Det har gått 20 år sedan sommaren när Allians för Sverige bildades hemma hos Maud Olofsson (C). Nu vill hennes efterträdares efterträdare väcka liv i projektet.
Inte nödvändigtvis i sällskap. Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna fick bara 30 procent i SCB:s senaste partisympatiundersökning. Däremot vill Muharrem Demirok, som höll sitt Almedalstal på tisdagskvällen, återlansera idéerna som banade väg för kvartetten som sprängdes, men som framgångsrikt styrde Sverige i åtta år.
Det är ingen dålig idé. Tvärtom är det helt rätt att gå tillbaka till början av millenniet och försöka återupprätta det som ledde fram till de bästa åren svensk borgerlighet upplevt med arbetslinjen. Det är alldeles för länge sedan en svensk politiker underströk att en egen lön ger frihet och att politikens uppgift är att skapa förutsättningar för att fler ska få uppleva den känslan. Inte att svartmåla dem som ännu inte är där.
Därför är Centerns förslag om att införa ett nystartsår med intensiva insatser – innehållande exempelvis studier i svenska, praktik och yrkesutbildning – med siktet inställt på ett riktigt jobb varmt välkommet. Och nog sticker det ut, så som det formulerades, med en optimistisk ton. Alltså precis det som var Alliansens signum, men som på senare tid har bytts ut mot en negativ klang i de borgerliga partierna.
Vissa vägval görs inte utifrån trender eller målgruppsanalyser.
För Demirok har rätt när han säger att det är dags att hitta tillbaka till en varmare liberalism, som hamnat i nationalismens och populismens skugga. Det efterfrågas också av väljarna, vilket märktes senast i EU-valet, där Centern gjorde ett av sina bästa EU-valresultat någonsin och behöll två mandat i parlamentet.
Framgången visar att det finns utrymme för ett liberalt parti som säger nej till nationalism och populism, vill ha goda villkor för företag och en integrationspolitik som verkligen hjälper nyanlända att komma in i samhället. Förutom att det är rätt väg för Sverige är det en viktig påminnelse för alla som tror att det bara finns två alternativ för att locka väljare: Göra sig beroende av Jimmie Åkesson (SD) eller Nooshi Dadgostar (V).
Uppenbarligen finns en hel del som gillar den väg som Demirok har valt och utmaningen fram till riksdagsvalet blir att hålla kursen, oavsett vad eventuella kritiker säger. Samtidigt kan navigeringen mycket väl vara enklare än många tror.
För vissa vägval görs inte utifrån trender eller målgruppsanalyser, vilket underströks i talet. De görs utifrån övertygelse.
Läs mer:
Susanne Nyström: Hur ska invandrare kunna integreras om det inte finns några svenskar att integreras med?
Susanne Nyström: Friskolorna har slagits med kritiker i flera decennier
