På 1800-talet fanns många dåliga argument mot allmän rösträtt. Ett var att alla människor inte var politiskt mogna för att kunna rösta på ett rationellt sätt.
Alltså samma motivering som på senare tid har förts fram för att förklara och förminska varför fler kvinnor än män väljer något av vänsterpartierna. Kvinnor anses vara irrationella och känslostyrda, medan män är sakliga och har lättare för kritiskt tänkande.
Ett annat eko från historien, som gjort sig påmint under EU-valet, är synen på den demografiska förändringen i väljarkåren. Kring förra sekelskiftet ansåg de mest konservativa att demokrati var lika med pöbelvälde, sannolikt för att de nytillkomna inte röstade ”rätt”, utan vänster.
När allt fler män passerade inkomstgränsen för att få rösta till andra kammaren växte vänstern på högerns bekostnad. I dag är de nya inte arbetare, utan invandrare, som enligt både SVT:s vallokalsundersökning och torsdagens partisympatiundersökning från SCB framför allt väljer partier till vänster.
Det hade kunnat leda till självrannsakan bland de borgerliga partierna. Inte minst KD som landar på 2,8 procent hos SCB.
Den politiska historien upprepar sig inte. Men den rimmar.
Men i stället ägnade sig Alice Teodorescu Måwe (KD) åt att betona ”hur en demografisk förändring faktiskt kommer att påverka valresultatet” (Aktuellt 10/6). Och SD-anhängare och högerdebattörer som Ivar Arpi tar det steget längre.
Det hade varit oproblematiskt om budskapet varit att de andra partierna borde ta fram en politik så att de blir mer relevanta för en grupp där de underpresterar. Men nu handlar spinnet snarare om att framställa vissa väljare som mindre legitima och vissa röster som mindre värda, samt om att spä på konspirationen om att stor migration är ett lömskt sätt för de rödgröna att roffa åt sig makt.
Den politiska historien upprepar sig inte. Men den rimmar.
Läs mer:
Susanne Nyström: SVT borde göra sprakande EU-fajter till en årlig tradition
Susanne Nyström: Därför pratar ingen om Centerpartiet
