Skrivbord, telefoner, snurrstolar och kaffeautomater.
Det var kanske inte det man trodde skulle segla fram som accessoarer till en av 2025 års mesta modetrender.
Men så är det, kontoret har fått en revival.
I alla fall att döma av de många modemärken som har lånat friskt från 1980-talets kontorskultur, och inte bara i form av så kallad ”power dressing” med breda axlar.
Stella McCartney kallade sin kollektion inför hösten 2025 för ”Laptop to Lapdance” och höll sin visning i en lokal som utformats som ett kontor med öppen planlösning.
H&M Studio fotograferade delar av sin vår- och sommarkollektion, inspirerad av ”80-talets corporate woman” på ett retroliknande kontor med heltäckningsmatta, telefoner med sladd och analoga klockor.
Och så har vi förstås det franska märket Saint Laurent vars sommarkampanj frontas av skådespelerskan Michelle Pfeiffer. Klädd i oversized kostym och löst knuten slips poserar hon framför fönstren på ett högt beläget kontor på Manhattan.
Redan i höstas lanserade märkets designer, Anthony Vaccarello, just den här typen av medvetet för stora kavajer och slips för kvinnor, något som många menar var början på vurmandet för en kontorsnostalgi. Eller kanske rättare sagt, fantasi.
Många som arbetat på kontor kan kanske snarare identifiera sig med de tre unga killarna i filmen ”Office Space” (från 1999) som sitter och jobbar i fönsterlösa så kallade ”cubicles”, små bås med tre sidor där man sitter för sig själv, men i ett större kontorslandskap.
När de får reda på att företaget ska skära ner ännu mer på personalstyrkan tar de med sig kontorets printer och slår den sönder och samman med hjälp av basebollträn och välriktade sparkar.
Att arbeta på kontor kan, kort sagt, vara frustrerande.
Åtminstone om man inte tillhör toppskiktet som har armbågat sig upp till de översta våningarna med panoramafönster över Manhattan och därmed kan lätta lite på slipsen.
Många längtar säkert också efter att få klä sig i något mer moget igen
En anledning till att kontoret och kontorskläder nu lyfts fram som något moderiktigt har förstås med nyhetens behag att göra. Det är en look som sticker ut lite lagom och stimulerar till konsumtion, hoppas branschen. Men många längtar säkert också efter att få klä sig – eller klä upp sig – i något mer moget igen.
Och somliga, som de som till exempel var på väg ut i arbetslivet när pandemin slog till, har aldrig fått chansen.
En del fnyser förstås åt det hela och kallar det för corporate cosplay, det vill säga att man klär ut sig för ett jobb man inte har, och kanske heller aldrig får.
Att det är just 80-talets kontor och mode som det främst refereras till har förstås med tidens distinkta stil att göra – de breda axlarna, de pösiga byxorna med hög midja.
Men också för att det var en period av ekonomiskt välstånd, kanske bäst symboliserad av yuppies – unga, urbana och uppåtsträvande människor som älskade märkesgrejer, och hade råd att köpa dem.
Inom mode har drömlika reklambilder för just märkesvaror länge varit en sorts grundbult i idébygget om att nya kläder, smycken, klockor och handväskor kan ge ett annat, och bättre, liv.
I dagens instabila läge är det emellertid inte bilder av flotta hotellrum med stora sängar, glittrande blå hav och nattklubbar med ishinkar och skummande champagneglas som går hem.
Det är drömmen om ett fast jobb. På kontor.
Läs fler krönikor av Susanne Ljung.
