Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Året var 2021. Och i sociala medier gick Centerns ungdomsförbund till hårt angrepp mot lagen om anställningsskydd (las).
”Vi kan inte ha en lagstiftning som skyddar Britt-Marie, 45, som suttit kvar i fikarummet i flera år i stället för hårt arbetande unga”, sa den dåvarande ordföranden.
Klippet spreds snabbt. Bilden var satt.
Lata 40-plussare har gjort sitt på arbetsmarknaden och är nu mest i vägen.
Kul kampanj men fel i sak, menade Aftonbladets Lena Mellin. Det är trots allt inte riktigt så lagen fungerar gentemot dem som inte lyfter ett finger.
Å andra sidan träffade ungdomsförbundet mitt i prick, genom att inte bara ringa in sin egen inställning till medelålders arbetskraft, utan hela samhällets.
Om situationen ska ändras måste arbetsgivarna inse att de är en del av problemet.
Arbetsgivarnas så kallade ”40-årspsykos”, som gör att möjligheten för jobbsökande att kallas till anställningsintervju minskar redan i 40-årsåldern, är välkänd. Frustrationen det skapar märks tydligt i journalisten Jonas Nordlings nya bok ”Åldersnojan – varför jobba till 70 om ingen vill ha oss efter 50?”, där han bland annat berättar om sin egen resa som arbetssökande vid 50 plus.
Den allmänt negativa inställningen till åldrande är dock inte bara skadlig för honom och personer som Britt-Marie (som kanske fikar mycket för att hon inte trivs med arbetsuppgifterna, men får nobben så fort hon söker andra tjänster). Att människor känner att de sitter fast är även illa för arbetsgivarna som hindras från att rekrytera mer entusiastisk personal.
Men – och här kommer något som de flesta inte tänker på – de har faktiskt delvis sig själva att skylla.
Till syvende och sist är det den rekryterande chefen som måste se värdet i Britt-Marie, 45.
Norling skriver att många chefer inte ens brydde sig om att svara på hans ansökan, trots att han verkade uppfylla kravspecifikationen. Erfarenheten delas av andra seniorer. Och om det är den sortens nonchalans som möter medelålders med långa cv:n är det inte konstigt om 50-åringar med fast anställning slutar att söka nya jobb, även om de vantrivs, eftersom försörjningen trots allt är tryggad.
På så sätt är det arbetsgivarna som med sin ”40-årspsykos” har skapat en ond cirkel, där de lägger krokben både för sig själva och varandra, då alla förlorar på en mindre dynamisk arbetsmarknad. Om situationen ska ändras måste de därför inse att de är en del av problemet och vilja genomföra en förändring på riktigt.
Andra åtgärder – som att skapa ekonomiska incitament och skruva i las – kan förvisso ge en skjuts. Men till syvende och sist är det den rekryterande chefen som måste se värdet i Britt-Marie, 45.
Läs mer:
Susanne Nyström: Kristerssons dotter har ”festat” på Harpsund – är det verkligen en skandal?
Susanne Nyström: Kristersson är på väg ner i spagat – då lägger Åkesson i en extra växel
