Syrien leds just nu av ett övergångsstyre dominerat av islamister. Ingen vet någonting om landets framtid.
Trots det är budskapet från ledningen till de miljontals syrier som flytt utomlands under kriget tydligt: ”Kom tillbaka”. Allt kryddat med löften om stabilitet, utveckling och ett samhälle där ingen behöver vara rädd.
Det är ljuv musik inte bara för alla syrier som jublar över regimens fall. Dammet hade knappt lagt sig i Damaskus innan många EU-länder började hoppas att de som kommit till Europa ska återvända.
”Vi är övertygade om att de flesta syrierna utanför landet de senaste tio åren har drömt om att få åka tillbaka”, löd analysen från den nya EU-kommissionen.
”Jag är här i Sverige – och jag är kär.”
Det är långt ifrån säkert. För även om allt blir frid och fröjd – och det finns stor risk för motsatsen – är det troligtvis många syrier som inte kommer att återvända, förutom möjligtvis på semester. Inte för att man inte saknar släkt och vänner och barndomens välkända gator, utan för att kriget har pågått i över ett decennium.
Under den tiden har människor som flytt till exempelvis Sverige knappast satt sina liv på paus, i förhoppning om att en dag kunna fortsätta sin gamla tillvaro i Syrien som om ingenting hade hänt. Tvärtom har män, kvinnor och barn under krigets gång byggt upp sin framtid här, med karriär och familj, som en nybliven pappa med rötter i Syrien uttrycker saken (Aktuellt 9/12).
En annan man berättar att han förvisso längtar efter mycket i det forna hemlandet. Men: ”Jag är här i Sverige – och jag är kär” (Agenda 8/12).
Den sortens praktiska och känslomässiga band som människor knyter på tio år gör situationen mer komplicerad. Många varken kan eller vill åka ”hem” och ännu en gång starta om sina liv.
Livet sätts varken på paus eller går i repris.
För när en person beviljas skydd i Sverige sätter sig han eller hon inte i ett väntrum, för att ta första bästa plan tillbaka så fort läget verkar stabilt. Tvärtom börjar resan in i samhället, med svenskundervisning, utbildningsinsatser och etablering på arbetsmarknaden. Parallellt utvecklas privatlivet, med nya vänner och föreningsliv, kanske äktenskap och barn. Och ju snabbare resan går, desto bättre är det, både för samhället och den enskilde.
Därför bör ett land inte skicka signalen att en skyddsbehövande bara är här temporärt, utan som huvudregel rätt fort ge asylsökande permanenta uppehållstillstånd. Inställningen att människor hastigt ska kunna ryckas upp med rötterna igen – som delar av EU ger uttryck för – vittnar om en oförståelse för att livet varken sätts på paus eller går i repris.
Läs mer:
Susanne Nyström: Många förstår inte att en opolitisk tjänsteman ska lämna sina privata åsikter hemma
Susanne Nyström: Alla gillar hårda lagar mot kriminella – tills en oskyldig tjej åker dit
