När den nya Centerledaren Anna-Karin Hatt intog Almedalsscenen gjorde hon det som en av landets mest uppvaktade politiker. Sedan hon valdes till partiledare i början av maj har både statsminister Ulf Kristersson (M) och oppositionsledare Magdalena Andersson (S) flörtat öppet med C i partiledardebatterna.
Kristersson var snabb med att välkomna henne till ”partiledarkretsen”, när de drabbade samman i Agendas partiledardebatt, samma helg som hon tillträdde. Och han svarade leende att regeringen varje dag är beredd att ta diskussionen med Centern i den fråga som samtalet just då handlade om – ett samarbete kring livsmedelspolitiken och villkoren för lantbrukarna (traditionellt en viktig väljargrupp för C).
I riksdagens partiledardebatt någon månad senare sa Andersson, också hon med ett leende på läpparna, att hon tror att S och C har många gemensamma idéer kring hur företagsklimatet kan förbättras och att hon ser fram emot att lägga fram en politik för tillväxt: ”gärna tillsammans med Centerpartiet”.
Såväl Socialdemokraterna som Moderaterna är alltså tydliga: Kom till mig.
Då återstår frågan: Vad har de två större partierna att erbjuda?
Det innebär att politiken görs upp i mitten. Inte på ytterkanten.
För om det är någonting som få kan ha missat under de senaste åren är det att Centerpartiet inte är särskilt förtjust i något av ytterkantspartierna – Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet – som M respektive S samarbetat med. Vidare har Hatt sedan sin första dag på partiledarposten markerat att klimatet är partiets i särklass viktigaste fråga.
Så även under Almedalsveckan.
Centerpartiets halvdag inledde hon med en debattartikel som riktar skarp kritik mot Tidöregeringens klimatpolitik (DN 25/6). I sitt tal slog hon sedan ett slag för att göra Sverige till ett klimatföredöme igen. Hon lovade att varje regering där C ingår kommer att vara en som sätter klimatarbetet i högsätet och efterfrågade en extra riksdagsdebatt om de ökade utsläppen.
Om S och M är intresserade av att samarbeta med Centerpartiet – vilket båda tycks vara – måste de alltså visa två saker.
Dels att de tar klimatfrågan på allvar, även när den gröna omställningen inte är gratis, utan kommer med en kostnad. Dels att de inser att ett samarbete med Centern är ett vägval.
Det innebär att politiken görs upp i mitten. Inte på ytterkanten.
Läs mer:
Susanne Nyström: Liberalernas partiledarbyte är ett grekiskt drama i fyra akter
Susanne Nyström: Snåla arbetsgivare kastar ut barnet med kaffevattnet
