Ett av de enklaste greppen för att sticka ut är att kritisera partipiskan. Det vet Sara Skyttedal och Jan Emanuel, som får det att låta som den enklaste saken i världen att politikerna i Folklistan ska rösta efter eget huvud.
”Sverige behöver inte fega politiker som hukar under partipiskan”, skriver de. ”Det är inte värdigt demokratin och det är inte värdigt svenska folket” (Expressen 16/4).
I stället efterfrågar duon politiker ”med ryggrad”.
När situationen beskrivs på det sättet känns det självklart att den så kallade partipiskan ska väck. Särskilt när ex-riksdagsledamöter som gått emot partilinjen berättar att de haft ont i magen inför gruppmöten (P1 morgon 16/4).
Så ska det givetvis inte vara i Sveriges i riksdag, som måste ta samma ansvar som andra arbetsgivare för att skapa en god arbetsmiljö.
Men det finns en annan sida av piskan också (som absolut inte ursäktar vidrigt beteende). Den visar att det inte blir någon politik om inte de flesta partier har en hyfsad disciplin.
Det beror dels på att riksdagen röstar om hundratals frågor varje år och ingen ledamot kan sätta sig in i alla – de får lita på att partikollegorna i de andra utskotten har landat rätt. Dels på att politiska förslag ofta är kompromisser där flera partiers åsikter har jämkats ihop och att en politisk förhandling går ut på att ge och ta: vi röstar för er miljöbilspremie om ni röstar för vårt uppluckrade strandskydd.
Politik som vi känner den i dag fungerar inte utan att partidisciplin är norm
Upplägget fungerar inte om inte alla mandat ligger på förhandlingsbordet. Då har ju inte partiföreträdarna någonting att erbjuda motparten, så konsekvensen blir att partiet knappt kan få igenom någonting.
Det är inte bara ett svek mot väljarna, som i första hand har lagt sin röst på ett parti – inte en person. Det är även ett svek mot partimedlemmar runt om i landet, som via sina ombud på partiets kongress har beslutat vilken politik som ska drivas och förväntar sig resultat.
Ett parti som vill påverka måste alltså generellt hålla ihop – även när inte alla tycker lika. Men det är inte samma sak som att det aldrig kan finnas skäl att avvika från partilinjen efter noggrant övervägande.
Det gjorde en moderat och en socialdemokrat i den uppmärksammade omröstningen om könstillhörighetslagen. Och det gjorde Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt när de på tvärs mot sitt parti röstade ja till att homosexuella ska få ingå partnerskap.
Så går det att göra ibland. Men politik som vi känner den i dag fungerar inte utan att partidisciplin är norm. Det politiska hantverket är ett lagarbete.
Läs mer:
Susanne Nyström: Moderaterna borde bjuda Socialdemokraterna på kaffe och tacka för gott samarbete
Susanne Nyström: Om Kinberg Batra vill ge sin kompis ett toppjobb får hon använda sina egna pengar
