Vad skulle August Strindbergs största skräck vara 2025? Den frågan kanske får sitt svar i den kommande föreställningen ”Blombergs Inferno” på Strindbergs Intima teater, inför vilken skådespelaren och komikern Anna Blomberg fick frågan att göra sin egen version av något av Strindbergs verk.
Valet blev ”Inferno” och resultatet långt från den paranoida mardrömsresa som förknippas med romanen från 1897. I stället får Strindberg möta en kvinnokör bestående av Blombergs greatest hits. Vad händer när the OG Kulturman möter Blombergs mest kända humoristiska skapelse Kåta Gun? Eller Drottning Silvia, Maria Montazami och resten av hennes välkända karaktärer?
– Jag fick frågan om att välja ett verk att tolka på scen och kom fram till att jag nog borde vara Strindberg själv. Men också att det skulle bli extra störigt för honom om det var kvinnor som kom in i hans värld, säger Anna Blomberg medan hon får den typiska Strindbergmustaschen fastklistrad framför sminkspegeln bakom scenen.
– I ”Inferno” plågas han ju av att känna sig förföljd. Han var ju inte känd för att älska kvinnor i onödan.
Till sin egen förvåning upptäckte hon att hon var ganska lik August Strindberg när hon fick på sig mask och peruk för första gången. Blombergs Strindberg stirrar uppfodrande på betraktaren från föreställningens affisch. Och nu även på DN:s utsända fotograf.
– Jag blev så smickrad av förfrågan. Jag är ingen stor Strindbergkännare men så föreslog teaterchefen Anna Petterson ”Inferno” och när jag läste den tyckte jag faktiskt att den var så rolig. Språket är roligt med hans ”ehuru” och ”vorfor”. Vad i detta är spelbart på en scen, frågade jag mig själv.
Hon har jobbat med skådespelaren Daniel Goldmann som har fungerat som ett slags ”yttre öga”.
– Han har gjort ett jättejobb med att hjälpa mig att ta fram föreställningen. Vi kom fram till att jag måste göra det roligt, göra August Strindberg rolig, säger Anna Blomberg som slog igenom i humorserien ”Kvarteret Skatan” men blev folklig genom sina klockrena imitationer av svenska Hollywoodfruar.
Och hur gick det?
– Bra! Strindberg tar ju sig själv på så enormt stort allvar. I ”Inferno” åker han ner till Paris, han har lämnat fru och barn. Barnet är sex månader gammalt så det orkade han ju inte med. Så han drar till Frankrike och bestämmer sig för att försöka bräcka vetenskapen med att skapa alkemistiskt storverk.
Det går ju så där. Man kan inte beskylla ”Inferno” för att vara en självhjälpsbok.
– Nej precis. Han blir bara mer och mer paranoid och får för sig att folk är ute efter honom. Sen är han ju mitt uppe i att skilja sig från sin fru. Och då är det ju lite kul att Gun dyker upp. Strindberg får möta henne och många fler.
Det här är första gången som Kåta Gun tolkar Strindberg, stämmer det?
– Ja, det är något nytt för mig. Att de här karaktärerna får använda hans text. Jag gör en väldigt nervös kvinna som heter Birgitta, hon dyker upp. En Strindbergkännare som heter Margareta Bohman, en lite torr akademiker från Lund, pratar också med honom i föreställningen. Och så dyker jag upp, alltså Anna, men i en något tillskruvad version av mig själv.
Anna Blomberg, som tidigare stått på scen i sina föreställningar ”Anna Blomberg show” och ”Anna Blomberg sjunger ut”, skulle även ha spelat huvudrollen i ”Je m’appelle Agneta” som hade premiär på Rival i Stockholm förra året, men hon var tvungen att hoppa av på grund av hälsoproblem. Vi träffades inför den premiären, efter en sommar då hon tragglat långa monologer i förberedelse för att gestalta Emma Hambergs romanfigur på scenen. Hamberg hade själv valt ut Blomberg för att förkroppsliga den tafatta men charmiga Agneta.
Hur kändes det att behöva ge upp den rollen?
– Snopet. Men, det var inget att göra. Jag fick något slags feber och inflammation som satte sig på rösten, det gick inte att säga hur lång tid det skulle ta innan jag blev frisk men det löste sig ändå. Så kan det bli i det här yrket ibland och det är som man säger: The show must go on.
Och nu väntar en förvandling till självaste August Strindberg. Hur är din relation till honom nu när du jobbat med texten och lärt känna åtminstone hans fiktiva jag i ”Inferno”?
– För mig handlar historien om en man som är på flykt från sig själv, som envisas med att hålla på med de här experimenten. Jag känner att han hade en stor konstnärlig bredd, samtidigt som han var så egofixerad beskriver han hur liten han känner sig när han går på julfest, helt malplacerad. Då tycker han att han själv är lite fånig.
Nu är det inte så långt till premiären, du har lärt känna Strindberg och han ska snart få möta din spretiga kvinnokör. Hur känns det?
– Det ska bli jättekul, jag håller på med lite småpill men jag gillar min version av Strindberg. Jag har utvecklat en sympati för honom och hans relation till kvinnor, samtidigt som jag fortsätter att irritera mig på honom. Jag ser fram emot att ta mig lite friheter med honom.
Läs mer:
Recension: Hett när Lena Olin och Peter Andersson drabbar samman i Strindbergs ”Fadren”
Anna Blomberg tvingas hoppa av ”Je m’appelle Agneta”
