för att lyckas med det måste man vara rädd om sina styrkor. Det är alltid en avvägning att hushålla med sina styrkor för att kunna fortsätta kriget i morgon.
– Jag tror att alla har lärt sig under det här kriget att krig dödar väldigt många. Det viktigaste är inte vilka styrkor du har när kriget börjar, utan hur du kan återskapa de styrkor du förlorar under resans gång.
Just nu är det uppenbart att båda sidor har stora problem. Ryssland är till viss del beroende av länder som Nordkorea och Iran för att ersätta förlorad krigsmateriel, medan Ukraina är helt beroende av väst, menar Johan Norberg.
– Vi ser att hjälpen hela tiden är för liten och för sen, om man nu tycker att målet är att vinna kriget. Vi i väst är den avgörande i ekvationen, om vi inte ger grejer till Ukraina spelar det ingen roll vad deras taktik är. I slutändan är det en styrkebalansfråga. Det är en stor kraftmätning med Ryssland, vare sig vi vill det eller inte.
Läs mer:
Ryssarna anklagas för människojakt: ”Ren terror”
Ryssarnas nya taktik efter ”köttkvarnen”: Har lärt sig av misstagen
