När kronprins Haakon av Norge gifte sig med en ensamstående mamma var det givetvis några konservativa ögonbryn som höjdes. Men dem var det lätt att ignorera.
Året var trots allt 2001. Det nya millenniet var här. Och att en av brudnäbbarna var den blivande kronprinsessan Matte-Marits son vittnade om att de europeiska kungahusen låg i takt med samtiden.
Om vanliga norrmän med självklarhet går in som bonuspappor – varför skulle inte kronprinsen kunna göra det?
Svaret är att såväl det som mycket annat fungerar utmärkt – så länge familjen bara behöver visa upp det den vill att folket ska se. Men eftersom kungahusen är en dokusåpa slutade inte sagan när prinsen fick sin prinsessa och den söta 4-åringen Marius Borg Høiby blickade ut från slottsbalkongen.
Marius-skandaler är sannolikt det nya normala i de europeiska kungahusen.
Efter bröllopet växte ”bonusprinsen” upp i offentligheten på kronprinsparets residens, som bror till Norges framtida drottning. Det är med andra ord en stor nyhet att Borg Høiby, i dag 27 år, nyligen greps för tredje gången av polis, den här gången misstänkt för våldtäkt och dessutom utreds för ytterligare en. Han har tidigare erkänt att han misshandlat sin ex-flickvän, slagit sönder hennes lägenhet och tagit droger.
Det är ingen överdrift att hävda att bonussonen, även om han inte ingår i det norska kungahuset, sätter hela institutionen i en svår situation, som är unik i landets historia.
Å andra sidan är det bara att vänja sig: Marius-skandaler är sannolikt det nya normala i de europeiska kungahusen.
För i dag är det inte hoven som skriver sin historia. Medlemmarna i kungafamiljerna är offentliga personer som medierna granskar, oavsett titel och ställning.
Dagens kungligheter måste säkerställa att verkligheten lever upp till den officiella bild som folket vill ha.
Det innebär att sådant som kungahusen under 1800- och 1900-talen ”löste” genom att tysta ner eller inte låtsas om – som eventuella brott, ett oräkneligt antal utomäktenskapliga barn och klavertramp av släktingar med dåligt omdöme – sker inför öppen ridå under 2000-talet. Såväl prins Albert II av Monaco som hans namne, Belgiens ex-kung, har tvingats erkänna faderskap i efterhand. För några år sedan kantades det spanska kungahuset av flera rättsskandaler. Och i år är det det norska, vars förtroende har rasat på senare tid, som vill vända blad.
Numera går det alltså inte att hålla en majestätisk fasad om grunden är ett fuskbygge. Det ställer nya krav, både på de kungliga och deras närmaste som räknas in – vare sig familjerna vill eller inte. De förväntas vara moraliska föredömen och etiska rättesnören – krav som många av företrädarna inte hade klarat av.
För dem räckte det att kontrollera den officiella bilden av verkligheten. Dagens kungligheter måste säkerställa att verkligheten lever upp till den officiella bild som folket vill ha.
Läs mer:
Susanne Nyström: När aktieägarna röt ifrån blev det tydligt – friskolorna får inte sätta barnen först
Susanne Nyström: Ulf Kristersson vill vara vår tids Ingvar Carlsson – därför lyckas han inte
